Vilken händelserik dag
Vilken händelserik dag, ja det må jag säga. Precis när jag skulle cykla till skolan så smsar Shno och undrar var jag är. Hon står utanför mitt hus med sin cykel och väntar. Jag visste inte ens att hon kunde cykla. Well, jag joinade henne, och vi drog till skolan. Hela vägen till skolan gnällde hon om hur jäkla kallt det var, och ja, det var kallt. Vi mötte två gamlingar som det kom rök ur när dom andades. Vi trodde vi skulle dö, men vi klarade oss med två par förfrusna öron. När vi kom fram till skolan så såg vi att Elsa stod och tittade på oss i fönstret. Jag tror hon saknar oss.
Shno: - När jag var liten och tjock, då hade jag en cykel. Och jag hade en smal kompis, och en tjock kompis. Den smala fick alltid låna min cykel, men inte den tjocka. För jag trodde att hon skulle mosa den :(
I skolan hade vi filosofi i en datasal, vilket inte var bra för mig och Shno. Vi lyssnade inte alls, utan satt och lekte med datorn. Efter filosofin hade vi Mamma. Jag dog av tristess, men lyckades släpa mig till matsalen för att avnjuta en god soppa. Mums!
Sen gick vi till Stiv och skrev på våra filmanalyser, som senare visade sig vara helt onödiga. Vera hade gett oss FEL papper. Aderton frågar rätt i stöpet. I onödan. Shno och jag kunde inte se på varandra utan att skratta och gråta samtidigt. Ja, filmkunskapen ja. Den var också väldigt onödig. Först fick vi riva ur en bild på en människa, som vi sedan skulle skriva en karaktärsgrej om. Vi skulle komma på ALLT om denna människa. Förutom allt som rörde utseendet, så skulle vi komma på hur människan gick, hur den pratade, drömmar, mål, barndom, hur den förhöll sig till auktoriteter, om den använde slang, vad isåfall, smeknamn, öknamn, osv osv. Jag ansträngde mig verkligen, och arbetade fram en människa som hette Margareta. Hon var ekonom, och kallades klimakteriekärring av sina barn. Hon hade en älskare i form av en skidlärare. Hon var Jehovas vittne, och hade en hemlig passion för grodor.
Sedan blev vi indelade i sju olika grupper med tre i varje grupp, och i gruppen skulle man, utifrån sina nyligen skapade människor, skapa en 5 minuter lång scen. Jag hamnade med två stycken från Kagg. Dom var inte lika peppade som jag, så jag fick övertyga dom om att jag skulle vara den som ledde gruppen. Jag lyckades förena våra tre olika personer i en scen. Min Margareta, hade ihop det med Kagg-tjejens kille, och i all hemlighet, hade dom en son. I scenen åkte Margareta hem till Jonathan (älskaren) för att berätta för Martin (sonen) om hur allt låg till. Well, jag var stolt över oss. Vi ägde dom andras scener. Men ibland undrar jag verkligen varför jag valde samhälle. För trots att jag valde det så läser jag svår kemi, och får göra teaterövningar. Mer samhälle, please!
Efter filmkunskapen sa vi adjö till Ankis, för att sedan ge oss av hemåt. Shno körde in i mig, och vill höll på att ramla av cyklarna båda två. Vi cyklade bland massa villor, när Shno plötsligt fick syn på ett äppelträd, och utbrast: "KAN VI INTE PALLA ÖPPLEN? SNÄÄÄÄLLA DENNIS" Jag kunde ju inte säga nej. Hon lät som en uppspelt liten flicka. Så vi stannade våra cyklar. Jag höll koll så att ingen såg oss, och Shno pallade tre äpplen; ett till Shno, ett till mig, och ett till Shnos mamma. Vi cyklade vidare, och mumsade på våra äpplen. När äpplena sen tog slut så ville Shno palla varsitt äpple till, men nu sa jag bestämt nej. Hon hoppade dock av sin cykel och sprang fram till en tomt. Hon klättrade upp på stängslet och hängde sig över, men då sa tyngdlagen ifrån. Hon vek sig över stängslet och hängde som ett lakan på en tvättlina. Och utöver detta så fick hon ett skrattanfall. Just då går en gammal gubbe förbi och tittar konstigt på Shno, varpå hon skrattar ännu mer. Jag blev generad och trampade iväg. Shno springer efter och ger mig ett av äpplena. Mumsigt var det iallafall.
Såhär kan det se ut när två staggnister cyklar till Jenny Nyström!
Foto: Ankis Ankarström
Jag har snackat ihop mig lite med Jespers syster Elin. Vi ska vinna Robinsson hon och jag.
elin says: vi kommer säkert med, och vinner skiten du och jag!
denke says: du skapar pakter med tjejerna, och jag med killarna
denke says: sen lurar vi alla och tar hem alltsammans!
elin says: haha ja! fyfasen vad bra!
denke says: vi delar på pengarna^^ jag tar 75% för jag är äldre
elin says: höddedudu!
Okej, vi kanske har lite att jobba på, men det kommer lösa sig!
Tack för idag, slut för idag!
/ dennis.
Shno: - När jag var liten och tjock, då hade jag en cykel. Och jag hade en smal kompis, och en tjock kompis. Den smala fick alltid låna min cykel, men inte den tjocka. För jag trodde att hon skulle mosa den :(
I skolan hade vi filosofi i en datasal, vilket inte var bra för mig och Shno. Vi lyssnade inte alls, utan satt och lekte med datorn. Efter filosofin hade vi Mamma. Jag dog av tristess, men lyckades släpa mig till matsalen för att avnjuta en god soppa. Mums!
Sen gick vi till Stiv och skrev på våra filmanalyser, som senare visade sig vara helt onödiga. Vera hade gett oss FEL papper. Aderton frågar rätt i stöpet. I onödan. Shno och jag kunde inte se på varandra utan att skratta och gråta samtidigt. Ja, filmkunskapen ja. Den var också väldigt onödig. Först fick vi riva ur en bild på en människa, som vi sedan skulle skriva en karaktärsgrej om. Vi skulle komma på ALLT om denna människa. Förutom allt som rörde utseendet, så skulle vi komma på hur människan gick, hur den pratade, drömmar, mål, barndom, hur den förhöll sig till auktoriteter, om den använde slang, vad isåfall, smeknamn, öknamn, osv osv. Jag ansträngde mig verkligen, och arbetade fram en människa som hette Margareta. Hon var ekonom, och kallades klimakteriekärring av sina barn. Hon hade en älskare i form av en skidlärare. Hon var Jehovas vittne, och hade en hemlig passion för grodor.
Sedan blev vi indelade i sju olika grupper med tre i varje grupp, och i gruppen skulle man, utifrån sina nyligen skapade människor, skapa en 5 minuter lång scen. Jag hamnade med två stycken från Kagg. Dom var inte lika peppade som jag, så jag fick övertyga dom om att jag skulle vara den som ledde gruppen. Jag lyckades förena våra tre olika personer i en scen. Min Margareta, hade ihop det med Kagg-tjejens kille, och i all hemlighet, hade dom en son. I scenen åkte Margareta hem till Jonathan (älskaren) för att berätta för Martin (sonen) om hur allt låg till. Well, jag var stolt över oss. Vi ägde dom andras scener. Men ibland undrar jag verkligen varför jag valde samhälle. För trots att jag valde det så läser jag svår kemi, och får göra teaterövningar. Mer samhälle, please!
Efter filmkunskapen sa vi adjö till Ankis, för att sedan ge oss av hemåt. Shno körde in i mig, och vill höll på att ramla av cyklarna båda två. Vi cyklade bland massa villor, när Shno plötsligt fick syn på ett äppelträd, och utbrast: "KAN VI INTE PALLA ÖPPLEN? SNÄÄÄÄLLA DENNIS" Jag kunde ju inte säga nej. Hon lät som en uppspelt liten flicka. Så vi stannade våra cyklar. Jag höll koll så att ingen såg oss, och Shno pallade tre äpplen; ett till Shno, ett till mig, och ett till Shnos mamma. Vi cyklade vidare, och mumsade på våra äpplen. När äpplena sen tog slut så ville Shno palla varsitt äpple till, men nu sa jag bestämt nej. Hon hoppade dock av sin cykel och sprang fram till en tomt. Hon klättrade upp på stängslet och hängde sig över, men då sa tyngdlagen ifrån. Hon vek sig över stängslet och hängde som ett lakan på en tvättlina. Och utöver detta så fick hon ett skrattanfall. Just då går en gammal gubbe förbi och tittar konstigt på Shno, varpå hon skrattar ännu mer. Jag blev generad och trampade iväg. Shno springer efter och ger mig ett av äpplena. Mumsigt var det iallafall.
Såhär kan det se ut när två staggnister cyklar till Jenny Nyström!
Foto: Ankis Ankarström
Jag har snackat ihop mig lite med Jespers syster Elin. Vi ska vinna Robinsson hon och jag.
elin says: vi kommer säkert med, och vinner skiten du och jag!
denke says: du skapar pakter med tjejerna, och jag med killarna
denke says: sen lurar vi alla och tar hem alltsammans!
elin says: haha ja! fyfasen vad bra!
denke says: vi delar på pengarna^^ jag tar 75% för jag är äldre
elin says: höddedudu!
Okej, vi kanske har lite att jobba på, men det kommer lösa sig!
Tack för idag, slut för idag!
/ dennis.
Kommentarer
Trackback
