Dagen har handlat mycket om intervjun jag skulle vara med i, och den gick faktiskt bra. Han frågade massa om mitt liv just nu, mina sommarplaner, och mina framtidsplaner. Han frågade också om mitt skrivande, och mina mål och drömmar. Sen massa annat smått och gott. Det kändes märkligt att bli intervjuad om mig själv. Visst, om man blir intervjuad om någon händelse eller nåt, då blir det mer normalt, men nu handlade ju hela intervjun om mig, så det var konstigt som sagt. Dock lite roligt, och jag kände mig viktig!

Till sist tog han massa bilder. Han uppmanade mig att hoppa upp på en stenbänk utanför högskolebibblan, så jag hoppade upp. Alla glodde som bävrar, och jag dog inombords. Sedan bad han mig att "se lite drömsk ut, och titta 'förbi' kameran". Hmm. Jag tittade bredvid kameran, och han suckade. Jag skämdes och sa; "Var det någon bild som blev bra?". Han: "Jag har ju tagit ganska många nu, så det måste väl vara någon som blev bra. Men man vet ju aldrig." Han fnissade lite, så jag fnissade också, dock enbart för att han fnissade. Efter fnissandet skiljdes vi åt, och vi tackade varandra för den här tiden.

Nu har jag fått in foten i skrivarvärlden, och nu kommer jag aldrig dra ut den!

Förresten så frågade jag honom hur många det var som ställde upp i tävlingen, och han svarade att det var lite över tusen! Och jag vann. Känns väldigt märkligt. Dom andra måste varit riktigt usla, om jag kunde vinna. Jag är faktiskt inte så himskans nöjd med krönikan, men vad gör man.

Får se när tidningen kommer ut. Jag lovar att jag ska säga till!

Imorgon ska jag köpa en tröja för att jag var så duktig idag. Min filosofi är att efter att man gjort något man varit nervös för, så ska man unna sig något. På så sätt blir hela händelsen ihågkommen för hur härligt man mådde efteråt, eftersom det är tröjan man minns. Och nästa gång man ska göra det där hemska, så blir man kanske inte lika nervös. Om inte, så har man åtminstone en fin tröja att ha på sig.
Jag är så smart.