Ja, som rubriken så lurigt säger ska vi idag titta in i backspegeln och se tillbaka på det som varit. Men jag tänkte bara sammanfatta de senaste åren, eftersom att mitt minne inte är det bästa.

So, here we go.
Jag minns det som om det vore igår. Jag väntade ivrigt vid den gröna busskuren och var nog ganska nervös trots att jag inte ville medge det. Bussen var proppfull, så jag minns att jag fick stå vid barnvagsplatsen. Jag gillade min klass från mellanstadiet, så jag hade inga höga förhoppningar om min högstadieklass. Men allteftersom tiden gick så byggdes det upp en gemenskap i den nya klassen som gjorde att man kände sig trygg. Väldigt trygg. Vi byggde en grund till vår gemenskap genom att arrangera klassfester, pizzaluncher på Lindas, melodifestivaler med mera. Klassresan var en höjdpunkt, och det var väl ungefär då som jag bildade en allians med Annie, Leo, Simon och Josefine. Efter det var det vi som umgicks i stort sett varje dag. Vi peppade varandra till höga betyg, och när vi slutade nian tog vi semester i en vecka. Vi campade i Böda, och herrejösses vilken resa det var. Vilka intriger, det må jag säga. Men resten av sommaren sågs vi nästan ingenting alls.

Första gången vi träffades efter Böda var i staggs aula. Jag, Annie, Magnus, Ecce och Josefine träffades i trappan upp till aulan. Man kunde se nervositeten i allas ögon. På sensommaren hade vi fått reda på att ingen av oss hade kommit i samma klass, så vi satte oss ner tillsammans i aulan, blev uppropade, gick till olika salar och splittrades. Inte trodde jag att vi skulle gå isär så mycket som vi ändå har gjort sedan dess. Vi som lovade varann evig trohet. Men efter första dagen i skolan så hade jag redan träffat flera trevliga människor i klassen, och livet gick vidare utan dom jag umgåtts med varje dag i tre år. Första året på gymnasiet var ungefär som första året på högstadiet; en enda stor repetition. Under hösten delades klassen in i olika grupper, som stora klasser alltid gör, och det ser jag inte som något dåligt, nästan tvärtom. Alla måste såklart vara trevliga mot varandra, men om klassen sedan delar upp sig tycker jag bara är bra. Jag skapade en allians med Ankis, Carro, Soffan och Mikaela. Och jisses vad grymt roligt vi har haft det.

Förutom skolan, som tar upp ganska mycket tid, så har jag hunnit med att lära känna grymt många människor. Simon dök upp, för att sedan dyka ner. Likaså dök Nicolina, Linus och Joel upp. Och den sista är såklart Jesper.

Sammanfattningsvis kan jag säga att de senaste åren har varit de bästa i mitt liv, men även de värsta. Så överdrivet mycket känslor och beslut. Jag har börjat tänka ut vad jag ska göra med mitt liv. Jag har lärt mig att sex inte så farligt som det låter, och att det faktiskt finns något som kallas kärlek och som inte bara innebär att man håller någon i handen. Men det absolut bästa är att jag har hittat vänner för livet.

Jag undrar hur mitt liv ser ut om 5 år. De närmsta åren innebär många viktiga beslut, men jag känner mig redo. Eller nä, men det kan jag ju inte skriva.

Ta hand om dig,
och varandra!