Dödödödödödödödödödödödödödödödö. Dö.
Jag hoppas ni la märke till min positiva och optimistiska ton i mitt fjärde "dö". Resten av "döna" kändes faktiskt ganska deprimerande, men vad kan man förvänta sig av två bokstäver som turas om att vara först. Annat skulle det bli om jag skrev: "Döööööööööööööööööö." Fast då skulle det iof bli ännu mer deprimerande, för då skulle ö:et vinna över d:et, men mest bara för att ö:na är så himla många. Om det inte var så många ö:n så skulle d:et ha vunnit, för det är ju stort. Capital som det heter på engelska.

Mina näsa är blå, och jag har tappat orken att bry mig om skolan. Seriöst.

(För er som inte förstår så är jag ute efter att få kommentarer såsom: Meeeeen Dennis, hur är det? Eller: Vad har hänt, gullefjun? Eller varför inte lite: Jag vet hur du känner, Dennis. Vissa kanske tillomed skriver: Tänk på regnbågen, rosa moln och skuttande kaniner. Ni fattar poängen va? Det är det som är det viktiga.)