Nu är det höst. På riktigt.
Innan man går utanför porten på morgonen så virar man runt halsduken ett extra varv, och man ser till att vantarna inte lämnar något hål så att man ska bli kall. Löven har sedan länge ramlat av träden, och ligger nu utspridda över marken. Det knastrar inte ens längre när man går eller cyklar på dem. Man tittar på folk, och det enda man ser är stora jackor, kappor, rockar, och ett litet mössprytt huvud längst upp.

Vinden blåser kall mot kinden, men man fryser inte riktigt, det känns bara kallt. Man vet att man har kallare väder att vänta. Man snorar litegrann, men det är ju kylans fel. Kinderna blir sådär underbart gulligt rosa, och håret står åt alla håll när man tar av sig mössan.

Mörkret och kylan har en pakt, och samarbetar för att få oss att längta tillbaka till sommaren. Jag gör faktiskt inte det. Längtar efter sommaren alltså. Istället växer det fram en slags mysig goskänsla när jag tittar ut. Väl ute så burrar man ihop sig, och man bara myser. Alla är på samma sida, på samma lag. Det är vi mot kylan.

Finns det något finare än när ett barn tappar en vante och den blåser iväg och barnet springer efter? Jag blir helt.. AOW! Det är bara Oktober-November-December-Januari-Februari-Mars kvar, sen blir det vår och sommar. Ta tillvara på myshösten och mysvintern.

---

Dagen i skolan är inte så mycket att orda om. Trafikantkunskap, Samhällskunskap, Fixa kårkort, Geografi, och Svenska. Var en ganska tråkig dag vad gäller citat och dylikt. Men självklart fanns det några få.

Geografin;
Björn förklarar att folk har gjort kartor sedan urminnes tider av bland annat lera, och palmblad med snäckor på. Han berättade det samtidigt som han förklarade exakt och relativt läge, vilket är ganska krångligt.
Till sist sa han:  - Förstår alla?
Tyst en stund, eftersom att alla förstod.
Malin: - Asså, är det snäckskal då eller?



Jag ska börja blogga i skolan istället, för den här datorn har dålig aura.
Det märkte jag redan igår..

Peace and love !