Jag är dödssjuk. Det är jobbigt. Jag sitter hemma i min ensamhet och lyssnar på Jordin Sparks låt No air, samtidigt som jag försöker andas in den obefintliga luften. Hon har rätt i how am I supposed to breath with no air? Jag får andas genom munnen nu när näsan är fullproppad. Jag får fram mindre och mindre ljud för varje dag, idag kan jag knappt prata, + att jag har börjat hosta. Och utöver den fysiska smärtan så har jag börjat få ångest över att jag missar skolan. Men är man sjuk så är man ju, eller hur?

Jag pratade med ankis igår och sa att jag var sjuk. Hon undrade om jag menade att jag var sjuk i huvudet, för isåfall så var ju allt som vanligt. Det är skönt att man kan få stöd av sina vänner när man är sjuk. Tack ankis!
Pratade med Shno igår också, och sa att jag var sjuk till henne också. Hon intog en mer försvarinriktad taktik; Våga dennis, VÅGA var sjuk och lämna mig ensam i skolan. VÅGA! blev hennes svar. Jag vågade.

Nu skrev Sanna igen.

Sanna säger: wierdo

denke säger: vadå?

Sanna säger: tyckte att det var dags att skriva nått

denke säger: jaha, kunde du inte ha skrivit nåt snällt?

Sanna säger: näe

Vi är bra kompisar vi två. :)

Nu ska jag inta sänglänge igen, och vänta på att Oprah börjar.

/ dennis.