Hemma från Stockholm. Vilket är ganska deprimerande. Jag gillar allt folk och all stress där uppe. Men i viss mängd, förstås. Resan var en hit, förutom vädret då förstås. Det regnade oavbrutet hela helgen, och gatorna bar vägen för en syndaflod större än östersjön. Mina skor är nog inte torra än.

Vi åkte upp i fredags morgon. Vi körde två bilar på rad, vilket var väldigt intressant. men vi lyckades hålla oss bakom ledarbilen hela vägen till Sthlm. Men har man BMW så har man ju. Jag blev positivt överraskad av min kära systers killes musiksmak. Abba och Kent på uppvägen. Det såg lovande ut. Vi åkte till Orminge och packade in oss. Kvällen ägnades åt poker för hela slanten, plus en hel del chipsätande. >.<

Uppstigning tidigt på lördagen. Vi skulle uppleva staden, så vi åkte in och parkerade bilen vid slussen, och resten är historia. Vi flöt fram en stund på stan, innan vi fick nog. Jävla regn, liksom. Så vi åkte till Solna Centrum istället. Att vara inomhus är väldigt underskattat. Lilla Andreas var trött (som vanligt), så vi gick bara lite i affärerna innan vi åt. Kebab och pizza. Nyttigt som sjutton, aight?

Sen på kvällen var det dags för Sverige - Danmark på Råsunda. Väldigt, väldigt häftig känsla. 35 000 människor som sjunger Du gamla, du fria. Min äldsta syster började gråta. Det är iof inget ovanligt. Men ändå.
Runt 23.30 var vi åter tillbaka i lägenheten, där vi ägnade oss lite åt datorn, innan John Blund besprutade oss med sitt sömnpulver.

Upp tidigt på söndagsmorgonen oxå. Brunch hos Lars. Stekta ägg, massa bröd, massa pålägg, youghurt, grönsaker, juicer, stekta korvar. Väldigt bra start på dagen kan jag lova. Mätta och belåtna satte vi oss sen i bilen för hemresa. Det startades med Kent, för att sedan övergå i dunka-dunka-musik, för att slutligen ebba ut i Nightwish. Bra start, trevande mitt, lysande avslutning. Marry him, sister!

Nu är det vardag igen. Ett stort antiklimax. Men känslan innan det där antiklimaxet, var värd just ett stort antiklimax. Yea.

I'll be back.