Aldrig har jag mått såhär dåligt. Skolan börjar om 109 minuter, och jag vill verkligen inte dit. Ettorna sitter just nu i aulan och svettas, snart är det tvåornas tur, och sist är det treornas tur. Jag har ny mentor också, den sjätte i ordningen; Björn, Håkan, Lisa, Andreas, Marie och nu den nya Hanna. Och eftersom att hon är ny, så vet man ju lite om hur dagen kommer att se ut; personlig presentation av Nya Mentorn, namnlekar trots att vi elever gått i samma klass i ett resp. två år. Sen får vi schemat, varpå alla skriker; "NEEEEJ, får vi inte mer sovmorgon? Alla andra treor har fått det, min kompis sa att hans/hennes klass hade fått massa sovmorgonar!" Den där kompisen som säger det är alltid lika svår att identifiera. Efter lite tjat kommer Marie sedan att gå till schemaplaneraren och fråga om man kan baka ihop våra dagar lite så att vi börjar senare och slutar tidigare. Sen får vi en telefonlista, och sen får vi gå.
Hua, jag får gåshud bara jag tänker på det. Tacka vet jag prov och muntligheter i spanska. Första dagen i skolan efter sommarlovet är, och kommer alltid vara, en plåga.

/ dennis