Jaha.
Idag har jag faktiskt varit inloggad på msn, vilket inte hör till vanligheterna. Jag har inte velat logga in där och prata med alla som har roligt på sitt sommarLOV medan jag sliter och jobbar. Men även jag måste höra av mina vänner då och då, även om det inte var så många inloggade idag.
Well.
Jag pratade med Anna i klassen, och hon jobbar tydligen på ett ålderdomshem nu. Precis samtidigt så loggar Joel in, och efter en stund kommer det fram att han oxå jobbar på ett ålderdomshem. I Söderåkra av alla ställen. Han tjänar 53kr/timmen. MOHAH! Han fick jobbet av kommunen, vilket kanske märks på lönen.


Ikväll är det EM-final, och jag kan nog inte bry mig mindre. Jag hoppas på att det blir straffar, och att någon halkar och missar. Sånt kan man skratta åt i evigheter. Det är alltid lika roligt.
Nä, så det enda jag ser framemot ikväll är våfflorna som jag har hört ryktas om sig.

Så.
Då var det klart.
Första veckan av tre är nu förbi. Mitt sommarjobb är inte jobbigt fysiskt, mer psykiskt. Det handlar om 7000 olika sifferkombinationer med åtta siffror vardera. Plus att det redan finns 7000 olika åttasiffriga nummer som man oxå måste hålla reda på. Man blir helt slutkörd i huvudet. Man blir snurrig och ser siffror när man stänger ögonen.
Well.
Men nu har alltså en vecka gått, vilket känns bra, för jag behöver sooooova. Ett heltidsjobb, vilket innebär 8h (!), som börjar vid 07.00 är inget för mig. Jag är mer sova-till-14-och-sen-kanske-göra-något-typen. Det reder sig liksom. Jag är nog ganska lat. Men jag ska nog komma på ett jobb som passar till mig. Jag har ju ett helt år på mig.

Jag har kommit på att jag stör mig på nästan allt, vilket är ganska stört bara det. Men det som är ännu mer stört är att jag nu har börjat störa mig på att jag stör mig på saker. hmf.

Jag stör mig på folk som går för sakta. Varför inte gå lite fortare, då hinner du ju mer?
Jag stör mig på folk som går för fort. Varför inte njuta lite mer av livet, och stressa mindre?

Jag stör mig på reklamen på tv. Det stör ju mitt i programmet.
Jag stör mig på de tv-program som inte har reklam. Aldrig får man slappna av.

Jag stör mig på solen. Alltid så himla varmt och kvavt.
Jag stör mig på molnen. Varför ska ni täcka solen för?

Jag stör mig på snygga människor. Varför ska du vara sådär snygg, och inte jag?
Jag stör mig på fula människor. Är det ett mål du har? Att vara sådär ful, menar jag?

Jag stör mig på diviga personer. Skaffa lite självdistans för fan.
Jag stör mig på dörrmattor. Stå upp för dig själv, tough'n up!

Jag stör mig på glada människor. Bara för att du aldrig har några problem.
Jag stör mig på folk som är nere. Är det nåt fel på dig eftersom att du bara ser allt det negativa?


Jag stör mig på ost, och jag stör mig på Carola. Jag stör mig på kamerabatteriet, jag stör mig på mattfransar. Det kan jag leva med, men nu när jag har börjat störa mig på mig själv så är nog hoppet ute.

/ D

Godmorgon. Eller ska jag säga god fortsättning? Jag har inte sovit en blund inatt. Och då överdriver jag inte. Jag blundade några gånger, men lyckades aldrig somna. Så imorse blev Andreas livrädd när han steg upp och såg att jag redan satt i soffan.

Well.
Vi tar allt från början.
Jag gick inte på visningen igår, för det var, tro det eller ej, andra människor där, och dom såg farliga ut. Så istället cyklade jag till stan, för att sedan ta en tur ut på Ängö, där jag träffade Anette Pett. Efter Ängö begav jag mig tillbaka till stan, och sen cyklade jag hem. Det fick räcka med motion för den dagen. Jag hade ju sprungit tidigare på dagen. Jag satte mig i soffan och såg på Anna Skipper. Hennes man var märklig, men hellre märklig än alldeles 'vanlig'. Sen ringde Anna-Karin och ville prata om helgens måleri, och vi bestämde att vi skulle måla deras hus både på lördag och på söndag. Innan vi la på, så kom chockbeskedet: Jag blev bjuden på bilprovningskalas på torsdag. Klockan 07.10, samling i Funkabo klockan 06.50. Jag fick ont i magen då jag tänkte tillbaka på förra årets bilprovning, då jag följde med henne. Men det kan väl vara en bra träning på att komma upp i tid, för jag ska ju snart börja jobba. Hua. Och det är faktiskt ganska roligt att testa bilen, det faktum att det är så tidigt på morgonen gör det extremt komiskt.
Efter det var det dags för ett nytt DH. Bree slängde ut Orson! Herregud liksom. Men dom måste väl bli tillsammans igen, hoppas jag. Och ni lyckliga som har dvd-boxar håller bara tyst! Sen blev klockan 22, och efter lite sportnytt och tandborstning så satte jag mig i soffan för att invänta Scrubs, som igår började klockan 23.55. Jag läste lite i min anorexiabok, och vips så var klockan 00.04. Vad händer då tror ni? Jo, precis när jag ska höja ljudet på tv:n och kolla in JD, Turk, Carla och dom andra, så ringer Jesper. Han babblade på som vanligt, och ömkade sig över att han tar studenten imorgon, och att hans liv frånomed imorgon är tomt och innehållslöst. Jag kunde inte annat än hålla med pojken. Han berättade om hans klass slutproduktion, och hur mycket pengar dom hade tjänat på den, och bla bla.

Plötsligt blir han alldeles konstig på rösten.
Jesper: Det har hänt nåt fruktansvärt..
Jag: Vadå? Säg!
Jesper: Jag vet inte om jag vågar berätta det..
Jag: Bara säg det, du vet att jag lyssnar på allt du har att säga.
Jesper: Ja, men jag vet inte om jag vågar berätta..
Jag: Säg det ungjävel!
Jesper: Jo, det är så att min parfym har blivit stulen.
Jag: Va? Din parfym?
Jesper: Ja, den jag fick av dig.
Jag: Men.. jag trodde du hade fått cancer eller nåt. Mitt hjärta stannade, och du säger att din parfym har blivit stulen.
Jesper: Den blev stulen ur mitt eget badrum! Hur kan någon stjäla ur mitt badrum liksom? Var det någon som tänkte "den där parfymen ska jag prova, oj den luktar ju gott, den tar jag"?
Jag: Så du lovar att du inte har cancer?
Jesper: Mm. Jag har inte vågat ringa pga av parfymen. De första tre dagarna efter att den blev stulen mådde jag jättedåligt. Jag känner mig så taskig.
Jag: Skit i parfymen, du överlevde cancern!

Jag hatar människor som överdriver små saker, och får mig uppstressad. Jag får tillomed hjärtklappning nu när jag skriver det här. Hans röst blev helt.. läskig. Jaja. han bad mig ringa på torsdag, på hans student. Vi får väl se hur det blir med den saken. Om mitt blodtryck har lugnat ner sig, så kan det väl hända att jag slår en signal. Kanske.
Iallafall så pratade vi en stund, till 02.00 ungefär. Och efter det kunde jag inte sova. Jag försökte en stund, men jag kände att det inte skulle gå, så jag satte igång en film, Heartbreak Hotel. Kändes sjukt att ligga i sängen klockan halv tre på natten och gapskratta. När filmen tog slut var jag ändå inte trött, så då satte jag igång en till film, en extra lång, RENT. Den var slut vid 06.15, och då har ju underbara Marianne bänkat sig i morgonsoffan, och hon behöver ju ha minst en tittare, så jag satte igång tv:n. Och på den vägen är det. Inte en blund. Och imorgon ska jag vara påklädd och representabel klockan 06.50. Lycka till.