Skolan har återtagit sin plats i mitt liv, och det började inte speciellt bra. När klockan ringde vid 8:30 och jag öppnade mina ögon så drogs min blick till termometern; -2,6 grader! Oh Jesus! Jag funderade på att ligga kvar i sängen hela dagen. Jamena, vem vill hoppa upp på en cykel när det är så kallt ute? Men jag tog mig i kragen, och tur val väl det, för på första lektionen introducerades vårt nya tema i svenskan. Ingen var typ där. Jag är så evinnerligt glad att jag kom dit.

En av personerna som inte var på svenskan, och som inte dykt upp nu heller, är Ankis. Jag loggade därför in på msn för att ta ett snack med henne:
denke säger: vad har du att säga till ditt försvar?
Sanna säger: jag har inte gjort svenskauppgiften o så har jag äckligt hår o inget varmvatten.

---

Kalmar FF vann igår, och jag var där! WOHO! Man ska ta vara på chanserna. Kalmar kommer nog inte vinna SM-guld så många gånger, så man måste passa på. Och vilken stämning, och vilken match! 6-0 liksom. Att Johannes fötter frös till is, och att mina öron blev röda som tomtens luva, gör ingenting! Jag var där, och det är allt som räknas.
Efter fotbollen ville Johannes se på Sally, så vi gick hem och såg på några avsnitt. Sen blev han hungrig så vi cyklade på den ishala cykelbanan till McDonalds. Märker ni förresten att det är Johannes som bestämmer allting? Well. Sen gick hans sista buss så vi tog farväl, och jag halkade hemåt igen.

Ikväll kommer Lilla Andreas för att fixa mitt internet. Det är sönder, och jag har ångest.
Nu ska jag lämna in min debattartikel till Anna, sen cykla hem.

/ dennis.