Haik-fest
Igår eftermiddag var jag, Lilla Andreas, Andreas och Annica i Kalmar för att fixa vårt trådlösa bredband, men det sket sig. Lilla Andreas hade för höga tankar om sig själv, så efter två långa timmar så tvingades han ge upp, och vi lämnade lägenheten med samma internetuppkoppling som när vi kom.
På kvällen bar det av till Hulterstadgården, där vi skulle fira Haik som fyllde 70 år. Runt klockan 19 så hade det samlats cirka 100 personer i huset, och festligheterna kunde börja. Det bjöds på fläskfilé med potatisgratäng, skagen-insmörjd-smörgås, fruktsallad med glass, och sist tårta och kaffe. Efter maten kastades borden ut, och den äldre generationen började dansa pinsamma danser till bandet som spelade. Vi som var avkommor till generationen som gjorde pinsamma moves, gick ut och grät skämseltårar, och genom fönstrena kunde vi skymta föräldrarnas pinsamheter. Det var ganska segt, så vi unga väntade mest på tårtan som vi visste skulle serveras, och utrycket När får man åka hem? sades flertalet gånger. Strax efter tolvslaget gick det rykten om att tårtan var framplockad, så vi sökte oss så sakteliga till köksavdelningen. Vi tog vår tårtbit och satte oss ner vid ett bord långt in i hörnet. Efter det hämtade sig festen aldrig riktigt igen, så folk började droppa av mer och mer, men självklart skulle mina föräldrar dansa en gång till, så att de som ännu inte sett dem fick chansen att se dem, och därmed skämma ut mig ännu mer. Jag undrar om jag oxå kommer vilja dansa såna där danser när jag blir.. äldre. Det kanske är nåt biologiskt. Det kanske händer nåt i hjärnan. Eller så är det bara grupptryck, fast bland.. äldre. Om ett par dansar, så måste ju alla andra oxå dansa.
Anna: Nu vill vi ha upp alla tjejer i damklubben på scenen!
Mamma tillhör damklubben så hon reser sig och går fram mot scenen.
Anna-Karin: Men hallå, mamma är ju ingen tjej, hon är ju en tant.
: ... och priset till årets haik:are går i år till Andreas Johansson!
Klapp, klapp, klapp!
Lilla Andreas *viskandes till prisutdelaren* : Du måste skämta?!
Pappa dansade med "aset".
Jag: Du kan ju inte dansa med aset!
Pappa: Jag vågade inte säga nej...
Anna: Jaha, vad gör du nuförtiden då Dennis?
Jag: Jag går i tvåan. Samhälle på stagg.
Anna tappar hakan ner i golvet.
Anna: VA?
Jag: Vad trodde du jag gick i för klass då? Sjuan?
Anna: Jamen typ, högstadiet.
Hon mumlade nåt om att tiden går för fort, och att hon inte hinner med. Hmpf.
En dag kvar innan skolan börjar igen. Det känns faktiskt helt fruktansvärt. Jag är så trött på skolan. Men det är ju bara 7 veckor kvar till jullovet, och jag ska försöka att vara sjuk minst en av de veckorna. Så om du vet med dig att du håller på att bli sjuk, kom och smitta mig! Jag tar gärna emot diverse influensor, mul-o-klövsjukor, förkylningar och olika former av nackspärr.
See you!