Jag och Ankis sprang nyss upp till D-plan. Jag fick andningssvårigheter på grund av den tunna luften, och alla dom tusen trappstegen. Ankis skrattade åt mig där jag låg böjd mot väggen, men det enda ljud hon kunde få fram var ett mesigt skratt. Hon var ÄNNU dödare än jag. Sorgligt, Ankis.

Idag har vi som sagt provat studentmössorna. Jag och Ankis funderade först på att gå efter mottot; Less is more, men övergav den idén ganska snabbt. Detta gjorde att våra mössor blev ganska dyra, för att inte säga väldigt dyra. Men det kan det väl vara värt.

Labb med Mamma klockan halv två, sen gå med Johannes till bussen, sen hem, donken, MAXI och sist bio!
Fullt upp!