Klockan 8.47 imorse plingade min mobil två gånger. Det var två livrädda töser vid namn Sofie och Shno som smsade. Vi tre skulle idag kl 10 ha matteprov, medan resten av klassen är lediga.

Shno: Ska du verkligen gå på provet, dennis?
Sofie: Ska du gå på matten?

Jag till Shno: HAHAHAHA, Sofie skickade precis samma fråga. Och JA jag ska gå.
Jag till Sofie: Yes box! :D

Shno igen: Fifään. Men jag har inte övat ett skit. Ne, jag ska nog sova istället!

Jag behöver verkligen alla provtillfällen som jag får. Om jag inte skulle gått dit idag, så skulle jag bara fått ett tillfälle till på mig. Om jag istället gick idag, så kan jag få IG, men då få en chans till. Så; Stanna hemma i sängen VS Få två tillfällen på sig. FÅ TVÅ TILLFÄLLEN PÅ SIG SÅKLART. När jag kom till skolan så var varken Shno eller Sofie där. Då kände jag mig duktig.

Själva provet gick uselt. Såg att G-gränsen var 12 poäng. Jag räknade ihop att jag svarade någorlunda vettigt på 15 uppgifter, så nu gäller det att be till Han där uppe. På förra provet fick jag ju 9 poäng.
Det är en hel filosofi att ha matteprov i matte C. Ingen fattar någonting, och alla är livrädda för att få IG. Men under själva provet gäller det att inte se vilsen ut, och skriva massa, och att pilla massa på miniräknaren. Det spelar ingen roll vad man skriver, bara man skriver. För då blir alla dom andra stressade och ännu mer nervösa. Och när man är nervös så presterar man i regel sämre. Så jag satte mig längst bak och skrev och pillade så mycket jag kunde. När tjejen framför mig frågade om hon fick låna min miniräknare sa jag; Ja, självklart, men vänta lite, jag har en lång uträkning här, ska bara skriva av den. ISKALLT eller vad?! Snacka om att hennes nerver fick sig en rejäl smäll. När någon är färdig och går fram till Elsa och lämnar in, då gäller det att se ÄNNU mer självsäker ut. Den som lämnar in och börjar gå ut ur klassrummet ska tänka såhär:
Nu var jag duktig, hoppas jag får bra betyg. Titta, alla andra är inte ens halvvägs. Men oj, tänk om jag lämnade in för snabbt. Titta vad alla skriver, och titta på han där borta, han har använt sin miniräknare länge nu. Så länge använde ju inte jag min, har jag missat något nu? Få se nu, vilken uppgift är han på? Det får inte synas att jag tittar på hans papper. Jasså den, men den behövde jag ju inte ens miniräknaren till. OH NO, jag har säkert missförstått den uppgiften. Tänk om jag har missförstått allt? Herregud! Och ungefär här lyfter jag upp mitt huvud och ler lite hånfullt mot personen. Jag gjorde samma sak mot tre personer. Fler hann inte lämna in innan mig. Jag tycker faktiskt att jag är värd ett MVG för mitt hårda arbete. Om jag gör så att alla andra blir nervösa och får sämre resultat, så kanske mitt halvbraiga resultat ger högre betyg. Fast kanske inte. Jag måste göra något mer.
På fredag ska jag ta med mig ett äpple till Elsa.