Idag har jag avverkat min första körlektion. Det gick faktiskt ganska bra, och det känns bra att äntligen vara igång. Har bokat 5 nya lektioner de närmaste veckorna, så det blir fullt upp.

Dessutom har jag hunnit med ett filosofiprov också, och även detta gick ganska smärtfritt. Fast det var ju iofs bara ett G-prov. Shno den mesen sjukskrev sig idag, och gjorde därför inte provet. Vilket misstag, nu när du vet hur lätt provet var! Maha.

Just nu är rugbyn i full gång. Jag är, som ni märker, inte där. Det var så dyrt, och inget kan toppa förra årets rugby, så därför är jag hemma. Får lite rapporter från Johannes, och tydligen så leder kagg-killarna med 2-0, och Stagg-tjejerna leder med 1-0. Vore kul för Kagg om dom kunde vinna i år. Vi på Stagg vet ju ändå att vi är bäst, liksom :) Yeye, återkommer med slutresultat.

Imorgon är jag ledig, så ska sova hos Johannes inatt, och leka med honom imorgon.

Håhåjaja. Jag vaknade en minut innan klockan ringde imorse, vilket jag alltid blir lika glad över. Att slippa höra den där förbaskade väckarklockan är guld värt. Efter att jag vaknat till lite, så ringde jag och väckte Johannes. Igårkväll bestämde vi att jag skulle ringa och väcka honom idag, för precis som jag, så ogillar han sin väckarklocka. Och snäll som jag är, så ringde jag. Jag funderade länge på att skita i att väcka pojken, men mammas obönhörliga uppfostran har satt djupa spår i mig.

Igår var det alltså måndag. Först en föreläsning med KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Jag var på deras föreläsning i nian också, så detta var bara en enda lång repetition. Efter det åt vi, och sen pluggade vi ihjäl oss, jag minns dock inte vad vi pluggade. Sen kom Johannes, som vanligt, och vi gick på stan en stund. Vistelsen på stan avslutades på Dream, as usual. Han tvingade i mig en stor varm choklad, så när vi gick tillbaka till stagg så rullade jag fram. Men gott var det.

Idag hade vi möte med Lasse. Jag förberedde mig genom att gnälla på Shno, och hon förberedde sig genom att stimma upp sig som en idiot, och varva skrattattacker med gråtattacker. Till sist blev hon så nervös att hon tog mina papper, som jag noga hade lagt i en perfekt ordning, och rörde runt bland dom och grät. Då kom Lasse, och Shno blev dödstyst.
Jag är faktiskt ganska bra på möten. Jag kom i tid, hade alla papper som behövdes, dessutom i en perfekt ordning. Och jag hade förberett mig genom att läsa på lite extra. Lasse blev nog rörd av mitt engagemang. Shno däremot såg ut , och betedde sig, som ett skämt. Men det ordnade sig. Det blir mycket plugg framöver, men det ska vi klara!

Efter vårt möte gick vi och åt, för att sedan "plugga" lite vid datorerna. Sen började ledarskapen, och vi fick reda på att vi ska ha hand om en egen lektion. Men innan vi fick gå iväg för att planera dessa lektioner, så fick vi tillbaka en inlämningsuppgift som vi gjorde för ett tag sedan. Jag fick såklart MVG. Dessutom var jag den enda i klassen som fick det. Det du! Jag var den enda som hade kopplat filmen till ett större sammanhang, och jämfört med dagens, och gårdagens, samhällsproblem. Herregud, det går bra nu!

Nu börjar snart idrotten, och idag ska vi ha handikappidrott, dvs rullstolsbasket och goalball, ni vet den där sporten där man har ögonbindlar och en boll som låter. Jag gjorde bort mig sist vi hade det. Jag fick ett skott emot mig, och lyssnade uppmärksamt efter bollen, varpå jag slänger mig åt vänster. Men bollen kom till höger om mig, och mitt första insläppta mål var ett faktum. Det måste sett dumt ut. Jag slängde mig bort från bollen, istället för att ta den. Hum.

Nu ska vi tillbaka till Hanna och berätta att vi inte har kommit på nånting på hela lektionen.

Klockan 09 packade jag, Annica, Stora Andreas och Lilla Andreas in oss i bilen och startade vår resa mot SM-guldet. Över 60 bussar och många bilar tog sig igår över till Sveriges framsida. Alla skulle dit, och när vi väl kom fram så såg vi att det faktiskt stämde; Alla var där! Halmstads gator var fyllda med kalmariter, och när vi sedan kom till Örjans Vall så märkte vi att större delen av arenan var fylld med rödvita supportrar.



Vi var på arenan en och en halv timme innan matchstart, bara för att vi skulle få de bästa platserna. Men vad vi inte hade räknat med var att regnet skulle ösa ner, och att stormen gudruns yngre kusin, Berit, skulle komma och göra oss alla till isbitar. Vid matchstart trodde jag att jag skulle döden dö, för mina fötter var för längesedan bortdomnade. Jag fick flashbacks till köningen på stagg förra året. Då, liksom nu, fanns det inte ens som alternativ att lämna in och gå till ett varmare ställe.



Well. Resten är ju historia. Kalmar FF tog ledningen och jag blev döv på alla mina öron. Halmstad gjorde sen två mål, samtidigt som Elfsborg gjorde två mot Gefle. Ungefär då trodde jag att jag skulle dö ångestdöden, och jag kände hur gråten kom närmare. Jag har inte åkt 25 mil bara för att förlora ett SM-guld. Och jag har inte stått och förfrusit lilltån bara för att se Kalmar FF ligga på gyttjeplanen och gråta. Men som alla bra historier, så slutade det lyckligt. I 87:e minuten gjorde skytteligavinnare Patrik Ingelsten ännu ett mål, och guldet var Kalmars. Samtidigt så sköts det ett skott 3 meter nedanför mig, och jag kunde känna hur kulan tryckte sig in i mitt hjärta. Jag drömde mig bort till Skottet i Sarajevo, och tänkte att nu skjuter dom prinsen, dvs mig, men när jag öppnade ögonen så såg jag att jag inte var träffad. Men nog kändes det så alltid.



När slutsignalen gick så sprang de 5000 Kalmarsupportarna in på planen, medan jag tog små korta, stapplande steg med mina förfrusna fötter. Efter 5 minuter så befann även jag mig nere på planen, jublandes SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD!

När firandet avtog sprang vi till bilen för att bege oss hemåt till vårt kära Kalmar. På vägen hem hade folk satt upp skyltar vid avfarten mot Kalmar. De visste ju att de 5000 som var i Halmstad skulle åka hem, så som sagt, vid varje avfart mot Kalmar satt det skyltar där dom gratulerade oss till SM-guldet. I avfarten i rondellen i Lessebo stod det tex; GRATTIS till SM-Guldet Kalmar! MVH LGoif. Hela Småland jublar, och hela Småland njuter. Nu har vi Sveriges bästa fotbollslag, och Sveriges bästa hockeylag.



När vi kom fram till Kalmar så gick vi till Stortorget, dit 8000 människor hade gått för att få hylla sina hjältar. Med poliskortege kom guldlaget fram i en guldbuss. Och hyllningarna kunde starta. Kalmariterna fick äntligen se sin hjälte, Nanne Bergstrand, dansa. Och som han gjorde det! Det var magiskt att vara där. Detta var något som man inte fick missa.
Idag klockan 16.00 är det återigen dags för firande på Stortorget. Be there!

Kommunalrådet Johan Persson sa såhär; Det här är det största som hänt Kalmar någonsin!
Well.. glöm Kalmarunionen vettja, glöm Erik av Pommern och allt vad dom hette. Kalmar FF har vunnit SM-GULD!

Åh en sån dag! Jag och Shno lyssnade på Brittans Womanizer femtontusen gånger. Och när vi hörde låten den femhundrafemtiåttonde gången så böjde jag mig ner och hittade en enkrona, tjoho! Tidigare under dagen hade vi Mamma i naturkunskap, och frågvisa som min klass är, så lyckades vi byta ämne från proteiner till sex och samlevnad. Och eftersom vi är så töntiga och larviga så fnissade vi och blev generade, vilket Mamma gärna påpekade. Jag tror hon gillar oss innerst inne, men hon visar det inte.

När lektionerna var slut så gick jag och Shno runt på skolan och letade efter datorer, men alla datasalar var stängda för helg, så vi fick bege oss till, hua, biblioteket.
Shno: Var sjutton finns tidningarna? HAHHA, titta, dom pluggar!
Jag: Jag kommer ihåg i ettan när man satt och tittade i böcker och pluggade här inne. Haha, det har jag inte gjort sen... ettan.

Vi satte oss vid två datorer i bibblan, men det dröjde inte länge förrän Gunille kom och påpekade att så fick man inte göra. Dumma henne. Jaja, det gjorde kanske inte så mycket, för Shno och jag bestämde oss för att åka hem. Johannes ringde ungefär då oxå. Jag och Shno gick till hennes buss, sen kom Johannes och mötte upp mig. Vi tog en falafel, för att sedan leta efter farsdagpresenter. Nej just det, först gick vi till banken för att fixa hans bankkort. Det står JOHANNE på det, och det gillar han inte. Jag förstår inte, det känns ju mer originellt att heta Johanne liksom. Men nehe, det passade inte. Det tog ungefär en timma på banken. Suck.

Sen har det inte hänt nåt mer, och jag hoppas att kvällen fortsätter i samma stil.

dennis.

Kalmar FF vann igår, och jag var där! WOHO! Man ska ta vara på chanserna. Kalmar kommer nog inte vinna SM-guld så många gånger, så man måste passa på. Och vilken stämning, och vilken match! 6-0 liksom. Att Johannes fötter frös till is, och att mina öron blev röda som tomtens luva, gör ingenting! Jag var där, och det är allt som räknas.
Efter fotbollen ville Johannes se på Sally, så vi gick hem och såg på några avsnitt. Sen blev han hungrig så vi cyklade på den ishala cykelbanan till McDonalds. Märker ni förresten att det är Johannes som bestämmer allting? Well. Sen gick hans sista buss så vi tog farväl, och jag halkade hemåt igen.

Ikväll kommer Lilla Andreas för att fixa mitt internet. Det är sönder, och jag har ångest.
Nu ska jag lämna in min debattartikel till Anna, sen cykla hem.

/ dennis.