Här kommer ett utdrag ur min kära vän Ankis blogg ( Ankis, kom ihåg att all publicitet är bra publicitet, så bli inte sur för att jag lånar din text! ).
( Och för er som inte vet så är det alltså jag som är 'Bambi-chan'. Det betyder typ, 'fröken bambi' på nåt språk, vilket är väldigt smickrande. )


"Japp, hur otroligt det än kan låta så är faktist första inlägget tillägnad Bambi-chan. Varför? Han fick mig att börja blogga igen. Inte för jag tror någon har saknat mig megamycket men iallafall. Anledningen till att jag slutade blogga var för jag var för lat och jag blev aldrig känd. Massor av människor blev snabbt kända av att blogga. Och nu hamnar deras bloggar i stora tidningar och skriver böcker som alla spänt väntar på. Men inte jag. Är jag så ointressant? Vänta bara, någon dag kommer jag bli känd och alla kommer veta vem jag är. Det kommer finnas minnesdagar till min ära efter jag dött, alla barn kommer lära sig om mig i skolan, jag kommer bli en inspirationskälla. Jag är väldigt egoistisk. Kan inte ens tillägna en blogg till Bambi-chan utan att den börjar handla om mig istället. Får göra ett nytt försök.


Bambi-chan är förresten själv ett ego. Seriöst, han lånar inte ens ut sitt sudd på lektionen. Men Bambi-chan är bra ändå. Han är den enda som vill leka "Gul Bil!" med mig. Han slog till Soffan en gång när vi lekte det. Såhär lät hon: "DIN JÄVLA IDIOT!! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET!!" Det var skitkul, men jag tror Bambi-chan gjorde i byxorna. Han är oxå den enda som vill leka "Karate-Kid" med mig. Oxå den enda som leker krig med mig på bänkarna. Man kanske märker att vi inte hör hemma på gymnasiet utan på dagis. Så man kan säga att Bambi-chan är den som håller mig ung (alltså dagis-nivå-ung).
För att sammanfatta:
Go Bambi-chan!! Keep us young and childish!"


PS 1. Soffan är Sofie.

PS 2. Ja Ankis, du är så ointressant.

PS 3. Krig på bänkarna innebär att jag sitter bredvid Ankis på en lektion, och sen börjar vi leka krig med varandra genom att rita som en slags serie. Det mest vrickade var när vi gjorde det på en historialektion, där vi faktiskt lyssnade med ett halvt öra, och just då sa läraren att judarna höll fast sig under bilarna och på så sätt flydde ut ur Tyskland. Det där med att fly genom att hålla fast sig under en bil tog jag fasta på och ritade en streckgubbe som låg under en bil, och just den lektionen vann jag kriget. Trots att Ankis senare släppte en bomb över bilen vilken jag låg under.

PS 4. Karate-Kid leken går ut på att jag och Ankis kort och gott går runt och karateserar på varandra. Det fungerar bäst utanför aulan, i den stora lobbyn. Där finns det tillomed linjer i golvet som man kan använda i reglerna. Jag har svårt för att sparka högre än hennes lår, så jag får utnyttja mina långa armar istället. Ankis kan däremot sparkas ganska bra, men hon är ack så slö. Därför får Ankis alla blåmärken, och därför vinner alltid jag.

Fy vad vi är barnsliga.