Igår var vi alltså borta hela dagen. Alla syskon, och alla tänkbara föräldrar var med. Hela Fam Jonsson alltså, och det är ju alltid lika.. ehm.. trevligt? Påfrestande? Välj själva.
Blev väckt jättetidigt, så tillomed Andreas tyckte synd om mig. Minns inte när vi åkte, men runt 10 kanske..? Åkte till Mörbylånga och blev påkörda. Jag fick första gradens WIIIISH-PLAAASH! (Det är så roligt att säga det!) Nejdå, ingen panik, det var bara en gubbe som backade på oss lite lagom hårt. Blev en liten fin buckla på bilen, så nu har vi en buckla på båda sidorna av bilen. Nu är det estetiskt vackert, så att säga. Vi fick gubbens nummer, men jag trodde inte att han gav oss rätt nummer, så jag bestämde att vi skulle åka efter honom och ta hans reg-nr, för smarta som vi är, så gjorde vi inte det. Hur skulle vi klara oss utan mig? När chocken lagt sig, åkte vi vidare mot Färjestaden och Kalmar. Handlade massa mat, och socialicerade oss i lägenheten. Sen åkte den äldre generationen Jonsson till doktorn, och vi yngre väntade på ännu en syster. Efter det åkte vi hem till morfar, och det va faktiskt riktigt trevligt. Synd bara att Anette inte kunde komma. Efter vårt besök där, så åkte vi till graven, där myggorna var obarmhärtiga mot oss. Och sedan bar det väg hemåt igen.

Behöver jag skriva att jag somnade som en stock på natten?
Men ta nu inte för givet att jag sov en helt smärtfri natt. Nejdå, en av mina såkallade "kompisar" skickar alltid sms vid 01.40 för att reta mig. Och jag förmår inte att stänga av mobilen. Addicted? Oh yes. Det är sorgligt.

Oh happy day.