Levande död
VARNING FÖR KLYSCHIGT INLÄGG! OBS! OBS!
Suck. Jag minns inte ens när jag skrev sist, och jag orkar inte titta efter när det var. Varför titta bakåt, när man kan titta framåt, men framförallt, titta på nuet. Visst, erfarenheter och upplevelser är viktiga, och de kan gärna forma oss, men man får inte bli en vandrande nostalgi, eller en levande död. Lämna det förflutna bakom dig. Typ.
Jag blir så trött på människor som har gett upp, som bara vill se det negativa, och som har slutat försöka. För att komma någonstans i livet så måste man själv ta tag i det, ingen annan kan göra det åt dig. Klyschigt, men väldigt sant. Man kan inte sitta och vänta på att livet ska börja. Någon sa att 'livet är det som händer medan vi har fullt upp med att planera det', och det stämmer väl kanske. Vi går och längtar efter nästa vår, nästa sommar, nästa semester, och tiden fram tills dess är mest bara ett dåligt ting som man måste härda ut i väntan på det roliga som ska ske. I mina öron låter det hemskt. Vilket slöseri med liv. Det finns de som rycks bort, och som skulle göra vadsomhelst för att få leva en dag till, och som nog skulle utnyttja, och uppskatta, tiden mycket mer än vi.
Vi klagar på dåliga tv-program, uselt väder och Reinfeldts nya bastu, medan livet rusar ifrån oss. Jag säger det igen; vilket slöseri med liv!
Det finns såklart ingen formel för hur man ska leva, eller vad man bör göra, det är olika för alla. Men utgångspunkten bör vara att man gör det man trivs med, eller åtminstone försöker förändra sitt liv om man inte trivs. Annars har man gett upp, kastat in handduken, lagt skorna på hyllan.
För mig handlar det om inställning, och vilja. Sedan att oförutsägbara och ibland sorgliga händelser händer, det är livets gång. Man får liksom "leva med det", på ett sätt där det fortfarande är närvarande, men inte tar över livet. Man måste få sörja, och det måste få ta den tid det tar, men det ska inte få förstöra så pass mycket att man själv slutar leva.
Min värsta mardröm är att jag om 20 år sitter framför en hög med handdukar och en hylla med skor, och inser att jag har levt utan att leva.
Suck. Jag minns inte ens när jag skrev sist, och jag orkar inte titta efter när det var. Varför titta bakåt, när man kan titta framåt, men framförallt, titta på nuet. Visst, erfarenheter och upplevelser är viktiga, och de kan gärna forma oss, men man får inte bli en vandrande nostalgi, eller en levande död. Lämna det förflutna bakom dig. Typ.
Jag blir så trött på människor som har gett upp, som bara vill se det negativa, och som har slutat försöka. För att komma någonstans i livet så måste man själv ta tag i det, ingen annan kan göra det åt dig. Klyschigt, men väldigt sant. Man kan inte sitta och vänta på att livet ska börja. Någon sa att 'livet är det som händer medan vi har fullt upp med att planera det', och det stämmer väl kanske. Vi går och längtar efter nästa vår, nästa sommar, nästa semester, och tiden fram tills dess är mest bara ett dåligt ting som man måste härda ut i väntan på det roliga som ska ske. I mina öron låter det hemskt. Vilket slöseri med liv. Det finns de som rycks bort, och som skulle göra vadsomhelst för att få leva en dag till, och som nog skulle utnyttja, och uppskatta, tiden mycket mer än vi.
Vi klagar på dåliga tv-program, uselt väder och Reinfeldts nya bastu, medan livet rusar ifrån oss. Jag säger det igen; vilket slöseri med liv!
Det finns såklart ingen formel för hur man ska leva, eller vad man bör göra, det är olika för alla. Men utgångspunkten bör vara att man gör det man trivs med, eller åtminstone försöker förändra sitt liv om man inte trivs. Annars har man gett upp, kastat in handduken, lagt skorna på hyllan.
För mig handlar det om inställning, och vilja. Sedan att oförutsägbara och ibland sorgliga händelser händer, det är livets gång. Man får liksom "leva med det", på ett sätt där det fortfarande är närvarande, men inte tar över livet. Man måste få sörja, och det måste få ta den tid det tar, men det ska inte få förstöra så pass mycket att man själv slutar leva.
Min värsta mardröm är att jag om 20 år sitter framför en hög med handdukar och en hylla med skor, och inser att jag har levt utan att leva.
Kommentarer
Postat av: johannes
intressant inlägg!
Postat av: ankis
hög handdukar?
Postat av: Anette
Mycket tänkvärt minsann!
Postat av: denke
"kasta in handduken", och flera inkastade handdukar blir ju en hög med handdukar! :D
Trackback
