Har haft en trevlig helg den här helgen också, men ändå blir det aldrig tjatigt!

Hade middag i lördags, och såg sedan på ESC tillsammans. Den äldre generationen tyckte inte om vinnande Lena, medan vi yngre blev toklyckliga när hon vann! Äntligen lite riktig musik som vinner. Gillade faktiskt aldrig Rybaks låt. Lena är ung, modern och låten är detsamma. Kanoners!

Igår firade vi morsdag med massa tårta, och presenter, även om presenterna egentligen delades ut på lördagen, fast efter midnatt. Vi firade även pappa eftersom han fyllde år. Mycket firande blev det, och nu vill jag inte ha mer tårta på ett tag!

Läste kommentarerna under artikeln och blev mörkrädd. Fast mycket är sig ju likt. Alla som stödjer denna misshandel av sjuka människor har ett par olika argument som varvas. 1: Dom känner en som fuskar (vad nu det har med att giltigt sjuka människor står utan ersättning att göra). 2: Av någon anledning vet dom bättre än personens läkare efter att ha läst artikeln och drar slutsatsen att personen fuskar och/eller är lat.

Min gissning är: Dessa människor har aldrig haft närstående eller själva varit allvarligt- eller långtidssjuka. För om dom hade varit det hade dom omöjligt kunna vara så cyniska kring andra människors lidande. Jag är för bättre kontroller vid misstänkt fusk. Men att en outbildad handläggare ska få lägga veto på utbildade läkares utlåtande är ju bara sinnessjukt. Och att folk sedan applåderar sånthär människoplågeri är också sjukt. Att även den svenska regeringen gör det, och arbetar aktivt för att skapa mer lidande för de som redan lider, är bortom mitt förstånd.

                                                           


Har just diskuterat lite med Anna från min förra klass, och hennes vän Axel, och det var spännande. Lite skrämmande dock. Människosynen som moderaterna har är vedervärdig. Vi kom in på ämnet cancer, och jag sa att jag tyckte att cancersjuka inte ska tvingas till arbete, men också inte heller tvingas vara hemma. Det ska prövas individuellt. De tyckte dock att cancer inte är något problem, och att problemet för dom som har cancer inte är cancern i sig, utan att systemet tvingar dem att sitta hemma, och att de på så sätt blir isolerade. Så det är alltså tristessen och isoleringen som är värst för den som är sjuk i cancer?

Jag konstaterade även att nissarna på försäkringskassan är ett skämt, vilket de dock höll med om. Men de tyckte att det var sossarnas fel, som vanligt. Jag börjar tröttna på att alltid höra samma mantra; "Det är den tidigare regeringens fel" eller "det är finanskrisens fel." Fyra år har gått, och ingenting har hänt med försäkringskassan. Den är faktiskt ännu sämre än innan. Och finanskrisen, ja. Styr man ett land, så ska man kunna styra det både i med och motgång. Det innefattar inte att sänka skatterna genom att låna pengar, eller att höja a-kasse-avgiften.

Det är jämt i mätningarna nu. Det gäller att ge allt dom här sista månaderna!

I helgen har jag sett på fotboll, sett nya Wallander, grillat, sett på hockey-VM, sett på Kalmar FF, sommarfixat altanen, bakat kladdkaka och busat. En ganska trevlig helg med andra ord.

Den kommande veckan måste jag komma igång med plugget. Dessutom är det ju ESC både tisdag och torsdag, vilket gör kvällarna lite mer spännande, kanske. På torsdag ska jag och Johannes gå på SATC-premiären, och kanske gå ut och äta innan. Filmen är slut typ kvart i nio, så hinner antagligen hem till ESC, och Anna Bergendahl! Jag kan planera, jajamen! På fredag kanske det blir fotboll i Algutsrum. Lilla Andreas bestämmer! ;) Sen på lördag blir det stormiddag och ESC-tittande på kvällen. Fasar redan för den dagen. Kommer bli mycket att göra, och massa folk överallt. Men det blir nog roligt också, det brukar det bli! Sen på söndagen ska vi fira mamma och pappa. Mamma har mors dag, och pappa fyller år. Dom kommer vara så stöddiga. Det har redan börjat lite smått faktiskt. Kaxigheten klär dem icke. 

Nu har jag förresten fått ordning på mina mp3-filer, och ljudboken flyter nu på lika smidigt som vanligt. Var ute och gick igårkväll för att fira att jag lyckades fixa det! Var jätteskönt väder. Kanske runt 17 grader, och vindstilla. Det luktade grillat från var och varannan trädgård, och träden är utslagna och allt är PERFEKT! Skulle vilja stoppa tiden nu.

Vår är oslagbart bra!

Har haft världens bästa idag! Önskar att Shno och Sanna bodde här jämt. Sanna ska ju hit nästa år, samtidigt som jag antagligen flyttar, och Shno är ju fast i Örebro i många år till, och sedan ska hon tydligen till Stockholm. Vi kommer aldrig att bo i samma stad! :(
Yeye.

Träffade upp Sanna vid Stagg klockan 10, för att invänta Shno som var sen som vanligt. Vi började med en rundvandring på Stagg för att återuppliva gamla minnen. Vi träffade spec-lasse som Shno hade i matte. Han kramade Shno och tittade stelt på mig och Sanna. Vi berättade vad vi gjorde, och sedan skiljdes vi åt. Vi gick vidare till tanterna i receptionen (kommer inte på vad stället heter just nu), och sjukanmälde oss. Eftersom att nästan alla våra gamla lärare slutat, så fick vi skriva till den enda kvarvarande läraren; Lars Arvidsson. Vi skrev namn, klass, lärare, och att vi gick hem från skolan dagen vi tog studenten på. Vi är så töntiga. Tänk om han inte ens kommer ihåg oss, och sitter och funderar på vilka idioter som skrivit sjuklappar till honom. Jaja. Vi fortsatte vår rundvandring på Stagg. Bibblan har ändrats om totalt! Varför i jössenamn satsade dom inte pengar på skolan när vi gick där? Fint vare iallafall. Sen gick vi till D-plan, där vi stötte på Ann. När hon gick förbi oss gav hon oss bitchblicken. Vi lämnade henne där uppe. Sedan busknackade vi på Niklas salsdörr, och sprang. Shno avslöjade oss med sitt skratt, men vi hann ändå undan. Vi är verkligen töntiga. Vi har inte vuxit upp ett dugg.


Efter det blev det stan, och Donken. Påväg till donken så mötte vi Jens från förra klassen också! Han skulle fylla i sin tatuering, men var nog ändå glad att han stötte på oss och hann snacka ett tag. Det borde han varit iallafall. Sen mötte vi upp Carolina och hennes bebbo. Vi gick till Dream och åt, för att sedan bege oss till Stadsparken för chill. Efter ett tag lämnade Carro oss, och vi begav oss till Kullzenska för fika. Sen skiljdes vi åt under tårar och kramar. Innan vi hoppade upp på våra cyklar/bussar/tåg, så lovade vi varann att ses i sommar. Vi har ju skvaller att skvallra om. Är inte så bra om det får byggas på för mycket inom oss. Det måste ut liksom.


Jag och Sanna trivdes som vanligt ypperligt på Stagg!


Shno var fiiiin!


"SÄG VAD VI SKA ÄTA!?"


Parkchill.


Carros bebbo.


Shno!


"Se glada ut."


Sanna!


"Jag skulle ju få med slottet också, Dennis, men nu fick jag bara med dig och slottets rumpa."

Nu är det bara fyra dagar kvar! Det här är en tid för reunions! Folk som stuckit från stan kommer alltid tillbaka. Det gäller bara att orka vänta tillräckligt länge. I det här fallet har det snart gått ett år!!

                 

                   



Muppar, minns ni alla minnen vi har? Vi märkte nog inte riktigt hur kul vi hade det under gymnasietiden. Men det var extraodrinärt iallafall. Och nu ses vi snart igen! TJOHO!

Har haft en kanondag med Jesper. Möttes upp efter tolv och efter mycket velande hit och dit, och fram och tillbaka, så satte vi oss på ThaiSilk och svullade oss. På ThaiSilk träffade vi på Lilla Andreas också, men han gick ganska snart. Jag och Jesper pratade och pratade om allt som hänt de senaste 2 åren, och tiden sprang iväg. Ganska stört hur fort tiden går, både i vardagen, men också i ett längre perspektiv. Snart är vi döda, eller åtminstone gamla. Vi kom fram till att 30 var vår milstolpe. Efter att vi fyllt 30 så går det utför.

Sedan ringde hans mamma och bad oss komma till Kullzenska där hon och Elin satt, så vi gick dit. Vi tog upp vår teori om att livet tar slut efter att man fyllt trettio, varpå hans mamma beställde en taxi till Ölandsbrons högsta del. Well, efter att teet tagit slut, och kaffet sinat, så tog vi farväl av varandra. Han lovade att komma till Kalmar lite oftare, och det kunde tillomed bli ganska snart. Kändes kanon att äntligen få träffa honom. Var även himskans trevligt att träffa systern, Elin.


Hm. Härlig bild på Jeppo!

Låg i sängen länge idag. Kände mig inte så pigg på att gå upp när vädret ute bjöd på gråhet och regn. Men till slut tog jag mig i kragen och gick upp ur sängen, och dessutom ut på promenad. Letade vårtecken i kalmars förorter, och hittade några få. 















Jag är ju ingen mästerfotograf direkt, men är ändå lite kul att huka sig ner i buskagen och knäppa lite bilder. Och för mig är detta vitsippor, blåsippor och gulsippor, precis som alla fåglar som är gulsparvar, blåsparvar och gråsparvar. Eller mesar, blåmesar, gulmesar och rödmesar. Är ingen blom- eller fågelfantast direkt. Det finns så mycket annat som fyller min hjärna, och då är namn på fjäderfjän och buskar inget jag har plats med.

Nästa vecka kommer Sanna och Shno tillbaka till stan! Och vi ska göra allt som vi gjorde innan studenten. Vi ska sitta hos nya stivve, gå runt i korridorerna, prata med alla våra gamla lärare, spruta parfymer på kicks, osv osv. En minnenas dag, sannerligen! LÄNGTAR SOM SJUTTON!




Bond. JAMES Bond. Och mina sekreterare. Nu återförenas vi äntligen!



Vi ska vara snyggare än vi var på studenten! Vilket iochförsig blir svårt, för vi var SMOKING HOT THAT DAY!

Gå inte på Moderaternas tal om att det inte finns några skillnader i politiken.
Skillnaderna är enorma.
Särskilt mellan vad Moderaterna säger, och vad de gör.
Förra valet lovade Fredrik Reinfeldt fler jobb.
Han sa: 2010 ska vi mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.
Fick han fram jobben?
Nej.
Nu säger han: År 2014, då ska vi ha fått ner arbetslösheten i nivå med vad som rådde 2006.
Vad han säger är alltså: ge mig fyra år till och vi är tillbaka på ruta noll.
Vad jag säger är:
Nej, vill inte ha en nollvision för jobben!
Vi vill inte ha åtta år av jobbstopp – fyra år räcker.

Fredrik Reinfeldt lovade att inte höja bensinskatten, hans kompisar i Kristdemokraterna skrev till och med ut garantibevis.
Höjde han bensinskatten?
Ja, det är klart att han gjorde. 

Fredrik Reinfeldt lovade svenska folket att finansiera varje förslag, varje åtgärd.
Gjorde han det?
Nej, han gjorde vad ingen ansvarsfull regeringschef får göra: Han lånade till skattesänkningar.

-

Moderaterna har ställt upp en syndabock på podiet.
En syndabock som ska frita dem från ansvar.
Den syndabocken heter Finanskrisen.
Men Finanskrisen fritar ingen från ansvar.
Man kan inte ha en politik bara för högkonjunktur.
Varifrån fick de uppfattningen att en regering inte behöver regera om solen går i moln?
Och att ansvaret då är molnens, och inte skepparens?
Den som står vid rodret ska stå vid rodret.

-

Jag vet att många här är upprörda över det privata barnsjukhuset Martina.
Där får bara barn med privat försäkring komma in.
Men alla barn får inte teckna en försäkring.
Är man för tidigt född, har man ett funktionshinder, är man inte hundraprocentigt frisk, så gör man sig icke besvär. Detta drivs av Kristdemokraterna, märkligt nog.
För Jesus, han sade ju: Låt barnen komma till mig.
Kristdemokraterna säger: Låt 65 procent av barnen komma till mig.

-

Vi ska inte ha skilda väntrum på offentligt finansierade sjukhus.
Ett för försäkringspatienterna, ett för dem utan.
Där direktörens dotter och arbetarens son riskerar att få vård av olika kvalitet.
Om detta säger Göran Hägglund: ”Må så ske.”
Mitt besked är: Må aldrig så ske!

Vård och omsorg ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla.
I hela landet.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Endast det bästa är gott nog åt folket.
Och hela svenska folket är målet för vår rödgröna politik – inte bara den rikaste tiondelen.

-

Vi ska bygga ett samhälle där vi öppnar dörrarna för varandra istället för att stänga dem.
Jag vet att alla vinner på det, inte bara de allra flesta.
Mitt liv, eller ditt liv, blir inte rikare när någon annans liv blir fattigare.
Det är tvärtom.
Rikare liv skapar vi tillsammans.

-

Jag noterar att Reinfeldts Högerhärva snart ska ut och åka tåg. Bland annat ska de åka sträckan Göteborg-Borås.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson, hon sa när vi presenterade våra infrastrukturförslag, att hon inte förstod varför någon skulle behöva pendla till Borås.
Men det kan jag berätta: för att plugga på högskolan, för att jobba på djurparken, för att jobba på Ellos, på Volvo bussar, eller på Ericsson.
Människor vill jobba, Åsa Torstensson. Och därför behövs vägar, järnvägar och höghastighetståg.
Och därför behövs en ny regering i Sverige som sätter jobben först!

-

A-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring ska ge trygghet vid inkomstbortfall. 
Detta är en av grundstenarna i vår svenska modell!
Detta är en del av arbetslinjen.
Rätt till arbete, plikt att arbeta – och solidaritet när man hindras att jobba.
Vi ska återupprätta arbetslinjen.

Ingen sjuk blir frisk av att bli fattig.
Ingen arbetslös får jobb av att rik blir rikare.
Ingen tillväxt, inget föregångsland, kan byggas på rädsla.

-

För mig, och för oss rödgröna är det glasklart.
Ingen makt är värd att ett främlingsfientligt parti få veto i svensk politik.
Aldrig någon gång, aldrig någonstans, aldrig någonsin tänker vi samarbeta med, eller göra oss aktivt eller passivt beroende av Sverigedemokraterna.
Aldrig!

-

I ett anständigt samhälle ska också de äldres erfarenheter tas tillvara som en resurs.
Dagens pensionärer är aktiva, engagerade, smarta, köpstarka, arbetsvilliga och kunniga.
Då ska de inte diskrimineras.
Då ska de inte kallas bidragstagare.
Då ska de inte åläggas högre skatt än alla som jobbar.
Det ska löna sig att arbeta – men det ska också löna sig att ha arbetat.
Reinfeldts högerhärva har medvetet skapat skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer.
Deras första tydliga vallöfte denna valrörelse blev: klyftan mellan pension och lön ska vara kvar.
Lön och pension ska beskattas lika – inget annat duger
Men för att lyckas med det måste Maud Olofsson hållas undan från skattepolitiken.
Endast fantasin sätter gränsen, säger hon, och föreslår skatteavdrag när någon annan går ut med ens hund.
Det bästa sättet för en pensionär att få sänkt skatt i Reinfeldts Sverige är alltså att skaffa en hund och låta någon annan gå ut med den.

-

Jag vill, och jag lovar att se till, att Sverige förblir militärt alliansfritt.
Men hur låter det i Reinfeldts Högerhärva?
Folkpartiet vill gå med i Nato redan idag – helst igår verkar det.
Centern vill utreda ett medlemskap redan idag,
Moderaterna vill också utreda ett medlemskap – men inte idag, utan senare, kanske...
Och Kristdemokraterna, de vill överhuvudtaget inte tala om saken.

-

Jag ska visa en sak för er som jag är mycket rädd om.
Den här lilla lappen har jag burit med mig varje dag i snart två år.
Jag fick den av en kille på Hultsfredsfestivalen.
Han kom fram ur folkmassan och sa: ”Du får den här av mig, men du måste ta hand om den”
Sedan försvann han lika snabbt som han kommit.
Men jag vecklade upp lappen.
På den står det såhär:
”Min röst”.

Det är 140 dagar kvar till valdagen.
Vi behöver varje röst som vi kan få för att vinna.
Det kommer att bli tufft.
Det kommer uppenbarligen också att bli fult.
Det kommer att bli mycket jämnt.
Varje enskild röst kommer att spela roll!

När regeringen Reinfeldt kom till makten 2006 så hade det räckt med 59 664 röster till på oss för att vi skulle vinna – i en väljarkår på nästan 7 miljoner väljare.
När vår vän Jens Stoltenberg vann valet i Norge och kunde bilda sin rödgröna regering så var marginalen lite drygt 2 000 röster.

Var med och bli en del av vår folkrörelse.
En folkrörelse som har blivit mycket större och färggladare med hjälp av våra rödgröna vänner.

Vi ska vinna valet den 19 september.
Sedan gör vi Sverige till ett möjligheternas land för alla.
Det är vad jag vill.
Det är dit vi ska.
Det gör vi tillsammans.

Jag blir starkare tillsammans med er.
Det är tillsammans vi blir starka.