"Svett och hårfärg ingredienser för rugbyfest

2-0 i matcher talade sitt tydliga språk. Stagg/Jenny får två bucklor att putsa det närmaste året.
Skolrugbyn var som vanligt en rungande, sjungande och gungande folkfest.

Klichén säger: blod, svett och tårar. Men vem säger att klichéer inte kan vara sanna. Redan innan matchstart är det ånga och dimma i Stagg/Jennys korridor i Sporthallens katakomber. En del svett och en del hårfärgningsspray. Samt en från topp till tå silvermålad kille, iklädd endast underkläder.
Hos Kagg är det inte lika virrigt. Frisyrerna hos en del påminner visserligen om Tina Turner i filmen Mad Max, men här råder ingen undergångsstämning snarare lugnet före stormen.

Ladda och fokusera
- Vi har varit igång sedan halv åtta med hotellfrukost på Witt, nu handlar det om att ladda och fokusera, säger Kaggtjejernas coach Mattias Gustavsson.
Lagens intåg handlar lika mycket om att höja sin egen skola som att förlöjliga den andra.
Kaggskolan låter en Hans Villius-kopia berätta Erik Johan Stagnelius och Lars Kaggs livshistorier. Självklart till fördel för den sistnämnde.
Stagg/Jenny rullar igång nyårsklassikern Auld Lang Syne i rocktappning. Och inom kort har en grupp cheerleaders visat Staggsupportrarna rumpan med texten Stagg! skrivet i rosa och i samma veva visat Kaggpubliken fingret.
Det är underhållande och gjort med glimten i ögat.
Matcherna då, ja de tar fart i ett rasande tempo.

Tjejer stor för spänningen
Tjejerna följs tätt åt i alla tre perioder. Och det är inte förrän i slutet, med endast en minut och trettio sekunder kvar som Stagg/Jenny kan slå 6-5 spiken i kistan och bärga hem kvällens första pokal.
Spänningen i killarnas match tar slut redan i den första perioden. 6-2 ledningen i paus visar sig för tuff för tappert kämpande Kagg att ta igen och segersiffrorna skrivs till slut 11-3.
- En dubbel känns alltid bra. Vi vinner på att vi är ett jämnt och bra lag rakt över, säger Lowe Pellby, coach för Stagg/Jennys killar.
Slaget är över för den här gången. Men kvällen är ung. Och firandet för Stagg/Jenny fortsätter nog än."
// Barometern OT

Idag när jag kom till skolan så var det helt tomt. Den enda jag såg var lilla Shno. Jag kom lite sent till skolan idag, och precis när jag parkerade min cykel så fick jag ett sms från henne.
"Jag hoppas du ruttnar i din fula äckliga säng."
Igår var jag ju hemma från skolan, och då skickade hon oxå.
"Din åsna! Rör på fläsket och vakna!"
Visst är hon charmig? Jaja, iaf hade vi matte. Vi gick igenom derivatorn idag. Shno fattade såklart ingenting, så jag fick berätta allt för henne, för tro det eller ej, men jag fattade alltsammans. Haleluja!

Elsa: När x är x, vadå blir då y prim?
Jag (tyst): HAHA, när är x INTE x?! HAHAHAHA!

Senare idag är det Teckning & Grafik, och som vanligt får jag gå dit själv, eftersom att Ankis inte behagar att komma till skolan idag. Dåååålig stil, Ankis.
Imorgon bär det av till Växjö med SP06F:1 och SP06G:1 eller 2, vet inte riktigt. Snälla Gud, gör så att jag inte behöver sitta bredvid Shno på bussen!

Shno skulle köpa parfym idag.
Shno: Idag ska jag köpa parfym!

Jag: Äntligen, då kanske det kan bli ett slut på din stank.

Shno: Jag ska köpa en Lacoste, och en deo...

Jag: STOPP! Ta TVÅ deo, snälla.

Shno högg mig i armen med sin stiftpenna.

Tjoh!
Vad händer?
Jo jag funderar på att lägga bloggen på is ett tag. Sånt ska man förresten inte säga, utan ni stackare som läser ska få knappa in min sida varje dag och själva se att jag inte har skrivit något nytt. Så glöm att jag sa något.


Lottning idag, gott folk.
Sverige hamnade i en ganska bra grupp faktiskt. Alltid roligt att möta Danmark.
Och visst går vi till VM.

Jag sitter och funderar lite på framtiden. Inte för långt fram, bara till jul och kanske lite till våren.
Först och främst är det 3 och en halv vecka kvar av skolan, vilket jag tror att jag ska lyckas klara av. Vi har iof ett geografiprov hägrande, vilket kommer gå bajs. Jag gjorde en seriös satsning på det förra provet, och det fick jag precis G på.
Nästa helg kommer Jesper hem igen, så då blir det väl till att umgås med honom.
I februari åker vi till Gran Canaria.

Jag gjorde det förbjudna nyss. Jag loggade in på Lunarstorm. Uschanamig. Det var en tråkig syn. Inte konstigt att dagens ungdomar blir som dom blir. Lunarstorm är passé, och jag har gått vidare. Tio poäng till mig.

Nu var det någon som släppte in katten oxå, suck. Hon är lite stingslig, så jag och Annica försöker komma på sätt att döda henne och få det att se ut som en olycka. Hittills har vi bara brainstormat, så hon lever alltså fortfarande. Vi har haft som förslag att skicka en brevbomb till hennes namn, lägga nålar i kattmaten och att "råka" tappa en kniv på henne.

Men ska vi skicka en brevbomb till henne så måste någon, vilket oftast brukar bli jag, klä ut sig till någon som kommer från Turkistan och sedan bygga ihop en liten bomb. När ska Äntligen Hemma visa hur man bygger bomber?

OCH LILLA ANDREAS! Jag behöver fixa min blogg snart, seriöst, jag kan inte ha det såhär. Du får ta och släpa dig hit nåndag och fixa det.

Nu ska jag snart äta chips och se på Andra Avenyn. Owh, jag älskar att vara lat.

Love!

Idag är det en månad till jul, vilket känns ganska stressande. Men man kan inte göra annat än att försöka hänga med. Jag säger som alla gamlingar; Tiden går fort!

Igår var det idol, och fel person åkte ut som vanligt. Varför röstar inte folk på den som är sämst? Då hade allt varit mer rättvist. Tror att alla, utom dom som röstade på honom, ville att Andreas skulle åka ut.
Malin Wollin: "FEL, FEL, FEL!"
Jesper: "Usch. Varför åker aldrig Andreas ut, den bävern? Jaja, går inte att hjälpa."
Daniel Breitholtz: "SPARK, SPARK! KNAK, BRAK!"
Men som Jesper sa, det går inte att hjälpa. Jag är bara glad att inte Amanda åkte ut, fast iof så vill jag inte att hon ska vinna, trots att hon är bäst. Hon är för bra för att bli en Idol-produkt. Marie ska vinna tycker jag. Hon är en sån person som passar till att vinna Idol. Hon är pop/soul och har en ganska svår röst att känna igen på radion. Tur att det inte är nån ny Måns/Ola/Danny som har chans att vinna. Är SÅ trött på dom, blä.

På måndag kanske jag ska vara sjuk. Min skjuts till Kalmar ska jobba på Öland, så jag kommer inte till Kalmar :D Men vi får se. Kanske finns någon snäll (dum) person som skjutsar in mig (gud förbjude).

Känner att jag inom några dagar ska skriva om något viktigt här. Nåt stooooort och samhällsaktuellt. Det var väldans längesen, därför känns det så.

På Netto alldeles nyss.
Jag gick runt och strosade bland överbilliga priser, fåglarna kvittrade och allt var underbart. Precis när jag ställer mig för att titta på CocaColan (Mamma; läs frukt/grönsaker) så ställer sig en ful liten unge framför mig.
En ful liten unge: Vad kostar den där gula?
Jag: Jag jobbar inte här.
En ful liten unge: Kostar hela den där 6:95 kr?
Jag: Nej, hela den där kostar 23 kr, men en såndär guling kostar 6:95 kr.
En ful liten unge: Men kostar hela den där 6:95 kr?
Jag: Nej, EN såndär guling kostar 6:95, ska du däremot ha ALLA så kostar en back 23 kr.
En ful liten unge: Kostar den 6?
Jag: JA-A!
En ful liten unge: 6 KRONOR?
Jag: Ja, kronor, vad annars?
Likt förbannat tog han en hel back och gav fram 6 kronor till expedittanten. Suck.

Av det här kan man konstatera fyra saker;
1. Han var väldigt trög för att vara typ 10-12 år.
2. Hans cykelhjälm satt bakofram.
3. Han var VÄLDIGT sugen på gul läsk.
4. Mina fördomar om att barn under 17 år är dumma i huvudet, stämmer.

Jag hade bokredovisning tillsammans med Mikaela, Carro, Mange och Manfred.

Jag fick en fråga.
LärarAnna: Vad gjorde Robinson på ön?
Direkt började jag se framför mig hur Robinson går runt i trasor och skjuter fåglar, så plötsligt hör jag mig säga följande.
Jag: Han gick runt och skjöt fåglar.
LärarAnna: HAHAHA!
Jag: Ja, okej då, han sådde lite säd och födde upp några getter oxå, men SEN skjöt han fåglar!

Efter det så tog alla upp det i sina svar, som tex: "Vad betydde religionen för Robinson?" "Ja du, den betydde ju inget i jämförelse med vad dom skjutna fåglarna betydde."

Det var iaf roligt :)

Igår sov jag till 12.40, vilket jag var ytterst förtjänt av. Men gudarna ska veta att det verkligen inte är lätt att sova i det här huset, eftersom att folk skriker, dammsugar och smäller i dörrar. Så jag ser min långa sömn som en bedrift.

Klockan 21.30 kom lilla Andreas hit. Min första kommentar blev; Titta vad katten släpade in. Han kände sig nog väldigt välkommen. Vi såg på fotboll, och lyssnade på inspelningar av lilla andreas. Det var roligt. Fotbollen var ganska seg, och Sverige förlorade såklart matchen. Sverige, och framförallt Zlatan, är överskattade.

AJUSSDE!, för er som inte vet, så har nu Stora Andreas, Annica, Lilla Andreas och Jag beställt resa till Gran Canaria. Wiho! Den 23 februari smäller det. Det är veckan efter sportlovet, så då får jag två veckors ledighet, yay!


Dit ska vi! :D

Måste jobba - 140 mil från sin dotter

Rebecka, 26, har fått jobb.

Men det är en provanställning på deltid 140 mil från ettåriga dottern.

Hon måste tacka ja - annars dras a-kassan in.

Rebecka Magnusson bor i Luleå tillsammans med sin man Daniel och deras ettåriga dotter Saga.

Hon är springvikarierande förskollärare och stämplar upp till heltid. Han jobbar i den lokala matbutiken.

Men nu tvingas Rebecka bort. Långt bort.

Enligt arbetsförmedlingens regler måste hon nämligen vara beredd att flytta. Och för några dagar sedan kom en omskakande anvisning - från Karlskrona. En nybyggd förskola söker personal och trots att där varken finns löften om fast tjänst eller heltidssysselsättning så ombeds hon söka.

- Det känns riktigt jobbigt. Jag måste ta en provanställning 140 mil från min familj. Vi har inte råd att förlora a-kassan.

"Hänsynslöst"

- Jag vill ju verkligen jobba. Jag har aldrig fuskat eller tackat nej till arbetstimmar. Men det här är hänsynslöst.

Familjen Magnusson kan nu bara hoppas på att deras vädjan väcker gehör hos dem som bestämmer. Men det ser inte ljust ut.

Karin Svanborg är chef på arbetsförmedlingen i Karlskrona:

- Jag kan inte uttala mig i ett specifikt fall. Men generellt så är ju det här vårt jobb. Vi ska visa på lediga tjänster där de finns, säger hon.

- Alla som skriver in sig får från början möjlighet att klargöra om de har några speciella skäl att inte söka i hela landet.

Små barn anses inte vara anledning att tacka nej.

- Vi utgår från att den som är inskriven hos oss vill ha jobb. Tackar folk nej måste vi rapportera det till a-kassan, säger Karin Svanborg.

Hos familjen Magnusson är det nervöst. Hon måste lämna besked senast den sista november och letar desperat efter jobb närmare Luleå.
www.aftonbladet.se


Jag vet några som har röstat på den borgerliga regeringen, och jag hoppas verkligen att just dom personerna tvingas flytta. Vad mig anbelangar, så tycker jag att det här är så nära ett brott mot de mänskliga rättigheterna som det bara går. Det är skrämmande. Jag trodde vi bodde i Sverige, ett demokratiskt land där människor är fria, och själva får bestämma var de ska bo och leva sina liv. Men jag är väl naiv, och en fuskare som lever på bidrag. Eller vad säger du Lilla Andreas? En sjuk människa är inget värd, och bör leva på så lite pengar som det bara går. Regeringen vill få fler i jobb, helt förståeligt, men inte på bekostnad av de sjuka. Äh, än en gång ger Fredrik Reinfeldt bort regeringsmakten 2010. Danke.

Idag på matten hade vi fått en student från lärarhögskolan. Inte för att vara taskig, men han var extremt knubbig, och därför ägnade jag och Shno hela lektionen till att prata om honom.

Jag: Han ser ut lite som ett päron.

Jag: Elsa (vår vanliga lärare) har blivit så bitchig mot dig och mig.
Shno: Ja, eller hur?!
Jag: Det ser ut som att hon vill hänga oss.
Shno: Nää, inte hänga oss, hon ställer oss vid väggen, och låter päronet rulla på oss.

Shno: Om jag var sådär tjock så skulle jag inte gå ut.

Shno: Varför blir en sån person lärare? Varför blir han inte typ.. författare, så att han kan sitta hemma?

Jag: Om han svettas så blir det päronsaft.

Och mycket, mycket mer. Vi vet att vi är hemska personer, men det är inte så lätt när man har en djävul på båda axlarna. Andra har ju åtminstone en ängel på en axel. Gud kommer straffa oss, men det gör inget.


Efter matten var skoldagen slut, och då joinade jag Sofie och Mikaela till simhallen. Där simmade vi en bit, och avslutade med lek och skrik o stimm, som sig bör.

När jag cyklade hem förundrades jag av hur folk kan cykla så långsamt. Det är nästan pinsamt. I uppförsbackarna rullar man ju bakåt.
Jag höll även på att bli överkörd två gånger, pga av att jag inte kan växla till någon annan växel än trean.
1. En bil stannar för mig vid ett övergångsställe.
2. Jag känner att jag kan börja cykla och börjar trampa.
3. Trampan rör sig 3mm trots att jag trycker det hårdaste jag kan. (Har ju treans växel i)
4. Bilen tror att jag släpper fram den, och börjar köra.
5. Jag får faktiskt lite fart på cykeln, och kör ut i vägen.
6. Bilen tvingas bromsa.
7. Jag cyklar över vägen.
8. Bilen bromsar hårdare.
9. Jag cyklar visslandes vidare.


Geografilektionen:
LärarSnygg-erik: Varför föds det inte lika många barn här som i andra delar av världen?
Shirin: För att dom jobbar.
LärarBjörn: Vem jobbar?
Shirin: Ehm, dom som skaffar barn?
LärarBjörn: Du är ju fertil, varför sitter du här?

Edie i Desperate Housewives hängde sig precis.
Mitt liv är över  :'(

Igår eftermiddag var jag, Lilla Andreas, Andreas och Annica i Kalmar för att fixa vårt trådlösa bredband, men det sket sig. Lilla Andreas hade för höga tankar om sig själv, så efter två långa timmar så tvingades han ge upp, och vi lämnade lägenheten med samma internetuppkoppling som när vi kom.

På kvällen bar det av till Hulterstadgården, där vi skulle fira Haik som fyllde 70 år. Runt klockan 19 så hade det samlats cirka 100 personer i huset, och festligheterna kunde börja. Det bjöds på fläskfilé med potatisgratäng, skagen-insmörjd-smörgås, fruktsallad med glass, och sist tårta och kaffe. Efter maten kastades borden ut, och den äldre generationen började dansa pinsamma danser till bandet som spelade. Vi som var avkommor till generationen som gjorde pinsamma moves, gick ut och grät skämseltårar, och genom fönstrena kunde vi skymta föräldrarnas pinsamheter. Det var ganska segt, så vi unga väntade mest på tårtan som vi visste skulle serveras, och utrycket När får man åka hem? sades flertalet gånger. Strax efter tolvslaget gick det rykten om att tårtan var framplockad, så vi sökte oss så sakteliga till köksavdelningen. Vi tog vår tårtbit och satte oss ner vid ett bord långt in i hörnet. Efter det hämtade sig festen aldrig riktigt igen, så folk började droppa av mer och mer, men självklart skulle mina föräldrar dansa en gång till, så att de som ännu inte sett dem fick chansen att se dem, och därmed skämma ut mig ännu mer. Jag undrar om jag oxå kommer vilja dansa såna där danser när jag blir.. äldre. Det kanske är nåt biologiskt. Det kanske händer nåt i hjärnan. Eller så är det bara grupptryck, fast bland.. äldre. Om ett par dansar, så måste ju alla andra oxå dansa.



Anna: Nu vill vi ha upp alla tjejer i damklubben på scenen!

Mamma tillhör damklubben så hon reser sig och går fram mot scenen.
Anna-Karin: Men hallå, mamma är ju ingen tjej, hon är ju en tant.


: ... och priset till årets haik:are går i år till Andreas Johansson!
Klapp, klapp, klapp!
Lilla Andreas *viskandes till prisutdelaren* : Du måste skämta?!


Pappa dansade med "aset".
Jag: Du kan ju inte dansa med aset!
Pappa: Jag vågade inte säga nej...


Anna: Jaha, vad gör du nuförtiden då Dennis?
Jag: Jag går i tvåan. Samhälle på stagg.
Anna tappar hakan ner i golvet.
Anna: VA?
Jag: Vad trodde du jag gick i för klass då? Sjuan?
Anna: Jamen typ, högstadiet.
Hon mumlade nåt om att tiden går för fort, och att hon inte hinner med. Hmpf.

See you!