Idag har jag spelat tennis igen med Annica, Andreas och lilla Andreas. Gick bra faktiskt. Blev inget trött alls. Men min onda axel ömmade såklart, stackars mig. Jag har fått någon slags tennisaxel. Men inget fick stoppa min framfart på hardcourten i Alby. Jag servade, och smaschade som aldrig förr. Wimbledon, here I come!

Jag funderar på att krypa ner i sängen och se på en film, för jamena, klockan är mycket, och jag har jobbat och slitit idag. Eller ja, jobbat och slitit kanske är fel ord, men vem märker ord?

Imorgon blir det Kalmar och Nybro för hela slanten. Bilen åker härifrån runt 10 har jag hört. Huanamej! Jag försökte pruta ner tiden till 10.30, men mamma var stenhård. Omutbar! Omöjlig tillomed! Suck, kan inte en pojke få sova ut nångång?

Godnatt,
med hopp om goda förutsättningar för sömn nästkommande natt.