Idag har en gubbe från Östgöta Transport ringt mig. Han pratade in på telefonsvararen:

Hej. Jag ringer från Östgöra Transport och är hemma hos dig vid 12.30 för att göra ett produktbyte, och om ingen är hemma då så blir det en bomkörning. Mitt telefonnummer är bla bla. Hejdå.

Förbaskade gubbskrutt. Jag var inte hemma, för jag har ett liv. Eller ja, jag hade lektion. Så nu antar jag att gubben har skrivit BOMKÖRNING på min dörr..

Han kändes lite creapy, ungefär som om han skulle sälja knark till mig. Han liksom viskade när han pratade. Jag la på när jag hörde att han skulle komma hem till mig. Men efter en stund kunde jag inte hålla mig. Jag lyssnade på det femton gånger och låtsades att jag var med i en action-thriller som heter Dennis på vift. Nu när jag kommer ut från skolan kommer jag ha punktering på min cykel, som ett hot från östgöten. Och i brevinkastet kommer det ligga en påse med lite vitt pulver i, som indikerar att han menar allvar med sitt knark. Imorgon kommer han ta min katt som gisslan, och hugga av hennes tå och skicka den till mig.
Well.. det kanske var att ta i.

Nu ska jag cykla hem och kolla om jag ser någon östgöte som ligger i buskarna och spionerar på mig. Tänk om det här blir det sista jag skriver. Hua.

Min härliga vän Ankis överraskar mig ibland och skriver riktigt roliga inlägg i sin blogg. Hennes senaste inlägg var ett sådant, så då frågade jag henne om jag fick citera det i min blogg. Hon svarade; "Spelar det någon roll vad jag säger? Du gör väl det ändå.." Anar jag en liten sarkastisk och sur Ankis? Svar: Ja.

Ur Ankis blogg:

"Ankis slår på trean kl 20:00.
Ankis väntar på att Top Model ska börja.
Top Model börjar.
Ankis tittar på Top Model.
Ankis märker att många av tjejerna är lika gamla som Ankis.
Ankis kollar på tjejerna.
Ankis kollar på Ankis.
Ankis jämför tjejerna på Top Model med Ankis.
Ankis undrar varför hon inte äger ett par högklackade skor.
Ankis tar på sig mascara.
Ankis tar bort mascaran som hon kladdat på ögonlocket.
Ankis undrar varför tjejerna på Top Model ser mycket äldre ut en Ankis.
Ankis undrar varför tjejerna på Top Model kan sminka sig men inte Ankis.
Top Model tar paus.
Ankis kramar om Hamstern.
Ankis tänker att hon faktiskit är nöjd med Ankis.
Ankis glömmer bort Top Model."

Och för er som inte vet så är Hamstern Ankis pojkvän.

Tisdag. En ganska beskedlig dag, trots allt. Lite projektarbete, lite ledarskap och lite idrott, det är allt. Så tisdagar brukar lämna ganska mycket åt fantasin, så även idag. Jag och Shno ska besöka den nya butiken som öppnar i Baronen idag, och i eftermiddag ska jag följa med henne till tandläkaren, hon följde ju med mig när jag var där. Och ikväll ska jag ut och springa, som vanligt.

Jag har redan ångest för imorgon. Naturkunskap med Mamma tillhör verkligen inte favoriterna, och filmkunskapen med dansken kan få vilken optimist som helst att se svart. Det gäller bara att sätta sig till rätta på de hårda trästolarna och bita i det sura äpplet. Det är ju bara en tretimmarslektion.. suck.

Nu har jag förresten skrivit en berättelse som jag ska skicka in till en tävling. Har haft ångest för det också, eftersom att den måste vara inne innan första oktober. Men nu är jag alltså klar, och har tillomed köpt stora kuvert som jag ska skicka den i. Så nu har jag börjat göra plats i madrassen för de 400 000kr som man vinner i första pris.

Jag pratade med Jesper igår, igen. Han berättade att han ska till Nyköping snart och vara med i en film. Och inte bara som statist, nej nej, nu hade han varit på casting och fått en avancerad statistroll. Kommer ni ihåg filmen Darling? Den ska iaf få en uppföljare, och det är den han ska vara med i. Gustaf och Alexander Skarsgård ska också vara med i filmen. Kändistätt värre. Fast inte för mig, jag är van vid jet-set-livet. Jesper känner jag ju, och Skarsgårdfamiljen är jag ju nära släkt med.
Jag undrar vad avancerad statistroll betyder. Tänk om han får prata i filmen, vilken framgång. Från statist i Keno-reklamen, statist i Lasse-Majas Detektivbyrå som kommer på film i december, och nån statistroll i nån deckar-filmatisering, så ska han nu få prata! WOHO!

Nog om det, jag måste gå, och det här tar för lång tid.
/ dennis.

Phu, nu har jag varit och simmat igen. Idag var det riktigt jobbigt, men eftersom jag var där så tidigt så var det knappt inga andra där, vilket var underbart skönt. Åtta banor för mig själv liksom.
Nu är jag tillbaka i skolan igen. Är hos Shno som sitter hos Stiv. Jag vill gå hem men vågar inte fråga Shno om jag får gå. Hon kan bli riktigt sur och vresig nu när hon fastar.
Imorgon är det fredag igen, och det är lasagne i skolan! WOHO! Imorgon blir det en bra dag, det känner jag på mig.

Och förresten, hösten är faktiskt inte så hemsk som man tror. Dagarna fylls lätt och varför deppa över lite regn? Paraply är mysigt och regn på rutan är också mysigt. Sluta deppa, börja peppa!

Filosofi måste vara världshistoriens segaste ämne. Jag hann läsa kurskatalogerna från Lund, Kalmar och Växjö tre gånger innan lektionen var slut. Ankarström och jag slöt en pakt om att vi dels ska starta en studiecirkel inför högskoleprovet (HAHAHA), och dels att vi ska söka oss till samma stad när vi ska plugga.
"Tänk nu på att ditt val påverkar hela gruppen (hon och jag)", sa hon och lät bitchig. Hon vill till Örebro eller Stockholm, jag vill till Göteborg, Lund eller Växjö. Antingen får vi skita i pakten, eller så får vi plugga något som båda inte vill. Det låter kanon.

Socialkunskap om 10 minuter. Sen slutar jag!

Just det, jag pratade med Jesper igår. Han hade precis kommit hem från Paris sa han. Fusk. Men nu satt han hemma och hade en ångestattack över sitt liv. Han är arbetslös och kronofogden jagar honom. Och det värsta av allt är att han inte har någon tv..!
Liksom, smart att åka till Paris när man inte kan betala räkningarna.
Well, det var kul att snacka med grabben en stund. Jag blev nästan bjuden till honom på höstlovet, men bara nästan. Det är ju ett tag till lovet, så vi skulle bestämma mer sen. Jag har redan fått ångest över att behöva befinna mig mitt ute i havet på en öde ö.

6 minuter kvar.
5 minuter kvar.

Måste kila.
/ dennis.

Smör, potatis, pepparrötter.

Cider, flingor, cashewnötter.

Bulgur, bonnbröd, sallad, sill.

Müsli, timjan, dadlar, dill.

Olja, yoghurt, äppeljuice.

Rågmjöl, pasta, äppelmos.

Skorpor, ströbröd, sojamjöl.

Pesto, peppar, eko-öl.

Morot, lättmjölk, välling, te.

Honung, socker, saft, sorbet.

Sirap, sylta, sesamfrö.

Couscous, kaffe, knäckebröd...

... det kan man inte längre köpa på ICA Nära Albyboden. Eller jo, fram till den 4 oktober. Sen är det slut. Sorgligt och tråkigt, men det var väl bara en tidsfråga.

/ dennis.

Det slog mig där jag satt på balkongen att parrelationer är överskattade. Att kunna älska sig själv så mycket att man kan älska någon annan är fint, det är inte det jag säger. Det är beroendet och löftesgrejen jag inte förstår. Jag tror inte på att man bara har en stor kärlek i livet, och därför fungerar ju inte äktenskapet. Man förälskar sig i någon utan att veta vart det bär. Så långt är det bra. Men sen ska man flytta ihop och gifta sig. Man ska bli beroende av någon som man i nuläget hyser starka känslor för, och utöver det så ska man lova att älska personen tills man dör. I nöd och lust sägs det, men vem klarar av det?

En genomsnittlig människa har flertalet relationer, känslomässiga och/eller sexuella, och måste därför frivilligt eller tvunget gå vidare från en person till en annan. Vad är det som gör att man slutar gå vidare när man har träffat mannen eller kvinnan man ska gifta sig med? Vad är det som gör att man slutar utvecklas och förändras så fort man säger Ja i kyrkan?

Människor förändras hela tiden, och det är bra. Människor ändrar stil, hårfärg och tapet i sovrummet, men man förväntas dras med samma person hela livet. Samtidigt tror jag att det finns personer som tillåter sig att stanna upp och sluta förändras, och därmed verkligen kan säga Jag älskar dig både idag, imorgon och om 20 år.

Jag är inte förvånad över att folk inte gifter sig i lika stor utsträckning nu som förr. Jag tror människor har blivit medvetna om att de faktiskt inte kan lova något så stort, eller vill bli bunden till något så stort. Jag är inte heller överraskad över det stora antalet skilsmässor som görs. Jag uppmuntrar det nästan. Om jag inte är samma person idag som för 10 år sedan, varför ska jag då förväntas älska samma kvinna som även hon antagligen har förändrats?

När jag ser ett gammalt par gå förbi på gatan, så ser jag egentligen två bästa vänner. Två själsfränder som tillsammans har byggt något som de förhoppningsvis har trivts med. Men finns det någon kärlek? Jag vet faktiskt inte. Någon sorts kärlek finns det nog, men jag tvivlar på att de hyser samma känslor för varandra idag, som för 40 år sedan. Det känns sorgligt att tänka på det viset, men jag tror faktiskt att det är så.

Sammanfattningsvis.
Älska mer. typ.

Sanna säger: wierdo

denke säger: vadå?

Sanna säger: tyckte att det var dags att skriva nått

denke säger: jaha, kunde du inte ha skrivit nåt snällt?

Sanna säger: näe

Vi är bra kompisar vi två. :)

Nu ska jag inta sänglänge igen, och vänta på att Oprah börjar.

/ dennis.