"Hon började springa, medveten om faran som jagade henne. Sanden sprätte omkring som om hon vore en stormvind. Det strilande regnet gjorde sanden mörk. Aldrig tidigare hade hon varit så rädd. Hon hörde hur det mörka kom allt närmare. Tunga steg som tog ny sats i sanden. Hennes solblekta hår hade gått från att vara fuktigt till att bli vått. Det klibbade mot kinden, och det blöta håret blandades med de salta tårarna. Hon tappade koncentrationen, om än bara för en sekund, och hon föll. Stjärnorna såg henne resa sig upp och fortsätta. Smärtan i foten växte och blev starkare, mycket starkare än hon klarade av. Det mörka fick tag i hennes klänning, och drog henne bakåt. Hon föll handlöst som om någon sparkat undan hennes ben. Det mörka fick ett ansikte. Orken i henne var slut. Allt blev svart redan innan hon hade stängt båda ögonlocken. Det fanns något som var större än hennes vilja, större än själva livet. Hon blev lugn, och överlät sig till den högre makten. Aldrig förr så lugn."

Ett litet utdrag ur de 30 sidorna som jag skrev i somras.

Och nej, det är inte så dystert som det kanske verkar.
Jag vill ha en bärbar dator, så att jag kan skriva när jag vill. Hemma sover ju 'de äldre' redan kl 23. Och det är på natten jag får min inspiration. Nåväl.