Hemma igen. Skönt med lite ostressad mark. Här hemma är det okej att somna i soffan, eller att låta grejer ligga på golvet, tills det sakta förmultnar bort och blir till en jordhög. Den svarta jorden matchar det vita dammet så bra.

Jag har hittat en underbar skiva. Eva Dahlgren är den kvinnliga motsvarigheten till Lars Winnerbäck. Iallafall hennes nygamla samlingsalbum, En blekt blondins ballader. Track 01, 02, 03 går på repeat i mina öron. Antagligen kommer jag tröttna på henne ganska snart, det brukar vara så, men för nu så duger hon mer än bra.

Jag ska aldrig mer gå på en mentorstid. Ja, så tänkte jag efter dagens totalt meningslösa sammansvärvning av klass SP06F. Vi är bara där för att få vår sovmorgon förstörd, och för att han vill terrorisera oss. Men efter lite tankeverksamhet så kom jag på att han antagligen kommer lägga fram en frånvarolista även från mentorstiden på mitt framtida utvecklingssamtal, vilket jag har fått reda på vilken dag det ska vara på. Nu gäller det bara att få mamma och pappa att försvinna bort just den dagen. Om jag har Gud med mig så jobbar pappa den dagen. Men med min nuvarande psykiska och fysiska status så lär väl det oxå gå skit.

Hur säger man till en lärare att man hatar hennes sätt att undervisa, och att man gör vad som helst för att få slippa henne? Jo man säger det till henne när hon är som sårbarast, gärna efter ett dödsbud. Sen stampar man lite på hennes målade tånaglar innan man drar henne lite i håret. Det sista mest bara för att hon har så ful frisyr.
Ett annat sätt är att skicka ett litet försynt mejl, där man förklarar läget. Jag tror jag satsar på förslag nummer två. Även om förslag ett känns väldigt lockande.

Mattelektionen idag var utanför alla gränser. Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Shno är så förbaskat rolig. Mitt i en uppgift om räta linjer, så viker vi oss av skratt. Vi kom till den punkten då man varken kan andas, titta, eller göra något åt det. Det var bara att vänta ut det. Vilket vi gjorde.

Vi hade ett litet meningsutbyte innan skrattattackerna tog vid.

Jag: Men du ser väl att utgiften blir 23 000?

Shno: Vad är utgift?

Jag: Motsatsen till inkomst.

Shno: Vad är inkomst?

Jag: Ehm.. motsatsen till utgift.
Sofie: Om man har bott i Sverige så länge som du har, så ska man faktiskt kunna såna ord.

Den här bilden tog jag från mitt sovrumsfönster igår.

Jag bor på en kulle utanför stan, och jag har ett ruttet träd utanför fönstret.

Nej, nu ljög jag. Men det kanske ni förstod.


Jag är duktig, som så detaljerat och ingående beskriver mina dagar. Men får jag någon uppskattning från mina läsare? Näähäähäädå. Men jag klarar mig utan era kommentarer, bara så ni vet. Huh! >.<

Skolis tröttis. Deluxis. Jag klarar allvarligt talat inte av det här längre. Det är prov hit, och prov dit. "Då gör ni klart det ni inte hann på lektionen tills imorgon" hit, och "nejdå, så mycket tid behöver ni inte" dit. Är lärare helt avskilda från varann i lärarrummet? Står dom i olika bås med skyddslappar för både ögon och öron? Det verkar nästan så. Den enskilda lärarens egna ämne är alltid bäst, och viktigast. Men för oss elever så kan man faktiskt inte prioritera, eller ens välja vilket man vill göra. Man ska göra det. Nu kanske jag överdriver en liiiiten smula, eller nej, det gör jag inte. Faktiskt. Jag har beklagat mig hos en nära vän, och han sa att jag inte skulle ta skolan på så stort allvar. Ett VG eller MVG spelar inte den minsta roll om du inte mår bra. Det får inte gå överstyr liksom. Därför har jag börjat fundera på att strunta i spanskan. Eller inte strunta i den, men inte prioritera. Det fanns en tid då spanska var mitt favoritämne, och jag hängde med i verbens och ackusativens värld. Men i år, och förra året, så har jag tappat motivationen totalt. Jag har inte lärt mig någonting, och jag har införskaffat mig en brutalt negativ bild av spanskan. Förra året var okej. Jag hängde med hyffsat, men det var stor skillnad från föregående år. Nu i år har jag tappat den sista biten motivation oxå. Inte ett ord, inte en böjning, inte en fras, nej ingenting har jag lärt mig på de inledande fem veckorna. Och min nya grupp är gamla pluggbarn, som allihop antagligen har varit med i vi i femman. De är översmarta och överintelligenta. De kan former och böjningar som jag bara sitter och gapskrattar åt. De har haft min nya lärare i spanska steg 3 oxå, så de känner läraren, så hela gruppen är som en familj. Sen kom jag in, lyckligt trallandes att jag hade sluppit min gamla lärare, för sämre lärare än honom finns ju inte. Trodde jag. Aja. Nu orkar jag inte klaga på henne mer. Det är jobbigare än man tror att klaga. Jag satt bredvid en kille idag som, vad jag vet, inte varit på någon spanskalektion på hela terminen. Han har skolkat, duktig pojke det där, och han ska antagligen gå någon spec-kurs med Micke. Jag funderar på att joina honom. Till mitt försvar kan jag visa upp mina testresultat från detta årets spanska. Kommentarerna är ganska fyndiga faktiskt. "Du måste öva på den formen." "Du måste verkligen träna på det där, Dennis." Jasså, hon vet vad jag heter, jössenamn. "Du ligger efter i just det här momentet!" Nu på sistone har hon börjat använda utropstecken. Ibland två. Oftast ett. Det förstärker verkligen alltsammans ytterliggare. Att gå på spanskalektionerna har verkligen blivit ett ypperligt tillfälle att studera min självkänsla. När jag kommer hem från de dagar jag har spanska, så är jag sur och vresig, de andra dagarna är jag lycklig. Nog om detta.

Idag åt vi tacos. Något positivt med den här dagen. Bror min har bytt handtag på kökslådorna. Vilket viktigt jobb. Strunta i att utrota hungern, byt handtag på kökslådorna istället. Nejdå, du är duktig bro. Jag hade aldrig klarat det. Att byta handtagen alltså. Jag hade iof MVG i slöjd på högstadiet (!), men det bevisar ju egentligen ingenting. Jag gick runt och frågade efter "mät-sticke-grejen" (tumstocken), "såg-saken" (sågen), "ta-bort-grejen" (sandpapper eller slipgrejen), "spik" (skruv) och "hål-grejen" (borren). Man behöver alltså inte veta vad grejerna heter, för att få MVG. Pedagogisk lärare.

På lunchen följde vi med Ankarström till stan. Vi var bland annat på Dillbergs/Dillbergska. Första gången jag var där, därför vet jag inte säkert vad det heter. Där fanns det ett oräknerligt antal böcker, och extremt många pennor. Jag tänkte köpa en hålslagare, men när jag såg att det fanns 15 olika att välja på, så smög jag därifrån, svårt chockad.

Kalla mig seg, men NU, först NU har jag fattat att nya Kentlåten faktiskt är bra.
Tröghuve.

S e e  y a !

God morgon, alla. Efter några dagars politiska inlägg, så har jag nu bestämt mig för att gå i kloster, nej, att sluta skriva om politik. Jag är stolt över mina inlägg, mina kommentarer och mina åsikter. Jag har haft argument som inte har besvarats med motargument. Jag kan nästan hela Socialdemokraternas partiprogram, så jag funderar faktiskt allvarligt på att bli verksam inom politiken. SSU ser lockande ut. Att få använda sina argument, och få diskutera är underbart roligt. Men när det går över gränsen, när man börjar med personangrepp, och drar alla över en kam, då är det inte roligt längre. Vad Mona själv tycker, eller tänker, har ingen som helst betydelse för hennes parti. Det är deras politik jag gillar.
Konstigt nog, så är de flesta av mina kompisar missnöjda med alliansregeringen. Kanske för att jag har övertygat dem, eller så har de själva insett bristerna som finns i den nuvarande regeringen.

Jag avslutar mitt sista politiska inlägg med ett citat av Mona Sahlin:

Reporter: - Kan du hitta något positivt som den nya regeringen har förändrat eller gjort sen de vann valet för ett år sedan?

Mona: - Jag kan ärligt säga att jag har försökt, jag har verkligen letat och funderat, men Nej, jag har inte hittat någonting som gynnar, eller är bra för Sverige. Det enda jag har sett är ett svek mot svenska folket.

Idag ska jag plugga. Igen. Jag pluggar nästan inte i veckorna, utan jag sparar allt till helgerna.
Smart? Nej
Roligt? Nej
Varför gör jag det då? Hmm.. idonno.

Popcorn är Guds gåva till folket.
Och lösviktsgodis.

För ett par dagar sedan hade det gått ett år sedan Sverige fick en borgerlig regering. Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans partiledarkollegor bjöd därför in till en hyllning av sig själva på Norrmalmstorg i Stockholm.

Men vad firade du, Fredrik Reinfeldt?

•  Att de rika blir rikare?
• Att arbetsmarknaden blir otryggare?
• Att räntorna stiger så att det blir dyrare att bo?
• Att 300 000 personer har lämnat a-kassan?
• Att sjuka får lägre ersättning?

Den borgerliga regeringen tog över makten när ekonomin blomstrade. När Sverige gick för högtryck och jobbtillväxten tog sats. I det läget valde regeringen att medvetet öka klyftor och orättvisor i vårt land, och att föra en framtidsfientlig politik som riskerar att minska svensk konkurrenskraft. Är det något att fira?

Det är en stark sysselsättningstillväxt just nu. Det är självklart värt att fira. Men det är ju den starka konjunkturens förtjänst och inte den nuvarande regeringens - detta har vi Sveriges ledande ekonomers ord på.

Grunden till den starka utvecklingen har lagts genom långsiktig och ansvarsfull socialdemokratisk ekonomisk politik. Mångåriga satsningar på utbildning har gjort det möjligt för fler att ta de nya jobben när de nu kommer.

Kombinationen av trygghet och utveckling har gjort Sverige till ett modernt och konkurrenskraftigt land.

Men samtidigt som vi gläds åt att arbetslösheten sjunker, ser vi hur långtidsarbetslösheten biter sig fast. Regeringen har valt att avveckla de åtgärder som riktar sig till personer som står långt från arbetsmarknaden.

Arbetslösa kan inte längre räkna med stöd i form av praktik och utbildningar som leder till jobb. Möjligheten till en andra chans på arbetsmarknaden genom utbildning har stängts för många när regeringen kraftigt skurit ner på komvux. Detta ska beklagas - inte firas.

Fredrik Reinfeldt påstår sig vara "hela Sveriges statsminister". Men den politik han för är på inget sätt i allas intresse.

Socialdemokrater har låtit riksdagens utredningstjänst, RUT, analysera effekterna av regeringens ekonomiska politik utifrån de två första budgetpropositionerna.

Vi kan konstatera att de verkliga vinnarna är de 10 procent av Sveriges befolkning som tjänar mest. De allra rikaste får nästan en tredjedel av alla ekonomiska förstärkningar. Utredningen visar också att män gynnas på kvinnors bekostnad. Och att unga och gamla förlorar mot dem i mellanåldern.

På ett år minskar skatteintäkterna med 65 miljarder kronor. Redan har alltså moderatledaren Reinfeldt genomfört hälften av de skattesänkningar som hans företrädare Bo Lundgren blev så kritiserad för. Fördelningen av skattesänkningarna är djupt orättvis.

Enligt statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) kommer ca 200 personer att få en skattesänkning på mer än en miljon kronor var, när förmögenhetsskatten avskaffas. Den åtgärden skapar också stora regionala skillnader.

I Stockholms län bor 20 procent av landets befolkning, men 44 procent av dem som betalar förmögenhetsskatt. Istället för att hålla ihop landet skapas stora sprickor som ökar spänningarna i Sverige.

Samhällets största klyfta har alltid gått mellan dem som har jobb och egen försörjning och dem som står utan.

Ändå införde regeringen ett jobbavdrag vid årsskiftet som syftar till att öka skillnaderna mellan de som arbetar och de som inte arbetar. Effekten är att sjuka, arbetslösa, frånvarande på grund av arbetsskada eller pensionärer inte bara får lägre inkomst, utan dessutom höjd skatt.

Fredrik Reinfeldt påstår att huvuddelen av jobbavdraget går till låg- och medelinkomsttagare. Men så är inte fallet. Över hälften av skattesänkningen hamnar hos de grupper som Fredrik Reinfeldt själv definierar som höginkomsttagare - i alla fall när han ska motivera sänkta tak i sjukförsäkringen.

Nu försöker han göra gällande att det är låginkomsttagarnas tur och att steg 2 i jobbavdraget ska komma dem till del. Men även där går hälften till de högavlönade.

Så vilka är det då som ska vara med och fira i dag? På den punkten har Fredrik Reinfeldt varit mycket tydlig: han talar bara till dem som har jobb. Att döma av praktiken menar han det.

I Karlskrona möttes han nyligen av hundratals varvsarbetare som visade sin oro och sitt missnöje över nedskärningarna i försvaret och vad det skulle innebära för deras jobb.

Under sin nuvarande turné till Arbetsförmedlingar runt om i Sverige vägrar Fredrik Reinfeldt att träffa arbetslösa. I början av sommaren fick han ta emot namnunderskrifter från 157855 pensionärer som protesterade mot regeringens pensionärsskatt.

Sverige har råd med rättvisa och vi tjänar alla på om rättvisan ökar.
Det hade varit något att fira, Fredrik Reinfeldt.
Och då hade alla kunnat vara med.

Ännu en lång torsdag har segat sig förbi. Rullade ur sängen vid 06.30 så jag gick upp då. Var lika bra det. Sen på med tre tröjor, och sedan hoppa upp på cykeln. Jamena, istiden har ju kommit till Kalmar. I skolan var det helt tomt. Hela gänget var borta, utom Mikaela. Vi briljerade (!) på geografin. Efter det var det svenska C. Jag började så smått på min stilanalys. Det verkar extremt tråkigt, och extremt jobbigt. Jag har redan glömt när den ska vara klar. Sen hade jag lunch, så jag och Mikaela övade på engelskaglosorna. Efter det var det språk. Ååååååååh så tråkigt. Jag dör. Idag hade jag iof bara 40 minuter, men det kändes som en evighet. Jag frågade läraren när vi skulle börja ha normala lektioner med glosor o texter o så. Hon sa att hon var en egendomlig lärare, och inte hade normala lektioner. Ehm, ja det har vi märkt. Gå och skaffa dig en hjärna. Tant. Efter språkslaveriet, så hade vi engelska. Vi fick se på en del ur Lord of the Ring, eller va sjutton den heter på engelska. Jag satt som vanligt bredvid underbara, pluggismikaela. Vi briljerade även på denna lektionen. Sist men inte minst så hade vi historia, där vi såg på film. Welcome to Sarajevo. En film om inbördeskriget i Bosnien. Typ. Jag ägnade mig åt att rensa min mobil, klara tre (!) levels på mitt spel, och rita lite. Imorgon ska vi diskutera filmen...

Shno gav mig en personlig inbjudan till hennes bröllop. Hon mumlade något om att hon skulle gifta sig nästa år, i augusti. I Israel. Jag tog det på måttligt stort allvar.

Anders Borg. Vilken budjet va. Det är nästan så att man skulle kunna börja gråta. Om jag kunde hantera en slangbella, så skulle jag gå runt och skjuta alla som röstade på något av de borgerliga partierna. Men dels kan jag inte hantera en slangbella, och dels så drabbas ju borgarnas röstare av borgarnas nya budjet. Jag hoppas verkligen att de som röstade på borgarna är låginkomstagare/arbetslösa. För isf är det deras eget fel! Puckon.

Mikaela: - Jag hatar moderaterna! Jävla fuckin idiot subbor!
Carro: - Jag hatar dom oxå.

Vi diskuterade diverse budjetförslag som Anders Borg lagt fram, och kom fram till att allt var skit. Vi loggade in på de nya ÜBERstora datorerna i skolan. Vi klickade oss fram till Aftonbladets nätupplaga. Det fanns ett forum om den nya budjeten. En rubrik från en läsare löd såhär: "Svenskt medborgarskap säljes!" HAHA, så jädra fyndigt sagt. Men det känns ju nästan så. Men håll ut nu allihop; Mona, Annie, Mikaela, och resten av Sverige, det är bara tre år kvar tills nästa val, då Sverige ska få tillbaka sitt röda styre.

Jag har lagat mat idag oxå. Igår lagade jag ju inbakade kycklingfileér, och idag blev det lasagne. Jag gjorde inte som man ska, långt ifrån. Men det blev ändå väldigt gott.

Imorgon är det skolfotografering! Ångest deluxe x 2! Minst. Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Måste bestämma det.. typ.. snart. Men det får bli efter Idol. Och efter att jag duschat. Och diskat. Äsch, det löser sig.

Unknown artist - Track 04

På torsdag äts det ärtsoppa, på fredag är det fest. Eller ja, nästan iaf. Dagen började vid 08.10, då det var uppställning. Efter lite mumsigt te och lite påklädning så satte jag mig på cykeln och flög iväg. Typ stormvindar ute. Första lektionen var historia, med lärarkandidaten. Fast det var bara en 30min lektion. Vi skulle ha läxförhör på 20 sidor som ingen hade läst. Så hon frågade lite frågor. Tystnad. Varpå hon sen svarade på frågorna själv. Oh, i like her. Fortsatte med idrott. Min första för i år faktiskt. Spelade Ultimate. Mitt och Mikaelas lag vann, mest på grund av att hon och jag var med. Vi gjorde två mål ihop. Sen åt vi. Gigantiska hamburgare stod på menyn. Jag lovar, jag har ALDRIG sett så stora hamburgare förut. När vi satt där och åt så tänkte vi på stackars Shno som fastar nu. Vi tänkte på hur hungrig hon var. Så då kom Ankarström på den briljanta idén att vi oxå ska börja fasta. Fast till skillnad från Shno, så får vi dricka vatten. Ingen mat mellan 05.00 och 19.27. Oh, GOD! Start på måndag. Får se hur länge det håller. Efter maten hade vi psykologi. Såg på film, Mr Jones. Handlade om en Manodepressiv man. På tal om film, så har vi sett på två filmer på psykologin redan, och vi ska se en till på måndag. Film är bra. Det är skönt på nåt sätt. Sist men inte minst så hade vi matte. ÄNTLIGEN något som jag faktiskt förstod. Det var så underbart. Jag briljerade. Jag hann med alla talen som vi skulle göra. Mattesnille! Jag, Shno och Sofie började spåna på om vi måste läsa nåt individuellt val i trean. För vi läser ju matte C nu, en 100-poängskurs utöver de andra 2500. Så teoretiskt sett så borde vi kunna välja bort ett 100-poängs individuellt val. Hoppas, hoppas.

Helgen ska användas till sömn och plugg. Det som står på schemat är svenska, trafikkantkunskap, spanska och historia. Moaw! >.<

I'll be back.


Förresten, så är jag lite kär i Mona Sahlin.