Det är ju fortfarande folk som kikar in här! :O Har jag glömt att berätta om min nya, fräscha blogg?

Den här bloggen är SLUT! (Iaf i nuläget.. Man ska aldrig säga aldrig ju..)

Ny blogg; http://jonssondennis.blogg.se

Har haft en kanondag på Haga Park idag igen. Lyckades, enligt dom andra, muta mig till en tiopoängare i stå-på-händer-tävlingen. Domaren sades alltså vara mutad, men jag har ju inga pengar att muta med. Jag måste alltså ha imponerat stort på domaren.

Och sen vi kom hem så har jag ätit och sedan legat i kvällssolen och lyssnat på Camilla Läckbergs och Lars Winnerbäcks sommarprat. Båda var väldigt tankeväckande, och jag förundras över hur jag kunde veta det när jag randomly laddade ner några gamla prat. Nog för att jag gillar både Camilla och Lars, men jag visste inte att deras prat skulle vara så bra. Tänkte ta mig an Babben Larssons ikväll. Eller möjligtvis Eva Dahlgrens. Känns som att Evas passar bra innan jag ska sova. Får se. Skit samma egentligen. Ingen bryr sig.

Tv är skit på sommaren, så jag längtar tills imorgon då första semifinalen i VM spelas. Sen är det ju bara en dag kvar innan vi åker på semester, och efter det så börjar jag jobba. Och då behöver jag inte bry mig om vad som visas på tv, för då ska jag vara i säng klockan 20! Prick. Så då är det bara att välkomna en fyra veckor lång no-life-period. Ska dock försöka träffa Johannes och Shno lite då. Jag är ju faktiskt ledig på dagarna så det borde ju inte vara så svårt. Skicka mig era scheman, bros! Jalla! Måste börja planera lite.

Loggade in en liten stund på hemska Facebook, och såg tusentals statusuppdateringar med samma budskap; "HULTSFREDSFESTIVALEN LÄGGS NER! SKIIIIT!"

Sicket himla ståhej, va. Slänga pengar på sånt tjaffs. Livespelningar kan man se på youtube, tälta kan man göra på campingar. Kebab finns överallt, detsamma gäller öl. Så. Allt är fixat.

Är dock lite, lite tråkigt att festivalen läggs ner. Men det var väl egentligen ganska väntat. Det har ju inte gått så bra dom senaste tre-fyra åren. Jag tycker att man borde ha slutat när man var på topp, efter 2006 eller möjligtvis 2007. Funkar inte att hålla igång något så stort med konstgjord andning på sikt.
Gjorde för övrigt en analys på Hultsfredsfestivalen i turismkursen som jag läste. Nu när festivalen är nerlagd så kanske min lilla analys blir värdefull. Hm. Kanske får vänta ett par år på det.



En annan nyhet är att Shno är borta från Facebook! Jag gläds med dig mina lilla kurd! Lycka till i världen utanför. Och du vet att du är välkommen tillbaka närhelst du vill. Vi är kvar och väntar på dig med öppna hjärtan.

Jag har på sistone börjat störa mig på Facebook. Det jag stör mig på kanske inte är så mycket för världen om man ser en stor bild, eller jämför med krig och svält, eller vad det nu heter. Vad jag menar är att mina irritationsobjekt kanske inte är så himla hemska jämfört med mycket annat i världen. Men störande är det ändock. Ska nu lista några av de grejer jag stör mig på med Facebook.

Big NO-NO på Facebook;

När folk uppdaterar sin status och skriver något i stil med; "Sitter på en uteservering och har såååååå hiskeligt trevligt!"
Om du nu har så hiskeligt trevligt, varför tar du då upp mobilen och loggar in och skriver och grejar? Om jag har kul, på riktigt, så tar jag för sjuttsingen inte fram mobilen! För mig handlar det om bekräftelse, eller kanske skryt, rentutav. Oförsvarbart!

När folk avslutar allting med ett litet hjärta.
Förr väntade folk tre år på att få brev från sina älskade. Om du tycker om någon, kvittar hurdan kärlek, så visa det med handlingar eller ord i verkligheten. Orka alla hjärtan. Patetiskt.

När folk skriver om hur deprimerade de är.
Sökande av bekräftelse. Pinsamt. Eftersom att man endast är ytligt bekant, om ens det, med de flesta man är vän med på Facebook, så kan det vara ganska patetiskt att fläka ut sig och gnälla och grina så att resten av världen ser. Vad hände med privatliv, people?

När folk är vän med över 500 stycken.
Du må känna över 500 personer, men du känner inte alla så pass väl att de borde platsa till att vara vän med på Facebook. Och tro inte att alla dessa vänner fyller tomrummet i hjärtat, eller botar en ensam själ. Ring mig så ska jag berätta mer ingående om vilka saker i livet som gör en människa lycklig.


Hmmm.

Okej. Något annat som är ganska störande är bloggare som skriver listor om saker som dom stör sig på.


PS!

Om jag någonsin skriver om hur trevligt jag har det, så har jag kommit hem. Kalaset är alltså över och jag skriver det i efterhand! Tro inget annat... Jag vill bara ge sken av att kalaset händer just nu. Det blir roligare för er då.
Om jag någonsin skriver ett hjärta så menar jag det.
Om jag skriver om hur grådassig världen är, och att det regnar i mitt hjärta, så har mitt konto blivit kapat. Något sådant skulle jag aldrig göra. Möjligtvis under pistolhot.
Om jag får över 500 vänner så är det för att få ihop grannar till Farmville. Då är det alltså okej.

DS!

Följ mina tips så blir Facebook en roligare sida att besöka. Och glöm inte bort att jag håller koll på er.

Såg på film igår igen. Denna gång blev det filmen "Sjön" från 1999. Hade sett filmen en gång tidigare, men det var så himskans längesen, så tänkte se den igen som sagt. Regina Lund har huvudrollen, och det handlar om en kvinna som kommer hem från London eftersom att hennes pappa har försvunnit spårlöst. Lisa (Regina) börjar gräva i det, och får till slut fram en hemsk sanning. Hahah, vilken reklam jag gör. Om ni vill se något ganska dåligt en regnig eftermiddag så passar denna kanon. Den får två flytande fötter av fem möjliga.

Blev idag väckt av en telefonförsäljare. Andreas och jag har som policy att aldrig svara när telefonförsäljare ringer, för dom är inte värda det. Detta gör ju dock att dom fortsätter ringa dag efter dag. Och idag ringde dom alltså klockan halv tio. Jag gick upp och sprang till telefonen och kollade vem det var, blev arg när jag såg att det var telefonterroristerna igen, så lyfte luren och höll den uppe i några sekunder, och la sedan ner den. Kräk ska behandlas därefter. Vi har dessutom NIX liksom. Jäkla kryphål.

Imorgon kanske det blir fotboll i Hulterstad, på fredag kanske det blir midsommarfirande, och på söndag kanske det blir tältning med Johannes. Ordet "kanske" är ett ord jag använder ganska mycket i min planering. Men vad gör man.

Nu ska jag sätta mig vid telefonen och vänta på att kräken ringer igen, så att jag kan jävlas med dom. Tänk att lite jäkelskap kan ge sådan sinnesro.

Känner mig mer stressad nu än när jag pluggade. Att gå på en student kräver sin karl, ja det må jag säga. Klippa, handla, skicka tillbaka, slå in, fixa och dona. Men nu är jag nääästan klar. Skönt!

Johannes kommer antagligen hit snart och hämtar upp mig. Han ville ha med mig till stan, och det tackar man ju inte nej till. Får se vad vi hittar på. Inget som kostar pengar, dock. Jag är pank, så jag snålar lite.

Se den om ni har möjlighet!

Hipp hurra, hurra hipp! Idag fyller jag 20 år, och jag ser redan slutet på denna resa som kallas livet. Kanten närmar sig, batteriet håller på att ta slut, och mjölken har börjat surna. Okej, jag kanske tar i lite, men vad är det egentligen för positivt med att fylla 20? Nada. Om jag är arg och vresig nu, så kan jag inte skylla på tonårens vilda karusell. Men det är trevligt att bli lite uppvaktad. Även om det är min ålderdom som hyllas.

I torsdags fyllde min syster Anna-Karin 29, så då var vi där och mös. Det var en jättetrevlig kväll, och timmarna runt bordet bara flög iväg. Tror vi pratade om alla livets mysterier den där kvällen. Rädslor, döden, framtiden, baktiden, vara bara några av ämnena vi tog upp. Att säga att det var himlans trevligt är en underdrift.

Efter att vi lämnat Hult så följde jag med och sov hos Johannes. Eller ja, han sov, och jag tittade på VM-krönikorna fram till småtimmarna. Håret på armarna ställde sig upp när VM-krönikan från 1994 kom. Kära Gud, gör så att vi vinner VM nästa gång!
När vi väl vaknade sen så började en hektisk dag. Vi tvättade och pimpade bilen, för den skulle vara föremål för ett studentfirande senare under dagen. Vi blåste ballonger, fixade björkris, skrev på lakan, och tusen saker till. Vi hann bli färdiga till den utsatta tiden, plus att det blev kanon, så vi får vara väldigt nöjda! Åkte därefter hem för att pilla på min iphone! TJOHO!

På kvällen möttes sedan det vanliga gänget upp, och åt lite snabbt, för att sedan åka till Söderåkra för att kolla på fotboll. Matchen var kanon, fram till att det var 15 minuter kvar. Sen sket sig allt, och jag ville hem.


HIPP HURRA!