Glöm det där med att lura i stackars A-C att jag hade matteprov.
Såhär var det. Vi såg på filmen, och den var slut klockan 15.06, så då kunde jag ju inte säga att jag skulle gå och göra ett prov klockan 15.00. (Jag vågade inte gå ifrån under filmen.) Men då plötsligt, när filmen var slut och hon tog ur DVD-skivan ur DVD-spelaren, så sa hon något som jag aldrig kommer glömma.

Ungefär såhär sa hon: - Du behövde gå till din träning nu va, Olof? Och när du går blir vi ju bara 5 stycken kvar (Resten är i Rom och Bryssel). Sen tittade hon på mig, och sa suckandes: - Det känns meningslöst att vi andra gör något, så ni får sluta nu. Det är ju dessutom väldigt sent.

Hon såg helt slut ut tanten, där hon sjönk ihop i sin lilla lärarstol. Idag hade hon lyckats matcha sin tröja med sina byxor. Ett poäng till A-C.

Innan vi gick frågade en tjej i min grupp vem det egentligen var som låg i blodpölen i slutet av filmen.
A-C svarade: Det var Claudio, vet du vem det var?
Tjejen: Ehm.. nä?
A-C: Han som var rädd för allting, och som var orolig för hur allt skulle gå. Vet du nu?
Tjejen: Nä..
A-C: Men herregud, det var KNUBBOT!

---

När jag cyklade hem var jag med om något övernaturligt. Eller ja, iallafall något väldigt surrealistiskt. Jag cyklar på en cykelväg med massor med backar. Och precis innan jag svänger upp på gatan jag bor på, så kör man genom en liten skog. Där hände det.
Refrängen i en twistlåt började spelas på min mp3, samtidigt som fåglarna som satt på cykelvägen flög undan. Okej, jag kanske kan medge att det inte låter det minsta otroligt, eller övernaturligt. Men var du där kanske? Nä, just det. Det var som i en film. Typ Bullerbyn eller Änglagård. En blandning kanske. Det kändes som en reklam för.. droger. Allt kändes så.. glatt och somrigt. Hua.
D.