Nu har jag slutat för dagen. Jag och Shno sitter som vanligt på D-plan och busar. Ledarskapen är inställd och religionen var snabbt avklarad.

I fredags träffade jag min nya mentor för första gången. Hon gav inga bestående intryck, utan var ganska slätstruken. Vi får väl se hur hon är när hon börjar undervisa. Samtidigt på mentorstiden berättade vår andra mentor, Marie, lite om hur man får högt betyg i hennes ämnen:
Marie: Ja du, Daniel, du stod så tapper på skolavslutningen och höll upp skylten, så du får 3 extra poäng på nästa matteprov.
Klassen: Men, hallå, så kan du ju inte göra!
Marie: Eeeeh, varför inte då?
Klassen: Det är ju fusk!
Marie: Men hur tror ni annars jag sätter betygen? Såhär är det; På proven sätter ni, med ett gem, fast en hundralapp om ni vill ha G, en femhundralapp om ni vill ha VG, och en tusenlapp om ni vill ha MVG. Lärarlönerna är ju så dåliga, så hur tror ni annars jag hade haft råd med mina fruktträd där hemma? Grenarna som nu tyngs ner med mer och mer frukt. Jag har fått börja stödja upp grenarna med pelare under. Frukten gör jag goda pajer av. Utan att göra som jag gör hade jag aldrig haft mina fruktträd, så back off!
Klassen: ...?
Marie: Tricket är GEMET. Glöm aldrig gemet!

Så fick vi aldrig göra hos Elsa, som vi förresten såg idag! Vilka minnen. Det är nästan så att man saknar henne litegrann.

Nehe, nu ska jag försöka cykla hem, om nu Shno låter mig gå. Hon kan bli ganska aggressiv om man inte talar till henne på rätt sätt. Hon hatar när man lämnar henne ensam här uppe. Jag får berömma hennes fluffiga hår, eller påminna henne om sitt MVG i spanska. Då drömmer hon sig bort, och jag kan smita.
Håll tummarna.

/ dennis.

Som ni ser så har jag ändrat färger och former. Det kändes som att det behövdes något ljusare nu när ångesten (läs; skolan) åter ska ta över min lilla pojkkropp. Och eftersom att mina kunskaper om hur man gör en flashig bloggbaksida är noll och ingenting, så fick det bli den här. Men frankly, I like it.


Idag är det min sista dag i frihet, så jag har ägnat mig åt att tänka lite. Ni som har svaren på mina funderingar får gärna skicka dem till mig. Svaren alltså.

Varför finns det bara ett konkurrensverk?

Vilken färg får en smurf i ansiktet om man stryper den?

Visar inte åskledare på kyrkor brist på tro?
Varför kommer påskharen med ägg?
Hur kommer "beträd ej gräsmattan"-skylten ut på gräsmattan?
Om det ligger en smula på bordet och du delar den på två, har du då två halvor av en smula eller två mindre smulor?
Går trappor upp eller ner?
Vad hette kapten krok innan han fick en krok?
Varför blir blöta saker mörkare när vatten inte har någon färg?
Om matsilvret är gjort av guld, kallas det då ändå för matsilver?
Varför finns det ett litet tomrum i jordgubbar och varför sitter kärnorna på utsidan?
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Hur långt är ett snöre?
Hur djupt är ett hål?
Hur lång är en SJ-minut?
Hur lång är en stund?
Om majsolja görs på majs, vad görs då barnolja på?
Hur långt kan man gå?
Hur högt kan man sikta?
Hur kan universum växa fastän det är oändligt?
Vart tar det vita vägen när snön smälter?
Varför heter det rusningstrafik när trafiken nästan står stilla?

Sen hann jag inte tänka mer.

Dagen tillbringas idag i Kalmar. Ska gå på H&M och kolla på vad jag ska beställa. Är alltid skönt att prova innan, så att man vet dels att det passar rent storleksmässigt, och dels att det passar på mig. Men just nu tvivlar jag på att jag överhuvudtaget kommer gå utanför porten idag. Det ösregnar, och det flyter grodor och turister längs trottoarerna. Syndafloden har kommit, och jag är inte förvånad.

Igår var det barnkalas hemma hos familjen Jonsson. Jag var värd, och styrde och ställde, såsom sig bör. Jag hade bakat inför kalaset, och tagit fram sugrör och läskeblask. Kalasets gäster stormtrivdes. Förutom Lilla Andreas som klagade över att jag hade matförgiftat honom med min utsökta kladdkaka. Han klagade på magont, så även Kristin, men hennes smärta kom när hon "råkade" springa in i en fotbollsstolpe. Det var ett trevligt kalas.

Jaha. Idag gick jag alltså upp äckligt tidigt för att åka med Stora Andreas till Kalmar. Låt mig säga en sak; det är inte normalt att gå upp så tidigt på dagen. Fatta, det är inte mänskligt. That's a fact.
Och glöm att jag kunde somna om när jag väl la mig i sängen i Kalmar. Det är ju så ljust och varmt här på fastlandet, så sova är en omöjlighet. Och som om inte det vore nog så ringde Jesper från sitt tåg. Han åker hem från Stockholm idag. Hans skola utsåg honom och några andra till att informera om sin skola, eller teater eller vad det nu var, jag lyssnade inte, under Pride. Han sa att det hade varit roligt, och att hans nya Iphone är "supeeeerbra". Hrm. Det kan jag tänka mig. Sen åkte han in i en tunnel och samtalet bröts. Då stängde jag av min mobil, så nu vibrerar min andra mobil. Men den använder jag ju inte, om det inte är nödfall. Och att Jesper har hittat ut från tunneln är inget nödfall. Vi hörs framåt veckan istället. (Det som gör att jag inte skriver "vi hörs typ nästa år eller nåt", är att han innan tunneln dök upp, sa att han hade köpt en födelsedagspresent till mig. Och presenter är ju alltid trevligt.)

Såg förresten på Ellen förut på kanal5. Hela "Days of our lives" var där, och jag kände inte igen en enda. Jo Sami, Hope och Bo, men inte resten. Dom måste vara många säsonger före oss i USA, eftersom att alla som är med nu är borta.
Ikväll blir det Öland igen, och fotboll. Resten av dagarna fram till skolan börjar har jag inget planerat. Jo ringa Jesper och be honom skicka min födelsedagspresent, men annars inget. Pratade en snabbis med Anna i klassen idag. Anna F, kanske ska tilläggas, då det finns många Annor i min klass. Jag tänkte psyka henne lite, och sa att "SNART ÄR DET SKOLA, WOHO!" Men kvinnan är gjord av stål, då hon iskallt replikerade: "FUCK IT! jag drar till värmen idag!". Hon åker till Cypern om några timmar, och jag ska gå ut i regnet och titta på kläder på H&M.
Livet är orättvist.
/ D

Jaha.
Nu är det så att solen har försvunnit, och som jag lovade så skulle jag ju blogga när solen försvunnit, och TADA!
Jag minns inte riktigt vad som hände sist jag skrev, så jag kanske upprepar mig.
Hmm.
Det sista jag skrev tror jag var efter västkustenresan, och innan dagarna i Kalmar. Well. Jag träffade lite folk då, och sen åkte jag hem. Sen dess har jag badat i stort sett varje dag, vilket har börjat sätta sina spår. Det krävs sin man för att orka tumla runt i vattnet flera timmar varje dag, varpå jag nu är helt slut. Och snart börjar skolan. Jag skulle behöva lite ledigt nu efter sommarlovet, så att jag hinner vila upp mig efter semestern.


Bara för att jag älskar den bilden.
Sommaren har även bestått av endel tennis, fotboll, Kalmar och Färjestaden med Andreas och Kristin.

Igår körde Susanne Reuter förbi mitt hus och råglodde på stora Andreas, mamma och mig. Vi glodde förstås tillbaka, och då stannade hon på vägen. Efter några sekunders stirrande på oss så gasade hon iväg. Senare uppdagades det att hon parkerade hos våra grannar, och höll till där i okänt antal timmar. Jag har alltid sagt att det kommer bli något stort av Skärlöv. Jamena, nu har vi ju fått el och bredband, nu kommer kändisarna dyka upp en efter en.
På kvällen var det Albylenkväll, och jag var såklart där. Det var trevligare än jag trodde faktiskt. Självklart vann Skärlöv bykampen.

Idag var Stora Andreas och jag ute och sprang i regnet. Förutom regnet så var det tusentals flugsvärmar som störde oss, vilket gjorde att vi inte kunde andas eller titta när vi sprang. När vi hade kommit halvvägs så hade jag en fluga i varje öga, plus en i halsen. Vi lyckades springa hem igen, och väl där så fick vi en skrattattack. Jag har inte sprungit sen skolan slutade, vilket märktes. Jag var helt slut. Och Stora Andreas var ännu mer slut. Vi bestämde att vi aldrig skulle göra om det där hemska.

Imorgon kommer kanske Lilla Andreas och Kristin hit, om dom inte skulle till Willy och Irene.
På måndag ska jag med Stora Andreas till Kalmar, för att på kvällen åka tillbaka igen för att se på fotboll, Kalmar FF vs AIK.
Efter det är allt oplanerat.
Jag pratade lite med Ankis, Carro och Soffan för ett tag sedan. Dom tre klagade över att skolan snart börjar, medan jag välkomnade detta hemska påfund. Ingen mer spanska = skolan är underbar. Uhm, ja, vi får väl se vad jag säger efter första veckan. Jag har en svag aning om att jag kommer vältra mig i självömkan, och drömma mig tillbaka till det där jobbiga vältrandet i havet.
Aldrig blir man nöjd.
/ D