SO LONG!
Vi hörs o ses o allt sånt!
Och ja, jag ska ha det trevligt.
blubbilubb
Nu är det bara en dag kvar. EN! Herrejösses liksom. Jag har packat ganska mycket, men jag är helt opackad rent psykiskt. En hel vecka tillsammans med prat-andreas. Hoppas han får solsting så att han inte orkar prata.
Idag ska vi in till Kalmar och växla lite pengar. Euro, you know. Så igår tänkte jag gå o lägga mig tidigt så jag orkar umgås en hel dag, och inte blir sur. Men precis innan jag somnar så ringer Jesper. Och det var inget prata-snabbt-och-sen-säga-hejdå, nä, vi, eller snarare han, pratade i 54min och 29sek. Prick.
Jesper: ...Har du sett RajRaj på tv? Ja, iallafall så har jag och min arrangörsgrupp fixat så att dom kommer till VisbyStrand på fredag kväll... bla bla bla....
Jag: ...zZz...
Jesper: ...Ja, och det är inte billigt minsann. Det går ju på runt 25-30 000 spänn. Vi har ju biljetter för 80kr och för 120kr, det är ju ganska bra, för vi vill ju att folk kommer, och enligt emelie så är det slutsålt. Emelie bor i Sthlm, men vi gick i samma klass innan. Hon är chef för vår arrangörsgrupp. Men som sagt, det är slutsålt, men vi är ju inte ute efter att få nån vinst, och det får vi ju inte heller. VisbyStrand förresten, vet du vad det är?
Jag: zZz... oj... ehm, nä?
Jesper: Det ligger vi stranden, Visby-S-T-R-A-N-D. Fattar du? Det är iaf asfint där. Det är värsta nybyggt och.... bla bla bla....
Efter 54min och 20sek.
Jesper: Du kanske är trött. Ska vi lägga på då?
Jag: zZz... ja, det är nog bäst. Det blir ju dyrt för din mamma annars.
(Hans MAMMA betalar hans telefonräkning. Det kanske är något som vi borde satsa på i min familj oxå, eller?)
Han skulle ringa på fredag igen, och önska mig trevlig resa.
Och Jesper, om du mot förmodan läser det här, så var det ett jättegivande samtal! Spännande och intressant! Really!
Nu ska jag väcka Annica och sen hämta upp lilla Andreas och sen åka!
Tjo!
Idag ska vi in till Kalmar och växla lite pengar. Euro, you know. Så igår tänkte jag gå o lägga mig tidigt så jag orkar umgås en hel dag, och inte blir sur. Men precis innan jag somnar så ringer Jesper. Och det var inget prata-snabbt-och-sen-säga-hejdå, nä, vi, eller snarare han, pratade i 54min och 29sek. Prick.
Jesper: ...Har du sett RajRaj på tv? Ja, iallafall så har jag och min arrangörsgrupp fixat så att dom kommer till VisbyStrand på fredag kväll... bla bla bla....
Jag: ...zZz...
Jesper: ...Ja, och det är inte billigt minsann. Det går ju på runt 25-30 000 spänn. Vi har ju biljetter för 80kr och för 120kr, det är ju ganska bra, för vi vill ju att folk kommer, och enligt emelie så är det slutsålt. Emelie bor i Sthlm, men vi gick i samma klass innan. Hon är chef för vår arrangörsgrupp. Men som sagt, det är slutsålt, men vi är ju inte ute efter att få nån vinst, och det får vi ju inte heller. VisbyStrand förresten, vet du vad det är?
Jag: zZz... oj... ehm, nä?
Jesper: Det ligger vi stranden, Visby-S-T-R-A-N-D. Fattar du? Det är iaf asfint där. Det är värsta nybyggt och.... bla bla bla....
Efter 54min och 20sek.
Jesper: Du kanske är trött. Ska vi lägga på då?
Jag: zZz... ja, det är nog bäst. Det blir ju dyrt för din mamma annars.
(Hans MAMMA betalar hans telefonräkning. Det kanske är något som vi borde satsa på i min familj oxå, eller?)
Han skulle ringa på fredag igen, och önska mig trevlig resa.
Och Jesper, om du mot förmodan läser det här, så var det ett jättegivande samtal! Spännande och intressant! Really!
Nu ska jag väcka Annica och sen hämta upp lilla Andreas och sen åka!
Tjo!
blubbilubb
Nu är det bara en dag kvar. EN! Herrejösses liksom. Jag har packat ganska mycket, men jag är helt opackad rent psykiskt. En hel vecka tillsammans med prat-andreas. Hoppas han får solsting så att han inte orkar prata.
Idag ska vi in till Kalmar och växla lite pengar. Euro, you know. Så igår tänkte jag gå o lägga mig tidigt så jag orkar umgås en hel dag, och inte blir sur. Men precis innan jag somnar så ringer Jesper. Och det var inget prata-snabbt-och-sen-säga-hejdå, nä, vi, eller snarare han, pratade i 54min och 29sek. Prick.
Jesper: ... Har du sett RajRaj på tv? Ja, iallafall så har jag och min arrangörsgrupp fixat så att dom kommer till VisbyStrand på fredag kväll... bla bla bla....
Jag: ...zZz...
Jesper: ... Ja, och det är inte billigt minsann. Det går ju på runt 25-30 000 spänn. Vi har ju biljetter för 80kr och för 120kr, det är ju ganska bra, för vi vill ju att folk kommer, och enligt emelie så är det slutsålt. Emelie bor i Sthlm, men vi gick i samma klass innan. Hon är chef för vår arrangörsgrupp. Men som sagt, det är slutsålt, men vi är ju inte ute efter att få nån vinst, och det får vi ju inte heller. VisbyStrand förresten, vet du vad det är?
Jag: zZz... oj... ehm, nä?
Jesper: Det ligger vi stranden, Visby-S-T-R-A-N-D. Fattar du? Det är iaf asfint där. Det är värsta nybyggt och.... bla bla bla....
Efter 54min och 20sek.
Jesper: Du kanske är trött. Ska vi lägga på då?
Jag: zZz... ja, det är nog bäst. Det blir ju dyrt för din mamma annars.
(Hans MAMMA betalar hans telefonräkning. Det kanske är något som vi borde satsa på i min familj oxå, eller?)
Han skulle ringa på fredag igen, och önska mig trevlig resa.
Och Jesper, om du mot förmodan läser det här, så var det ett jättegivande samtal! Spännande och intressant! Really!
Nu ska jag väcka Annica och sen hämta upp lilla Andreas och sen åka!
Tjo!
Idag ska vi in till Kalmar och växla lite pengar. Euro, you know. Så igår tänkte jag gå o lägga mig tidigt så jag orkar umgås en hel dag, och inte blir sur. Men precis innan jag somnar så ringer Jesper. Och det var inget prata-snabbt-och-sen-säga-hejdå, nä, vi, eller snarare han, pratade i 54min och 29sek. Prick.
Jesper: ... Har du sett RajRaj på tv? Ja, iallafall så har jag och min arrangörsgrupp fixat så att dom kommer till VisbyStrand på fredag kväll... bla bla bla....
Jag: ...zZz...
Jesper: ... Ja, och det är inte billigt minsann. Det går ju på runt 25-30 000 spänn. Vi har ju biljetter för 80kr och för 120kr, det är ju ganska bra, för vi vill ju att folk kommer, och enligt emelie så är det slutsålt. Emelie bor i Sthlm, men vi gick i samma klass innan. Hon är chef för vår arrangörsgrupp. Men som sagt, det är slutsålt, men vi är ju inte ute efter att få nån vinst, och det får vi ju inte heller. VisbyStrand förresten, vet du vad det är?
Jag: zZz... oj... ehm, nä?
Jesper: Det ligger vi stranden, Visby-S-T-R-A-N-D. Fattar du? Det är iaf asfint där. Det är värsta nybyggt och.... bla bla bla....
Efter 54min och 20sek.
Jesper: Du kanske är trött. Ska vi lägga på då?
Jag: zZz... ja, det är nog bäst. Det blir ju dyrt för din mamma annars.
(Hans MAMMA betalar hans telefonräkning. Det kanske är något som vi borde satsa på i min familj oxå, eller?)
Han skulle ringa på fredag igen, och önska mig trevlig resa.
Och Jesper, om du mot förmodan läser det här, så var det ett jättegivande samtal! Spännande och intressant! Really!
Nu ska jag väcka Annica och sen hämta upp lilla Andreas och sen åka!
Tjo!
3 dagar
Onsdag --> Torsdag --> Fredag --> Sen lördag! For the love of god, make time stop! Jag är inte färdig med nånting. Men imorgon ska jag göra klart psykologiarbetet OCH packa. Packa KLART! Inte bara gå runt och drömma om solen, utan packa ALLTING klart! Annars få nån slå mig. Hårt.
Såhär i efterhand
Ja, som rubriken så lurigt säger ska vi idag titta in i backspegeln och se tillbaka på det som varit. Men jag tänkte bara sammanfatta de senaste åren, eftersom att mitt minne inte är det bästa.
So, here we go.
Jag minns det som om det vore igår. Jag väntade ivrigt vid den gröna busskuren och var nog ganska nervös trots att jag inte ville medge det. Bussen var proppfull, så jag minns att jag fick stå vid barnvagsplatsen. Jag gillade min klass från mellanstadiet, så jag hade inga höga förhoppningar om min högstadieklass. Men allteftersom tiden gick så byggdes det upp en gemenskap i den nya klassen som gjorde att man kände sig trygg. Väldigt trygg. Vi byggde en grund till vår gemenskap genom att arrangera klassfester, pizzaluncher på Lindas, melodifestivaler med mera. Klassresan var en höjdpunkt, och det var väl ungefär då som jag bildade en allians med Annie, Leo, Simon och Josefine. Efter det var det vi som umgicks i stort sett varje dag. Vi peppade varandra till höga betyg, och när vi slutade nian tog vi semester i en vecka. Vi campade i Böda, och herrejösses vilken resa det var. Vilka intriger, det må jag säga. Men resten av sommaren sågs vi nästan ingenting alls.
Första gången vi träffades efter Böda var i staggs aula. Jag, Annie, Magnus, Ecce och Josefine träffades i trappan upp till aulan. Man kunde se nervositeten i allas ögon. På sensommaren hade vi fått reda på att ingen av oss hade kommit i samma klass, så vi satte oss ner tillsammans i aulan, blev uppropade, gick till olika salar och splittrades. Inte trodde jag att vi skulle gå isär så mycket som vi ändå har gjort sedan dess. Vi som lovade varann evig trohet. Men efter första dagen i skolan så hade jag redan träffat flera trevliga människor i klassen, och livet gick vidare utan dom jag umgåtts med varje dag i tre år. Första året på gymnasiet var ungefär som första året på högstadiet; en enda stor repetition. Under hösten delades klassen in i olika grupper, som stora klasser alltid gör, och det ser jag inte som något dåligt, nästan tvärtom. Alla måste såklart vara trevliga mot varandra, men om klassen sedan delar upp sig tycker jag bara är bra. Jag skapade en allians med Ankis, Carro, Soffan och Mikaela. Och jisses vad grymt roligt vi har haft det.
Förutom skolan, som tar upp ganska mycket tid, så har jag hunnit med att lära känna grymt många människor. Simon dök upp, för att sedan dyka ner. Likaså dök Nicolina, Linus och Joel upp. Och den sista är såklart Jesper.
Sammanfattningsvis kan jag säga att de senaste åren har varit de bästa i mitt liv, men även de värsta. Så överdrivet mycket känslor och beslut. Jag har börjat tänka ut vad jag ska göra med mitt liv. Jag har lärt mig att sex inte så farligt som det låter, och att det faktiskt finns något som kallas kärlek och som inte bara innebär att man håller någon i handen. Men det absolut bästa är att jag har hittat vänner för livet.
Jag undrar hur mitt liv ser ut om 5 år. De närmsta åren innebär många viktiga beslut, men jag känner mig redo. Eller nä, men det kan jag ju inte skriva.
Ta hand om dig,
och varandra!
So, here we go.
Jag minns det som om det vore igår. Jag väntade ivrigt vid den gröna busskuren och var nog ganska nervös trots att jag inte ville medge det. Bussen var proppfull, så jag minns att jag fick stå vid barnvagsplatsen. Jag gillade min klass från mellanstadiet, så jag hade inga höga förhoppningar om min högstadieklass. Men allteftersom tiden gick så byggdes det upp en gemenskap i den nya klassen som gjorde att man kände sig trygg. Väldigt trygg. Vi byggde en grund till vår gemenskap genom att arrangera klassfester, pizzaluncher på Lindas, melodifestivaler med mera. Klassresan var en höjdpunkt, och det var väl ungefär då som jag bildade en allians med Annie, Leo, Simon och Josefine. Efter det var det vi som umgicks i stort sett varje dag. Vi peppade varandra till höga betyg, och när vi slutade nian tog vi semester i en vecka. Vi campade i Böda, och herrejösses vilken resa det var. Vilka intriger, det må jag säga. Men resten av sommaren sågs vi nästan ingenting alls.
Första gången vi träffades efter Böda var i staggs aula. Jag, Annie, Magnus, Ecce och Josefine träffades i trappan upp till aulan. Man kunde se nervositeten i allas ögon. På sensommaren hade vi fått reda på att ingen av oss hade kommit i samma klass, så vi satte oss ner tillsammans i aulan, blev uppropade, gick till olika salar och splittrades. Inte trodde jag att vi skulle gå isär så mycket som vi ändå har gjort sedan dess. Vi som lovade varann evig trohet. Men efter första dagen i skolan så hade jag redan träffat flera trevliga människor i klassen, och livet gick vidare utan dom jag umgåtts med varje dag i tre år. Första året på gymnasiet var ungefär som första året på högstadiet; en enda stor repetition. Under hösten delades klassen in i olika grupper, som stora klasser alltid gör, och det ser jag inte som något dåligt, nästan tvärtom. Alla måste såklart vara trevliga mot varandra, men om klassen sedan delar upp sig tycker jag bara är bra. Jag skapade en allians med Ankis, Carro, Soffan och Mikaela. Och jisses vad grymt roligt vi har haft det.
Förutom skolan, som tar upp ganska mycket tid, så har jag hunnit med att lära känna grymt många människor. Simon dök upp, för att sedan dyka ner. Likaså dök Nicolina, Linus och Joel upp. Och den sista är såklart Jesper.
Sammanfattningsvis kan jag säga att de senaste åren har varit de bästa i mitt liv, men även de värsta. Så överdrivet mycket känslor och beslut. Jag har börjat tänka ut vad jag ska göra med mitt liv. Jag har lärt mig att sex inte så farligt som det låter, och att det faktiskt finns något som kallas kärlek och som inte bara innebär att man håller någon i handen. Men det absolut bästa är att jag har hittat vänner för livet.
Jag undrar hur mitt liv ser ut om 5 år. De närmsta åren innebär många viktiga beslut, men jag känner mig redo. Eller nä, men det kan jag ju inte skriva.
Ta hand om dig,
och varandra!
Dan före dopparedan
Imorgon är det sista skoldagen för mig på väldigt många dagar. Två veckor för att vara exakt. En liten ynka dag kvar, det ska jag väl klara av? Fredagar är för övrigt en ganska soft skoldag, så visst har jag alla möjligheter attt överleva.
Idag hängde vi mycket nere hos Siv och hennes speccentral. Datorer är roliga ting. Jag tror jag satt där i tre timmar idag. Den största delen ägnades åt skidskyttet. Om man inte är hemma och kan se det så får man ju se det på internet liksom. Sen att det gick skit, det hör inte hit.
Den resterande tiden jag var i skolan så hade jag Geografi, Idrott, Spanska, Engelska och Geografi igen. Halva engelskan och hela geografin gick till skidskyttet. Jag kan inte hjälpa att det är VM just nu, så back off teachers!
Jag och Ankis var på C-plan och tittade ut över till Öland. Vi fick för oss att öppna fönstret, för det var så soligt och fint.
Ankis: Precis såhär vill jag ha det!
Jag: Hur?
Ankis: Ett element precis framför fönstret så att det värmer när man har fönstret öppet. Då får man frisk luft och lite sol, samtidigt som man slipper frysa.
Jag: Ja, det är faktiskt ganska skönt.
Ankis: Jag brukar ha det så hemma, och när pappa kommer in på mitt rum så börjar han gråta. Han säger att det blir dyrt att ha elementet på och samtidigt ha fönstret öppet. Han säger att man lika gärna kan kasta ut hundralapparna genom fönstret, och att han vill gråta.
Bror är dödssjuk (tror han), syster är i Thailand och katten har fått fnatt. I helgen ska jag hem till Öland igen. På sportlovet ska jag inte göra ett dugg. Fattar du mamma? I n t e e t t d u g g ! På sin höjd kan jag väl rulla ur sängen framåt 13-14 på dagen, men mycket mer tror jag inte att jag klarar av. Det är ju inte det att jag inte vill hjälpa till, för det vill jag ju, men jag kan inte.
Jag tänkte på en grej igårkväll när jag såg på Kvällsöppet, vilket är ett debattprogram på tv4. Mina funderingar gick i dessa banor: Varför debatterar man? En grupp har en åsikt, och en annan grupp har den motsatta åsikten, vad tjänar det då till att sno en timmes programtid till att upprepa samma gamla argument mot varandra? Jag förstår inte. Vad är det dom vill uppnå med detta? Dom kommer ju knappast lyckas omvända sins motdebattörer. Dom skulle ju kunna sitta där hur länge som helst och argumentera. Men i programmet igår var alla på "samma sida". Det handlade om att sveriges ungdomar mår sämre psykiskt nu än förr. Och alla inbjudna var ju självklart där för att komma fram till vad det är som görs fel, och vad det är som inte görs. Det var också ganska onödigt. Om alla tycker samma sak, och vill uppnå samma mål, varför ska man då sno en timmes programtid till att sitta och hålla med varandra? Debattprogram suger, men likförbannat ska jag se på Debatt ikväll. Stina Dabrowski är så underhållande. Hon är så dålig som debattledare att det blir pinsamt. Pinsam tv är bra tv. Så missa inte debatt ikväll. Men lyssna inte på debatterna, dom är som sagt meningslösa, utan glo stenhårt på Stina.
Off to tv:n.
Mjöh
Igår var det melodifestival igen. Jag hade precis lyckats glömma förra årets ståhej, och nu börjar det alltså om igen. Resultatet var väl ganska väntat. Iaf för mig. Alla andra verkar ha trott att Christer inte skulle gå vidare. Men jag visste det hela tiden. Jag är en sann spågubbe, yeh.
Jesper: Jag tror jag måste spy... "Men vad kul att skicka den till stora finalen, det gör vi!" Vem tänker så? Christer Sjögren-anhängare ska skjutas av en efter en tills de utrotats! Det värsta är att han verkligen tycker att låten är stencool.
Jesper igen efter Suzzie Tappers låt 'Visst finns mirakel': Det är ett mirakel att låten är slut...
Imorgon är det engelskaprov på morgonen. Suck. Men glädjande nog så har Sofie och Shno matteprov mellan 15.45 och 17.45. Det förgyller min dag :)
Fem dagar till sportlov!
Jesper: Jag tror jag måste spy... "Men vad kul att skicka den till stora finalen, det gör vi!" Vem tänker så? Christer Sjögren-anhängare ska skjutas av en efter en tills de utrotats! Det värsta är att han verkligen tycker att låten är stencool.
Jesper igen efter Suzzie Tappers låt 'Visst finns mirakel': Det är ett mirakel att låten är slut...
Imorgon är det engelskaprov på morgonen. Suck. Men glädjande nog så har Sofie och Shno matteprov mellan 15.45 och 17.45. Det förgyller min dag :)
Fem dagar till sportlov!
Hah.
Jag säger en dålig, men framförallt gammal , vits.
Hanna: Den där var ju gammal!
Jag: Asså.. jag kommer från landet, okej? Vi har precis sett klart på första säsongen av Idol, och någon som heter Britney har nyligen släppt sin första singel där. Vi är lite behind.
Snillen spekulerar.
Bror: Asså, Dennis, du som är lite smart; Var lägger flygplanen allt bagaget? Är det under sätena?
Jag: Eeeh, nä? Dom har det på en vagn efter.
Hanna: Den där var ju gammal!
Jag: Asså.. jag kommer från landet, okej? Vi har precis sett klart på första säsongen av Idol, och någon som heter Britney har nyligen släppt sin första singel där. Vi är lite behind.
Snillen spekulerar.
Bror: Asså, Dennis, du som är lite smart; Var lägger flygplanen allt bagaget? Är det under sätena?
Jag: Eeeh, nä? Dom har det på en vagn efter.
Periodpaus
Nu har jag inte lektion förrän klockan 12.55. Jag förstår inte varför dom inte kan göra schemat så att man har allting på en gång. Då skulle jag sluta vid 12 varje dag.
Första lektionen idag var geografi. Blä. Finns det något tråkigare ämne? Ja, faktiskt. Historia. Men vi arbetar ju med klimat och väder nu, så heeeelt bortkastat är det väl inte. Idag hade vi även lite om USA:s stater pga valet, och lite om de tromber som varit där.
Shirin försov sig, så hon kom efter geografin:
Shirin: Vad gjorde ni på lektionen?
Mikaela: Jaa du, vi pratade lite om öknar och tromboner.
Vi har paus mitt i lektionen, så att vi kan gå till cafeterian och handla lite godis. Jag och Ankis orkar dock aldrig ta oss ner till A-plan och upp till C-plan igen, så vi väntar i klassrummet.
Jag: Idag har vi språk. Urk.
Ankis: Jag funderar på att strunta totalt i språket i år.
Jag: Som förra året då?
Ankis: HAHA, jag fick IG i steg 2 förra året, och jag kommer få IG i steg 2 i år.
Jag: HAHA!
Ankis: Hur lång är min språklektion idag?
Jag: Hmm, min är 40min så din är 65min.
Ankis: Jag har inte varit på en spanskalektion på mer än två veckor. Men idag har jag ju 65min, och på fredag 40min. Så jag skolkar idag, och går på fredag istället, för då har hon kortare tid på sig att skälla på mig.
Jag: Vad valde du för individuella val? Man fick ju lov att ha valt igår.
Ankis: Asså.. jag fick nåt problem med min Dexter. Det stod typ: Du har loggat in för många gånger, du kan logga in igen vid 01.10. Och jag fick ju lov att välja innan 24.00. Så jag har inte valt än.
Jag: HAHA!
So long!
Första lektionen idag var geografi. Blä. Finns det något tråkigare ämne? Ja, faktiskt. Historia. Men vi arbetar ju med klimat och väder nu, så heeeelt bortkastat är det väl inte. Idag hade vi även lite om USA:s stater pga valet, och lite om de tromber som varit där.
Shirin försov sig, så hon kom efter geografin:
Shirin: Vad gjorde ni på lektionen?
Mikaela: Jaa du, vi pratade lite om öknar och tromboner.
Vi har paus mitt i lektionen, så att vi kan gå till cafeterian och handla lite godis. Jag och Ankis orkar dock aldrig ta oss ner till A-plan och upp till C-plan igen, så vi väntar i klassrummet.
Jag: Idag har vi språk. Urk.
Ankis: Jag funderar på att strunta totalt i språket i år.
Jag: Som förra året då?
Ankis: HAHA, jag fick IG i steg 2 förra året, och jag kommer få IG i steg 2 i år.
Jag: HAHA!
Ankis: Hur lång är min språklektion idag?
Jag: Hmm, min är 40min så din är 65min.
Ankis: Jag har inte varit på en spanskalektion på mer än två veckor. Men idag har jag ju 65min, och på fredag 40min. Så jag skolkar idag, och går på fredag istället, för då har hon kortare tid på sig att skälla på mig.
Jag: Vad valde du för individuella val? Man fick ju lov att ha valt igår.
Ankis: Asså.. jag fick nåt problem med min Dexter. Det stod typ: Du har loggat in för många gånger, du kan logga in igen vid 01.10. Och jag fick ju lov att välja innan 24.00. Så jag har inte valt än.
Jag: HAHA!
So long!
RÄDDA MIG!
SOS! HJÄLP! Allt sånt! Alldeles nyss plingade det på dörren, och jag gick o tittade i kikhålet, och det såg ut som någon från Jehovas Vittnen, så jag öppnade inte. Han plingade två ggr till. Snabbt. Och nu är det tre polisbilar nedanför mitt fönster som står snett o dant, och på trottoaren o överallt. Nu kom det en till, fast civil.
JAG HAR INTE GJORT NÅGOT!
Hjälp liksom. Men jag kan ju inte ringa polisen, dom är ju redan här.
När jag för en gångs skull har chansen att bli gisslan så öppnar jag inte dörren. Istället går jag och sätter mig och bloggar om det. Skärpning, Dennis!
JAG HAR INTE GJORT NÅGOT!
Hjälp liksom. Men jag kan ju inte ringa polisen, dom är ju redan här.
När jag för en gångs skull har chansen att bli gisslan så öppnar jag inte dörren. Istället går jag och sätter mig och bloggar om det. Skärpning, Dennis!
Matematikens mystiska värld
Klockan 8.47 imorse plingade min mobil två gånger. Det var två livrädda töser vid namn Sofie och Shno som smsade. Vi tre skulle idag kl 10 ha matteprov, medan resten av klassen är lediga.
Shno: Ska du verkligen gå på provet, dennis?
Sofie: Ska du gå på matten?
Jag till Shno: HAHAHAHA, Sofie skickade precis samma fråga. Och JA jag ska gå.
Jag till Sofie: Yes box! :D
Shno igen: Fifään. Men jag har inte övat ett skit. Ne, jag ska nog sova istället!
Jag behöver verkligen alla provtillfällen som jag får. Om jag inte skulle gått dit idag, så skulle jag bara fått ett tillfälle till på mig. Om jag istället gick idag, så kan jag få IG, men då få en chans till. Så; Stanna hemma i sängen VS Få två tillfällen på sig. FÅ TVÅ TILLFÄLLEN PÅ SIG SÅKLART. När jag kom till skolan så var varken Shno eller Sofie där. Då kände jag mig duktig.
Själva provet gick uselt. Såg att G-gränsen var 12 poäng. Jag räknade ihop att jag svarade någorlunda vettigt på 15 uppgifter, så nu gäller det att be till Han där uppe. På förra provet fick jag ju 9 poäng.
Det är en hel filosofi att ha matteprov i matte C. Ingen fattar någonting, och alla är livrädda för att få IG. Men under själva provet gäller det att inte se vilsen ut, och skriva massa, och att pilla massa på miniräknaren. Det spelar ingen roll vad man skriver, bara man skriver. För då blir alla dom andra stressade och ännu mer nervösa. Och när man är nervös så presterar man i regel sämre. Så jag satte mig längst bak och skrev och pillade så mycket jag kunde. När tjejen framför mig frågade om hon fick låna min miniräknare sa jag; Ja, självklart, men vänta lite, jag har en lång uträkning här, ska bara skriva av den. ISKALLT eller vad?! Snacka om att hennes nerver fick sig en rejäl smäll. När någon är färdig och går fram till Elsa och lämnar in, då gäller det att se ÄNNU mer självsäker ut. Den som lämnar in och börjar gå ut ur klassrummet ska tänka såhär:
Nu var jag duktig, hoppas jag får bra betyg. Titta, alla andra är inte ens halvvägs. Men oj, tänk om jag lämnade in för snabbt. Titta vad alla skriver, och titta på han där borta, han har använt sin miniräknare länge nu. Så länge använde ju inte jag min, har jag missat något nu? Få se nu, vilken uppgift är han på? Det får inte synas att jag tittar på hans papper. Jasså den, men den behövde jag ju inte ens miniräknaren till. OH NO, jag har säkert missförstått den uppgiften. Tänk om jag har missförstått allt? Herregud! Och ungefär här lyfter jag upp mitt huvud och ler lite hånfullt mot personen. Jag gjorde samma sak mot tre personer. Fler hann inte lämna in innan mig. Jag tycker faktiskt att jag är värd ett MVG för mitt hårda arbete. Om jag gör så att alla andra blir nervösa och får sämre resultat, så kanske mitt halvbraiga resultat ger högre betyg. Fast kanske inte. Jag måste göra något mer.
På fredag ska jag ta med mig ett äpple till Elsa.
Shno: Ska du verkligen gå på provet, dennis?
Sofie: Ska du gå på matten?
Jag till Shno: HAHAHAHA, Sofie skickade precis samma fråga. Och JA jag ska gå.
Jag till Sofie: Yes box! :D
Shno igen: Fifään. Men jag har inte övat ett skit. Ne, jag ska nog sova istället!
Jag behöver verkligen alla provtillfällen som jag får. Om jag inte skulle gått dit idag, så skulle jag bara fått ett tillfälle till på mig. Om jag istället gick idag, så kan jag få IG, men då få en chans till. Så; Stanna hemma i sängen VS Få två tillfällen på sig. FÅ TVÅ TILLFÄLLEN PÅ SIG SÅKLART. När jag kom till skolan så var varken Shno eller Sofie där. Då kände jag mig duktig.
Själva provet gick uselt. Såg att G-gränsen var 12 poäng. Jag räknade ihop att jag svarade någorlunda vettigt på 15 uppgifter, så nu gäller det att be till Han där uppe. På förra provet fick jag ju 9 poäng.
Det är en hel filosofi att ha matteprov i matte C. Ingen fattar någonting, och alla är livrädda för att få IG. Men under själva provet gäller det att inte se vilsen ut, och skriva massa, och att pilla massa på miniräknaren. Det spelar ingen roll vad man skriver, bara man skriver. För då blir alla dom andra stressade och ännu mer nervösa. Och när man är nervös så presterar man i regel sämre. Så jag satte mig längst bak och skrev och pillade så mycket jag kunde. När tjejen framför mig frågade om hon fick låna min miniräknare sa jag; Ja, självklart, men vänta lite, jag har en lång uträkning här, ska bara skriva av den. ISKALLT eller vad?! Snacka om att hennes nerver fick sig en rejäl smäll. När någon är färdig och går fram till Elsa och lämnar in, då gäller det att se ÄNNU mer självsäker ut. Den som lämnar in och börjar gå ut ur klassrummet ska tänka såhär:
Nu var jag duktig, hoppas jag får bra betyg. Titta, alla andra är inte ens halvvägs. Men oj, tänk om jag lämnade in för snabbt. Titta vad alla skriver, och titta på han där borta, han har använt sin miniräknare länge nu. Så länge använde ju inte jag min, har jag missat något nu? Få se nu, vilken uppgift är han på? Det får inte synas att jag tittar på hans papper. Jasså den, men den behövde jag ju inte ens miniräknaren till. OH NO, jag har säkert missförstått den uppgiften. Tänk om jag har missförstått allt? Herregud! Och ungefär här lyfter jag upp mitt huvud och ler lite hånfullt mot personen. Jag gjorde samma sak mot tre personer. Fler hann inte lämna in innan mig. Jag tycker faktiskt att jag är värd ett MVG för mitt hårda arbete. Om jag gör så att alla andra blir nervösa och får sämre resultat, så kanske mitt halvbraiga resultat ger högre betyg. Fast kanske inte. Jag måste göra något mer.
På fredag ska jag ta med mig ett äpple till Elsa.
Sometimes
En snabbisblogg.
Igår var vi hos Anette o Hasse. Och ja, Johan oxå. Han har börjat skriva Pettersson med ett t nu, så nu får han heta Johan Pet. Låter dumt. Ska ju vara Johan Pett. Äsch, strunt samma.
Nästa helg kommer Jesper, så då är han prio. Efter det är det bara en vecka kvar, sen är det sportlov. Och ytterligare en vecka efter det så åker vi till Gran Canaria. YAY! Jag ser verkligen framemot den kommande tiden. När vi har kommit hem från Gran Canaria så kommer jag dock inte vara lika glad. Då finns det inget att se framemot. Inget lov från skolan på länge, Jesper har musikal varje helg och ingen beach. Blä.
ANDRA AVENYN nu! <3 Det är så dåligt att det blir bra. Good work, SVT.
Igår var vi hos Anette o Hasse. Och ja, Johan oxå. Han har börjat skriva Pettersson med ett t nu, så nu får han heta Johan Pet. Låter dumt. Ska ju vara Johan Pett. Äsch, strunt samma.
Nästa helg kommer Jesper, så då är han prio. Efter det är det bara en vecka kvar, sen är det sportlov. Och ytterligare en vecka efter det så åker vi till Gran Canaria. YAY! Jag ser verkligen framemot den kommande tiden. När vi har kommit hem från Gran Canaria så kommer jag dock inte vara lika glad. Då finns det inget att se framemot. Inget lov från skolan på länge, Jesper har musikal varje helg och ingen beach. Blä.
ANDRA AVENYN nu! <3 Det är så dåligt att det blir bra. Good work, SVT.
BU!
Idag gick jag till bibblan på svenskan, för i datasalen vi var i så hittade jag ingen skrivare. Det fanns typ all annan apparatur, men ingen skrivare. Nåvål, jag kom till bibblan och letade snabbt upp en dator, då jag plötsligt märkte i ögonvrån att en liten bimbo stirrade på mig. Jag blir lite stött när folk verkligen råstirrar, så jag tänkte för mig själv att; Back off, looser! Sen när jag gått förbi henne så säger hon hej, varpå jag faktiskt stirrar tillbaka på henne. Det var Annie. Herregud, jag känner inte igen min bästis från högstadiet. Antingen är jag väldigt blåst, eller så har hon ändrat sig för mycket. Det kanske är en blandning. But however, its kinda sad.
