Hipp hurra, hurra hipp! Idag fyller jag 20 år, och jag ser redan slutet på denna resa som kallas livet. Kanten närmar sig, batteriet håller på att ta slut, och mjölken har börjat surna. Okej, jag kanske tar i lite, men vad är det egentligen för positivt med att fylla 20? Nada. Om jag är arg och vresig nu, så kan jag inte skylla på tonårens vilda karusell. Men det är trevligt att bli lite uppvaktad. Även om det är min ålderdom som hyllas.

I torsdags fyllde min syster Anna-Karin 29, så då var vi där och mös. Det var en jättetrevlig kväll, och timmarna runt bordet bara flög iväg. Tror vi pratade om alla livets mysterier den där kvällen. Rädslor, döden, framtiden, baktiden, vara bara några av ämnena vi tog upp. Att säga att det var himlans trevligt är en underdrift.

Efter att vi lämnat Hult så följde jag med och sov hos Johannes. Eller ja, han sov, och jag tittade på VM-krönikorna fram till småtimmarna. Håret på armarna ställde sig upp när VM-krönikan från 1994 kom. Kära Gud, gör så att vi vinner VM nästa gång!
När vi väl vaknade sen så började en hektisk dag. Vi tvättade och pimpade bilen, för den skulle vara föremål för ett studentfirande senare under dagen. Vi blåste ballonger, fixade björkris, skrev på lakan, och tusen saker till. Vi hann bli färdiga till den utsatta tiden, plus att det blev kanon, så vi får vara väldigt nöjda! Åkte därefter hem för att pilla på min iphone! TJOHO!

På kvällen möttes sedan det vanliga gänget upp, och åt lite snabbt, för att sedan åka till Söderåkra för att kolla på fotboll. Matchen var kanon, fram till att det var 15 minuter kvar. Sen sket sig allt, och jag ville hem.


HIPP HURRA!