Åh, vilken fyndig rubrik! Nu sitter jag och myser över att jag lyckades komma på den. Hoppas nu bara att det verkligen är söndag idag, men det tror jag.

Idag har det inte hänt så mycket. Vaknade och såg när Charlotte Kalla vann Tour de ski. Jag satt och sträckte nävarna i skyn när hon flög förbi Kuitunen. Jag låtsades väl kanske lite att det var jag som flög fram och bara hade några hundra meter kvar till mål. Jag måste börja träna. Och gå till en psykolog.

Runt 13 hörde Jesper av sig och ville att jag skulle komma till honom. Suck, där rök min slappardag. Eller jag ville ju såklart träffa honom, men det är mycket bättre när han kommer till mig. Det är mindre jobbigt för mina ben att inte cykla. Jag försökte förklara att mina ben var som spaghetti, och att om han ville ses så fick han gå och fixa ett körkort, köpa en porsche och hämta mig. Han gjorde inte det, så jag fick leta fram min cykel nere i cykelkällaren och cykla till hans mors place. När jag kom så öppnade hans mor och efter lite ytterjacksavplockning och lite cykelsnorssnytning så gick jag till Jespers rum, och han sov. Herregud, latmask. Tyckte jag att han var värd att sova? Nej. Tvekade jag minsta lilla innan jag ruskade om honom och väckte honom? Nej. Det bästa jag vet är att väcka folk som sover, det kommer tätt före känslan av att hålla folk som vill sova vakna. Efter lite gnugg i ögonen, och en massa gnäll om att Nej, Dennis, jag kan inte öppna ögonen, det är för ljust, var han helt vaken. Jesper var jättefin i håret. Han klippte sig ju häromveckan, och jag hade inte sett det innan. Var det någon som såg Babben & C:o när Måns Zelmerlöv var där? Jesper klippte sig precis som Måns. Eller som Idolsebastian innan han snaggade sig. Very nice! Gah, jag orkar inte skriva mer. Jag tror att jag berättar allt lite för ingående. Men desto roligare för er som läser. Sen stängde vi in oss på hans rum, för det kom folk. Klockan 17 började Marianne med maten, så då passade jag på att gå. Eller.. oj, vad dumt det lät. Jag smög inte ut, nej, jag menar typ att det var dags för mig att gå  när hon började med maten. Och Jesper skulle ju packa o greja med allt sitt. Han åker ju tillbaka till Gotland ikväll. Alldeles strax förresten, eller ja, om några timmar. Så nu kan vi inte ses förrän sommaren 2017, eller mjo, kanske längre fram till våren. Jag hoppas det iaf. Dumma skola som sätter stopp för våra tappra försök att faktiskt skaffa oss ett LIV! Hela skolväsendet är meningslöst och borde slopas, eller åtminstone kraftigt skäras ner i små bitar och endast finnas i storstadsområdena, för att sedan skäras ner ännu mer och tillslut inte finnas alls. Då skulle folk ha tid att skaffa sig ett liv, för som det är nu, då går det inte.
Om jag har ringt och beställt tid till psykologen än?
Det är dags nu va? Jag ringer med en gång.

---

Förresten, dagens citat oxå.
Jag: - ÅH ÅNGEST! Nu är det snart skola igen.
Jesper: - Mjo jag vet, men jag föredrar att inte tänka på det, för då finns det inte.
Jag: Owh, smart, det ska jag prova. Så, hur känns det att åka tillbaka till Gotland?
Jesper: Jag minns inte ens hur det ser ut. Jag minns inte hur jag lämnade det.
Jag: Jasså?
Jesper: Ja, och min fisk lär vara död. Men jag matade henne massor innan jag åkte.

Bra Jesper. Hon har ju bara varit utan mat i snart tre veckor. Hon lever nog. Inte. Stackars Birgitta. R.I.P.


Tjobido!