Då har det väl äntligen kommit då, mitt schema för mitt andra gymnasieår på stagneliusskolan. Så fort jag såg det gick det en kall rysning genom kroppen, och en obehaglig skakkänsla började infinna sig inuti min kropp. Schemat talade om för mig att jag slutar 16.30 fyra dagar i veckan, och 15.35 den återstående dagen. Även på lärarfronten fanns det anledning att rysa. Jag nämner inga namn, men rysningsframkallningslärarna ska undervisa i engelska, matte och svenska. Det kommer bli ett långt år.

Annars så har det inte hänt mycket idag som är värt att rapportera. Men om cirka en timme ska jag, Annica och lilla Andreas åka till Kalmar för att se på fotboll. Göteborg står för motståndet. Vi får hoppas på tre poäng, men en poäng, eller för all del ingen poäng är inget att gräma sig över för den delen heller. Man måste ju unna motståndarna en seger också. Hur skulle världen annars se ut?

I afton ska mamma och pappa ta fram grillen igen, och grilla kotletter. Jag ser framemot det, efter svältmaten som jag blev bjuden på igår. Men man ska inte förakta svältmat, för utan den, skulle det inte finnas någon motsatts, dvs god mat.

Slutligen vill jag göra en liten sammanfattning.
Mitt liv kommer vara schemalagt fram till nästa sommar, då jag troligtvis blir utplacerad på en arbetsplats där jag måste, det tar emot att säga det, jobba! Hemska tanke. Fortsättningsvis så tror jag på tre poäng till Kalmar. Om min spådom inte slår in så tycker jag att vi ska vara nöjda ändå. Gläd dig med motståndarna. Se deras glada miner. Jisses, vem försöker jag lura?! Tre poäng måste bärjas! Tilläggas ska att jag såg Arthur Sorin på Maxi häromsistens. Slutligen vill jag bara slå ett slag för kotletter, och annan mat som ej kan klassas som svältmat, såsom tomater, gurka och sallad.

Over and out.