Jahopp, igår var det alltså köning. Jag vill helst glömma den så fort som möjligt, men jag måste ju nämna den lite. Efter skolan gick Mikaela och jag hem till mig och gjorde varm choklad. Sen gick vi till hennes morfar för att få skjuts till stagg igen. Klockan 17.03 sprack avspärrningarna och folket rusade fram mot den smala ingången till labyrinten som ledde fram till biljettsläppet. Det stod en slags släpvagn som skydd på ena sidan om ingången, och den flög all världens väg när alla kom springade. Det fanns även dom som ramlade och bildade en hög, men dom var det bara att springa över. Jag och Mikaela höll varandra i handen så att vi inte skulle komma ifrån varandra, och efter visst möda så hade vi sprungit fram i labyrinten och insåg att vi faktiskt hade kommit ganska långt fram i kön, yay! Efter det var det bara att vänta. Det var apigt kallt, och mina tår är fortfarande blå. Vi tillbringade kvällen åt att sova, skratta, äta, sjunga, skrika och annat som hör till vid köningar. Klockan 23.00 kom, huannamig, Lars Kagg och skrek några fåniga ramsor. Vi vände oss bort från dom, och sjöng staggionalen. Mäktigt värre. Sen försvann de små pissråttorna, och vid 00.20 ungefär så släpptes biljetterna. Och eftersom att jag och Mikaela stod ganska långt fram, så fick vi våra biljetter vid typ 00.45. Sen skjutsade jag hem Mikaela på cykeln, och när vi stod vid Netto och insåg att våra munnar hade stelnat, och att vi därför inte kunde varken prata eller skratta, så skildes vi åt mumlandes ohörbara saker.

---

Idag hade vi samhällskunskap.
Lars Fonseca: Vart ska ni höra av er när ni vill ändra på något som ni tycker är dåligt i skolan?
Vi: Riksdagen?
Lars Fonseca: Nej.
Vi: Rektorn?
Lars Fonseca: Nej.
Vi: Lärarna?
Lars Fonseca: Nej.
Vi: Skolledningen?
Lars Fonseca: Nej.
Vi: Vaktmästaren?
Lars Fonseca: .......


På matten hade vi päronet, som vi har börjat kalla för Kalle, eftersom att han fortfarande inte har sagt vad han heter. Shno tycker att Kalle är söt, och att han har en J-Lo-rumpa (Kalle är jättekraftig). Idag skulle han förklara för oss hur man beräknar derivatan. Det gick superduperdåligt. Minst sagt. Och jag satt och längtade efter att underbara, ÖVERTYDLIGA Elsa skulle komma till vår undsättning, men inget hände. Hon bara satt där med sina papper. Svikare.

Shno hade med sig en chokladkaka till matten.
Shno: Om jag lämnar kvar chokladpappret här så kommer han säkert se det, och då kommer han inte kunna hålla sig från att lukta på det.
Vi lämnade kvar pappret.