Hade världens bästa dag igår! Åkte ju på roadtrip med gänget, för att kolla på Kalmar FF:s bortamatch mot Mjällby. Bilresan dit var härlig, trots att vi höll på att dö fyra gånger, och körde fel ett antal gånger. Fotbollen var sådär. Eller det var ju kul, men publiken kändes hatisk mot utomsocknes (oss), Lilla Andreas fick nästan en flaska kastad i huvudet (!), och så blev det ju 0-0. Hemresan bjöd på skånska och allsång! Lovely! När vi kom hem somnade jag sött.


Lilla Andreas höll inte snattran, så vi fick kittla ihjäl honom lite.

Ikväll blir det tacos hemma hos Johannes, och sen födelsedagskalas och utgång. Får se hur allt utvecklar sig!

Vilket härligt väder hörrni! Perfekt promenadväder, och gissa vad, jag har varit ute och promenerat! Det trodde ni aldrig. Inte ens jag hade i mina vildaste fantasier kunnat ana det. Jag gick i två timmar, så var helt slut när jag kom tillbaka. Kokade mig sedan lite nudlar, vilka var ASGODA! Av alla olika smaker vi provat, så är orientalisk smak helt klart bäst. Hittills. Har fortfarande några kvar att smaka på.

Sen kom posten, och med den mina armband och min sadelskyddare eller vad det nu heter. Jag har varit fantastisk och skänkt pengar till Rädda Barnen, och då fick jag armband och cykelskydd och grejer. Gillar när man får grejer för pengarna. Armbanden är dessutom riktigt snygga! Kommer bilder nångång när jag orkar.

Skickade även ett mejl om min bloggdesign nyss. Det var tydligen min tur att få hjälp nu, så jag fick sätta mig ner och tänka ut hur jag ville ha min design. Kom dock inte på så mycket, så hon fick ganska fria händer. Det lilla jag kom på var dessutom svårt att formulera ner i ett mejl, så det tog typ en timme att skriva mejlet. Men nu är det ivägskickat iallafall. Hoppas hon lyckas, och att hon inte tycker jag är störd.

Nu får det bli te och ljudbok på balkongen. Solen värmer som sjutton där ute. Älskar eftermiddagssol!

La mig just ner på golvet och sträckte ut ryggen. Var ganska skönt ända tills jag skulle upp igen. Det jag höll på med på köksgolvet var det närmsta jag varit en situps på flera år. Ganska konstigt egentligen. Det finns folk där ute som skulle göra vad som helst för att kunna ut och gå, eller cykla, eller bara träna allmänt. Och så sitter jag som har alla möjligheter i världen att träna, bara i en fåtölj och latar mig. Jag har ingen värk, övervikt, undervikt, eller astma, och ändå passar jag inte på att röra på mig. Det finns faktiskt inget härligare än att träna. Iallafall efteråt. Fast i och för sig så kanske allt detta gör att jag känner att jag inte behöver röra på mig? Jag kan äta vad jag vill utan att det syns, och då kanske man inte blir så motiverad att röra på sig, vad vet jag. Eller så är jag bara lat. Ja, jag är nog bara lat.

Såg ni förresten vilken dålig hållning jag har på bilden där nere? Kan kanske ha att göra med att mina muskler håller på att förtvina. Jag kan inte klaga egentligen, om jag hade varit muskel i min kropp så hade jag också gett upp. Jag hade känt mig överflödig, liksom.

Bytte skrivbordsbakgrundsbild nyss för att bli lite gladare, men istället blev jag deprimerad. Suck.

Jag och Johannes simmade ut dit, för det var tydligen massa grottor och så där ute. Vattnet var kristallklart, och vi såg en sten under ytan en bit framför oss. Vi simmade runt den, för att sedan upptäcka att den var 10m under oss. Så himskans klart var vattnet. Sen blev jag trött och höll på att dö, så jag simmade tillbaka.




Vi hittade en grotta på land istället. Och dit var det inte lika jobbigt att ta sig. Trots att det var väldigt svalkande i grottan så ville jag inte vara där för länge. Vem vet vad som kan finnas där inne. Dinosaurier och ödlor, ormar och moderater! Huannamig!


Ja jösses. Remember; Att kolla på bilder från resor är deprimerande, och skapar ångest. Får leta upp en gammal snöbild och ha som skrivbordsbild istället tror jag...

Ännu en helg är över, och imorgon börjar en ny vecka. En vecka med mycket plugg och fix, men även roadtrip och födelsedagsfest. Ska försöka få undan allt plugg, så att jag kan njuta av det roliga som kommer. Är jobbigt att hela tiden känna sig stressad och tänka på annat när man gör roliga saker. Och så känner man att man inte slappnar av och inte har roligt när man ska ha roligt, och då blir man stressad för att man inte tar vara på det roliga, och sen slutar det med att det roliga blir tråkigt. Inte bra.

Var på fotboll i eftermiddags, och Kalmar förlorade, som vanligt. Det är väl så det är. Ibland vinner man, och ibland förlorar man. Ju mer man förlorar, desto gladare blir man sen när man vinner. Ja, jag vet, så säger en förlorare. Jag hade gärna velat att dom vunnit varenda match, och jag hade blivit lika glad för det. SKÄRP ER NU FÖR SJUTTON! Snart ligger ni sist. Pinsamt.

Är så glad för alla positiva kommentarer jag fått på min krönika. Det värmer verkligen, samtidigt som det är svårt att ta åt sig. Men jag hoppas att om folk inte tyckte om den, så hade de väl varit tysta istället för att säga att dom gillade den. Får hoppas det som sagt. Och som jag sa i intervjun så var det viktigaste med hela krönikan att visa för mina syskon hur mycket jag tycker om dom, och hur mycket dom betyder för mig. Och det lyckades jag nog med tror jag. Mission completed.

Har funderat lite kring hur mycket plugg jag är redo för. Tre års heltidsstudier utan lov och på en högre nivå än jag läst innan. Det är ju dock ett ämne som jag valt för att jag tycker om det. För att det kommer naturligt, och ÄR en del av mig. Så uppgifterna och föreläsningarna kanske är så intressanta att jag glömmer att det är skola. Kan väl hoppas på det åtminstone.

Nehe, nu ska jag sova. Ska upp tidigt imorgon och skriva personligt brev och få iväg det innan 12. Sen ska jag som sagt plugga gärnet. Så mycket som möjligt ska bort på så kort tid som möjligt.

Dagen har handlat mycket om intervjun jag skulle vara med i, och den gick faktiskt bra. Han frågade massa om mitt liv just nu, mina sommarplaner, och mina framtidsplaner. Han frågade också om mitt skrivande, och mina mål och drömmar. Sen massa annat smått och gott. Det kändes märkligt att bli intervjuad om mig själv. Visst, om man blir intervjuad om någon händelse eller nåt, då blir det mer normalt, men nu handlade ju hela intervjun om mig, så det var konstigt som sagt. Dock lite roligt, och jag kände mig viktig!

Till sist tog han massa bilder. Han uppmanade mig att hoppa upp på en stenbänk utanför högskolebibblan, så jag hoppade upp. Alla glodde som bävrar, och jag dog inombords. Sedan bad han mig att "se lite drömsk ut, och titta 'förbi' kameran". Hmm. Jag tittade bredvid kameran, och han suckade. Jag skämdes och sa; "Var det någon bild som blev bra?". Han: "Jag har ju tagit ganska många nu, så det måste väl vara någon som blev bra. Men man vet ju aldrig." Han fnissade lite, så jag fnissade också, dock enbart för att han fnissade. Efter fnissandet skiljdes vi åt, och vi tackade varandra för den här tiden.

Nu har jag fått in foten i skrivarvärlden, och nu kommer jag aldrig dra ut den!

Förresten så frågade jag honom hur många det var som ställde upp i tävlingen, och han svarade att det var lite över tusen! Och jag vann. Känns väldigt märkligt. Dom andra måste varit riktigt usla, om jag kunde vinna. Jag är faktiskt inte så himskans nöjd med krönikan, men vad gör man.

Får se när tidningen kommer ut. Jag lovar att jag ska säga till!

Imorgon ska jag köpa en tröja för att jag var så duktig idag. Min filosofi är att efter att man gjort något man varit nervös för, så ska man unna sig något. På så sätt blir hela händelsen ihågkommen för hur härligt man mådde efteråt, eftersom det är tröjan man minns. Och nästa gång man ska göra det där hemska, så blir man kanske inte lika nervös. Om inte, så har man åtminstone en fin tröja att ha på sig.
Jag är så smart.

Milda makaroner! Jag vann kröniketävlingen! Jag hade precis slutat hoppas på vinst när en snubbe med konstigt nummer ringde och väckte mig. Jag svarade inte, hur hade det låtit, nyvaken och allt. Utan jag kollade upp numret, och gick sedan direkt vidare till min mejl. Där låg ett mejl från redaktionen, och jag vågade knappt öppna det. När jag väl öppnade det sen så kunde jag läsa att jag hade vunnit kröniketävlingen, äran och två biobiljetter. Vidare skrev han att han ville träffa mig och intervjua mig. Det skulle även tas bilder, vilket fick mig att börja gråta. Jag har inte tvättat på två veckor, så har inga fina kläder kvar. Har nu dock tvättat ett par jeans i handfatet, så nu är hälften av min outfit klar. Får se om jag måste ta mig till Borgholm, eller om vi kan ses här i stan.

Var ju meningen att jag skulle plugga idag, men nu kan jag inte ens stå still mer än 10 sekunder i sträck, än mindre sitta i timmar och koncentrera mig.
Hua.