Ikväll är det dags för pingis igen. Det lär inte bli så värst spännande, eftersom att jag är bäst. Visst är det härligt med människor som inte hymlar med sanningen? Liksom, jag är bäst, varför ljuga om det? Visst, Lilla Andreas lyckades vinna över mig en gång, men det var min första match på flera år. Jag var som en skadeskjuten kråka, som precis skulle spela sin första match på flera år, så Lilla Andreas behövde bara sparka lite på mig, så dog jag.

Ja, Lilla Andreas ja, det är en trevlig människa. Vi har känt honom ända sedan han var en liten bebbo som låg på golvet och spydde. Nu, 19 år senare, så ligger han fortfarande på vårat golv, han har dock slutat spy, vilket kan vara skönt för mina kära mor. Vi har så många minnen ihop, så det är nästan sjukt. Jag minns när han knäade mig i bröstet så att jag tappade luften. Jag minns alla våra måndagar på MAXI. Jag minns alla våra fotbollssomrar. Jag minns alla hans cashewnötter. Jag minns allt. Du tillhör nästan familjen.
Och för att undvika eventuella missförstånd; JA, du kommer ALLTID att kallas för Lilla Andreas :)

Usch, nu ska jag plugga. Tänkte börja med spanskan. Önska mig lycka till.