Nu är vi hemma igen. Och för er som inte vet, så har vi varit på västkusten. Men nu är vi alltså hemma igen. Det är konstigt, man längtar alltid bort, men när man är borta så känner man sig nästan lite handikappad, och man blir inte frisk förrän man är hemma. Självklart är det underbart att komma bort ett tag, men samtidigt så är det lite påfrestande på något märkligt sätt. Det kanske har med trygghet att göra. Man har sina väskor med kläder och prylar, men sen har man inget mer, allt är nytt, ja, relativt nytt iaf, vi har ju varit där massa gånger innan. Well, det var underbart att få slippa tänka på allt här hemma en stund. Slippa rutiner och vardagligheter. Man behöver det ibland.

Framtiden då?
Jo såhär ser mina beräkningar ut. Söndag ska vi kanske leka med Lilla Andreas, vilket innebär tennis eller fotboll. Måndag blir det Mamma Mia och flytt till Kalmar. Tisdag träffa Annie, hoppas jag. Annars får jag ringa Ankis, läste just hennes blogg, och hon hade det tydligen väldigt tråkigt, så vem passar bättre att träffa då än mig!?! Jag är ju väldigt rolig. Hon har sagt att hon tycker det. Eller sa hon att jag var skrattretande? Hmm, jag minns inte. Well. På onsdag efter jobbet kommer Jesper och plingar på. Han ska sova hos mig, och sen ska vi umgås hela torsdagen. Fredagen hoppas jag kunna fylla upp med en massa Josefine, men det är osäkert då hon är på gotland på obestämd tid. På lördag är det 30:årsfest hos Christian. Sen är det blankt. Men jag tycker ändå att jag har lyckats fixa det ganska bra. Jag borde bli schemaläggare. Fast iofs, allt känns ganska osäkert, förutom bion, Jesper och 30:årsspektaklet. Men då är det ju bra att jag har en plan B, i form av Ankis. :)

Förresten så körde jag bil hela vägen hem från västkusten idag! Jag funderar seriöst på att bli rallyförare. Hur svårt kan det vara liksom? Gasa och svänga? Det är ju det enda jag gjort idag!
Well.
Puss
/D