Jaha, så var det då dags för första skoldagen. Träffade Ankarström och resten nere vid skåpen innan aulan. Jag vågade inte gå till aulan själv, så det fick bli en snabb träff nere i källaren. Nervositeten spred sig som en tjock dimma på vår lilla hårda träbänk, så vi stapplade upp till aulan och var nervösa där istället. Vi fick gå in i aulan 10.00.30, så Ankarström påpekade att alltihop var försenat, så rektorerna borde ha fått kvarsittning. Rektorn förklarade att han fortfarande hette samma som förra terminen (han trodde att han var rolig), och hela lärarkåren brast ut i ett rungande gapskratt. Eleverna däremot satt mest och tyckte att det var oerhört pinsamt. Alla utom jag och Ankarström. Vi började också skratta. Mest pga nervositet. Eller så har vi likadan humor som lärarna. Bevare mig väl.

De olika programrektorerna presenterade sig, och vår elevrådsordförande, Alexandra, hälsade oss välkomna. Sen spelade ett band två låtar från stenåldern, som ingen av oss visste vad dom hette, men lärarna stod och diggade. Sen ropade skämtrektorn ut klasserna och aulan tömdes så sakteliga. SP06F skulle gå till B6. TJOHO! En datasal liksom. Där fick vi se våra nya mentorer, och våra nya klasskamrater. Mentorerna hette Andreas eller Anders, och Marie. De verkade faktiskt helt okej. En ung kille, och en halvgammal gumma. Inte mig emot.

Sen fick vi sluta för dagen. Så jag, Mikaela, Carro, Ankarström, Sofie och Robin gick till McDonalds, och hängde där en stund. Oh, vi är sååå coola. Efter en stund gick Robin och Mikaela, för dom skulle hinna med en buss till Nybro, så då var vi bara 4 kvar. Sofie skulle till banken med Ankarström. Och Carro skulle väl hem, I guess. Jag tackade för mig och hoppade upp på cykeln och försvann hemåt.

Värt att notera är att vi slutar 16.30 fyra dagar. Så Ankarström kommer hem efter 19 fyra dagar i veckan. Plus att hon ska plugga o så ju. Stackars barn. Jag får hjälpa henne med spanskan. Jag är så snäll.

Oh school day!