Vaknade efter en alldeles för kort natt, och såg att min mobil var full av missade samtal och sms. Är man populär så är man. Jag cyklade till Donken och åt med Lilla Andreas, trevlans. Sen hem för att möta upp Tjocka Syster. Och när vi satt i soffan och hämtade andan så sparkade bebbon lite väl hårt, så hon åkte till vårdcentralen. Jag och Stora Andreas åkte och handlade så länge, och sen körde vi i karavan hem till Tjocka Syster.

Väl där så lagade vi mat, för att sedan puffa kuddarna och öppna upp godispåsarna och sätta oss framför tv:n. Det var ju allsvensk guldstrid på G. Men icke. Kanalen vi skulle se på fungerade inte, och Tjocka Syster fick tårar i ögonen och fick för sig att ringa till Christian, som om han skulle kunna fixa tv:n från Stockholm, där han befinner sig. Hon ringde iaf, och det visade sig att han satt i bilen, påväg nånstans, och att Tjocka Syster störde honom när hon ringde coh grät, så han körde fel. Well, några minuter innan matchstart så kommer bilden, och Tjocka Syster torkar tårarna.

Kalmar FF ägde matchen första halvtimmen, och gjorde även matchens första mål genom Viktor Elm. Självklart så grät Tjocka Syster, samtidigt som hon höjde ljudet på tv:n och pekade på armhåret. Var tysta, jag har gåshud! Well, i paus stod det 1-1 efter ett turmål av Gefle. I andra halvlek satt vi och klagade över det usla spelet, men i 74 minuten gjorde Kalmar FF mål, och vi skrek så högt att jag trodde att Tjocka Systers förvärkar skulle starta. När de sedan gjorde ett mål till i samma minut så tänkte jag NU KOMMER BEBBON! Men det gjorde den inte. Och Kalmar vann matchen och allt är frid och fröjd. Nu blir det nog guld, bannemig!

Imorgon ska jag kanske åka hem, om det går. Annars åker jag hem på fredag. Jag och Tjocka Syster ska dessutom kolla efter biljetter till Kalmar FFs match på söndag.

/ dennis.